Ibland dyker det upp spel som greppar tag och ruskar om. Som verkligen sticker ut ur mängden. #Left 4 Dead var ett sådant spel för mig, med sitt historieberättande skickligt infogat i ett tajt och underhållande co-op-spel. Fast det var framförallt versus-läget, där spelarstyrda zombier försökte göra processen kort med lika spelarstyrda överlevare, som kittlade frag-nerven.
Sedan #Turtle Rock Studios avtäckte ett vidareutvecklat multiplayer-koncept i actionspelet #Evolve har jag följt utvecklingen med stort intresse, och under årets Gamescom-mässa fick jag äntligen testa spelet för första gången.
Utveckling gone wrong.
Evolve utspelar sig på planeten Shear där fyra jägare krigar mot ett monster, och där samtliga karaktärer styrs av spelare. När jag sätter mig vid datorn och greppar tangentbord och mus (samtidigt som jag fnyser åt handkontrollen som ligger bredvid som alternativ) så berättar pr-personen att de för första gången kommer visa upp kartan Distillery. Vi hoppar ur flygfarkosten och landar i ett mörkt landskap kantat av berg, gamla övergivna byggnader och gigantiska träd. Vilda men tillsynes harmlösa djur betraktar oss nyfiket när vi drar fram i terrängen i jakt på den fula besten.
En annan nyhet sedan förra gången FZ fingrade på Evolve är de nya spelbara karaktärerna. Spelets fyra klasser (assault, trapper, medic och support) kommer alla ha tre variationer med olika förmågor, svagheter och styrkor när spelet lanseras. Fyra nya bekantskaper står till förfogande i det stundande spelpasset, vilket gör att gruppdynamiken ändras drastiskt beroende på våra val.
Mässvinnarkänsla
I den första rundan spelar jag som sjukvårdaren Val som har goda möjligheter att hela snabbt och effektivt. Vår trapper väljer karaktären Maggie som har husdjuret Daisy med sig. Daisy kan återuppliva spelare, så just den här gruppen har väldigt stark healing och behöver inte oroa sig väldigt mycket över att ta skada. Vilket är tur då vi möter det stora och starka Goliath-monstret som gärna anfaller oss i full fart med sina aggressiva attacker.
Först måste han dock käka djur och gömma sig för att i lugn och ro kunna utvecklas till sin mest fasansfulla fas. Trots att vi lyckas spåra honom ett par gånger flyr han alltid undan och förvandlingen är snart ett faktum. Slutstriden äger rum vid den generator monstret behöver förstöra för att vinna matchen, och kaoset som uppstår i den oundvikliga konfrontationen är härligt intensiv. Slutligen har vi ihjäl besten och går som segrare ur konflikten.
Fyra krigare är fler än ett monster.
Inför den andra rundan byter spelarna roller och gruppdynamiken blir helt annorlunda. Den här gången hamnar sjukvårdaren Val på avbytarbänken och ersätts av den mer offensivt inriktade medicen Lazarus. Han saknar Vals direkt helande förmåga och kan istället återuppliva döda kamrater, vilket innebär att gruppens medlemmar i större utsträckning måste hålla koll på den egna hälsan. Jag spelar support-klassen och väljer roboten Bucket som skjuter målsökande missiler och kan avfyra sitt eget huvud för att scanna av omgivningen – en förmåga som gör att jag ständigt halkar efter övriga gruppmedlemmar och blir livrädd för vad som kan tänkas dölja sig i skuggorna.
Det visar sig vara Kraken, en Lovecraft-stinkande best, som smyger runt där. Med avståndsattacker, farliga minor och förmågan att flyga är han en motståndare att frukta. Vi skjuter med prickskyttegevär, använder eldkastare och slänger handgranater – inget biter. En efter en avlider vi och förlorar rundan.
Kraken är en fiende att frukta.
Är det något som grämer mig särskilt mycket efter mitt besök på Gamescom så är det att jag behövde gå tidigt från just Evolve-montern för att hinna med en annan bokning. Jag hade väldigt kul när jag spelade – tiden flög iväg och det kändes som att jag hade kunnat sitta där hela dagen och jaga monster och slita människor i stycken. Klasserna känns väl genomarbetade med underhållande vapen och förmågor. Monstern är en livsfarlig kraft att frukta – eller släppa lös. Och jag är inte ensam i mitt positiva intryck: Evolve vann hela fem priser under mässan, däribland den prestigefyllda “best of Gamescom”-pokalen.
Innan jag hastar iväg från området påpekar utvecklarna på plats att det kommer finnas totalt 12 jägare och tre monster att spela vid lanseringen, över dussintalet kartor och flertalet spellägen. Jag tackar för mig, går därifrån och tänker att den 10 februari är alldeles för långt bort.
