Som en spelvärldens näbbmus har jag hållit ett respektabelt avstånd från belgarna #Larians rollspelsserie. Via timmar av Let’s Plays, förhandstittar och recensioner har jag noggrant undersökt detta vidunder. Alltid med en glimt av osäkerhet om det verkligen är något för mig. Aldrig tillräckligt modig för att ta steget.
Men nu, ett tiotal timmar in i early access-versionen av #Divinity: Original Sin 2, inser jag mitt fruktansvärda misstag. Det var inte alls en best jag undersökte. Utan en vacker och underbart intrikat svanmamma. För visst, närmar du dig respektlöst och ovetande ger hon dig på truten, men med lite klass och elegans kan du charma henne. Eller rättare sagt: få henne att charma dig.
Klassiskt rollspelande.
För er som inte alls spelat #Divinity: Original Sin kan jag berätta att det är ett rollspel i en klassisk #Baldur's Gate-tappning. Det vill säga att striderna sker i turordning och varje NPC har minst en textvägg av berättelser att ta del av. Men det är så klart mycket mer än så. Hela spelvärlden är ett ekosystem där din interaktion med karaktärerna och objekten påverkar din upplevelse.
Den som har spelat första delen av serien kommer känna igen mycket. Saker som var bra har expanderats och det mindre bra har justerats. Men för en annan dödlig gäller det att minutiöst läsa varje tipsruta som då och då poppar upp. Inte för att det är till större nytta. Jag åker ändå på omgång efter omgång av stryk från zombier, sköldpaddor och vardagsvansinniga seriemördare.
Striderna behåller mycket av sin strategiska charm. Nu med lite mindre actionpoäng men på samma gång som handlingarna blir billigare. Det finns också ännu mer kombinationer än förut. Du kan till exempel kasta rapsolja på marken, som du kan sätta eld på. Vill du därefter elda upp både kök och fiender kan du tillsätta lite vattenmagi.
Ingen märker en buske.
Men förbättrade stridsfunktion i all ära. Det stora strålkastarljuset pekas onekligen mot att du nu kan skapa din egen bakgrundshistoria och välja ras. Jag valde den röda prinsen, en adlig ödla som använder skuggmagi. Effekten av detta är att alla barn nu är livrädda för mig men att jag istället har lite mer inflytande över andra reptiler som deras prins och räddare.
"Jaha", tänker du. "Ett rollspel med karaktärsbakgrunder. Det är väl inget nytt?" Men Larian Studios har tagit steget längre. I vad som borde vara en näst intill masochistisk arbetsuppgift för en manusförfattare har nu varje detalj om din bakgrund och ras vävts in i spelets narrativ. Som övre samhällsskikts-ödla har jag exempelvis ett brett spektrum av dialogalternativ i kategorierna pompös adel, bossig prins eller know-it-all-akademiker. Alla med sina unika gensvar och reaktioner.
Konceptet expanderas ytterligare allt eftersom din mångfaldiga grupp av tappra heterogena kämpar börjar påminna om en modern Ikea-reklam. Det kan hända att en dvärg totalnekas inträde i en stad medan alven får muta vakterna. Vår korta vän får då istället hitta ett annan väg genom de övergivna gruvorna medan resterande gruppmedlemmar löser en mordgåta. Spelaren uppmanas på så vis att hitta alternativa vägar och se de olika medlemmarna som individuella spelpjäser, snarare än resurser för din huvudkaraktär. De kan ha sina egna motiv, värderingar och berättelser.
Ännu djupare in i karaktärerna dyker vi i spelets nya flerspelarläge, som nu stödjer upp till fyra personer. Och här vill utvecklarna att du verkligen ska ta friheten att spela Original Sin 2 på ditt eget vis. Lirar du som alv eller dvärg ska du kunna känna av vardagsrasism när du går in i en människoby. Skulle du då eventuellt vilja ta ut din frustration mot människan i gruppen genom att hugga den i ryggen, är valet helt ditt. Går allt enligt planerna hoppas Larian att onlineläget blir en plats för unika konflikter mellan spelare.
I Original Sin 2 kan upp till fyra personer lira tillsammas.
I och med introduktionen av flera spelare ska även ett tävlingsläge implementeras. Här kan lag av två fajtas över vem som kan lösa ett uppdrag på kortast tid. Det ryktas även om ett Game master-läge där en spelare får ta kontrollen över historien, men mycket mer än så vet vi ännu inte.
Får vi tro lovorden som Larian Studios sprider likt rosblad på en smekmånad kan vi förvänta oss ett modernt men klassiskt RPG med ett expansivt flerspelarläge. Huruvida de verkligen levererar är fortfarande osäkert eftersom spelet för tillfället befinner sig i ett extremt tidigt och avskalat skick. Only time will tell, som man säger på engelska. Men görs allt rätt har Divinity: Original Sin 2 potential att blåsa nytt liv i en hel genre.
