The Novelist - en fundering
Efter en deppig dag kom mr Bamseponny med en cheer-the-fuck-up-present. Det var fint. Han är bra. Det var The Novelist.
Ett spel om en familj, där du är ett spöke som påverkar deras livsträsk.
Jag klickar på föremål, får ta del av inköpslistor, teckningar och dialoger. Men dialogerna, är de verkligen så bra? Jag saknar frustrationen som finns i familjen. Frustrationen om att mamman är i skilsmässotankar, sonen har inlärningssvårigheter och pappan är för upptagen med sitt författande.
Men i min familj svär folk, stammar, glömmer vad de ska prata om, och får ett temperament -The Novelist röstskådespel bjuder på en ljummen glöd som verkar avläsas innantill. Det funkar emellanåt att läsa mellan raderna, men jag blir tveksam om jag läser mellan raderna för att det resterande inte ger tillräckligt mycket känslostormar? Min kära amygdala ligger i koma. Pocka på den. Stånga mig.
Det är inte en actionfilm jag vill ha. Inte heller ett fullfjädrat drama.
Sedan kommer en sak som gör mig tämligen förfärad - sneak em' up. Att endast förflyttas genom att besitta lampor (läs possess). Annars ser familjen dig - och då blir de så skrämda att du inte kan påverka deras livsval. Får en instinktiv känsla av att utvecklarna inte litar på sin egen förmåga, utan måste lägga in ett "spännande" moment, för att ge nerv.
Om du lyckas att undvika bli sedd. Då kan du påverka följande: Vem skall ha det bra? + en eventuell kompromiss med en annan familjemedlem. Det resulterar GIVETVIS i att den utelämnade personen får det miserabelt. Självklart! Och inte att förglömma - familjen är fruktansvärt självisk i sina egna livsmål. "JAG SKA HA ALLT" ropar de tre i kör. Men introduktionen belyser en familj som flyttar till ett hus ett par månader för att lösa problem gemensamt - vad hände? Utvecklarna trycker på "nu ska de ha allt"-knappen och föräldrarna kan lätt bortse från sonens misär. Det rimmar inte.
Jag vill dock påpeka att jag är ett fan av nya förhållningssätt till spelmediumet. Det är därför jag är frustrerad, för konceptet har så stort potential, men det stannar vid tre hörnsoffor, istället för det jag önskade, fem stycken. För jag blev en smula påverkad ändå. Önskar bara att det golvat mig.
Testa istället Fragments of Him eller Facade. Där historien i sig vågar ha ett eget liv, utan dig som spöke.
[ia=895161; large]