Förväntningarna är onekligen höga. Men när Defiances laddningsskärm tonar ut får jag varken uppleva Arkfalls, fältslagen eller ens se skymten av ett sargat San Francisco. Det enda som står på dagordningen är en instans för fyra spelare i ett dunkelt grottsystem. Om något så känns det som att göra spelet en björntjänst.
Första intrycket av Defiance blir därför ett mindre visuellt slående #Borderlands – så som spelet såg ut innan #Gearbox Software genidrag med att använda den tecknade stilen.
Defiance är överraskande nära besläktat med Borderlands.
Likheterna mellan de båda spelen finns i övergripande moment som den öppna postapokalyptiska världen, karaktärsklasserna, den loot-tunga speldesignen och den vapenfetischistiska glädjen i att hitta, säg, ett hagelgevär som även skjuter elektricitet. Men den finns även på detaljnivå. Karaktärernas roller som ”ark hunters” är exempelvis en yrkesbeskrivning som är misstänkt lik ”vault hunters”.
En kamp mot klockan
Efter det evighetslånga grottsystemet med tröttsamt tåliga fiender når instansen sitt slut i mötet med en golem beväpnad med en väldig hammare. Medan bjässen svingar vilt omkring sig skjuter vi för glatta livet på de lysande punkterna på kroppspansrat. När bossen en sista gång går ner för räkning och inte reser sig på nytt är demonstrationen slut. En frågestund följer och bland hundratals frågor om spelbalans, begränsningar och allsköns utvecklingsprocesser finns det en om PVP som jag bara måste få svar på.
Säg att det pågår ett fältslag mellan två grupper och att jag samlar 20 av mina närmaste vänner. Vi vägrar att flagga för strid och ställer oss istället bara blickstilla på slagfältet. Vad händer då? Med tanke på Trion Worlds erfarenhet från onlinerollspelet #Rift måste de ha räknat med att risken för den här typen av uppenbara troll-fasoner, eller? Det har de tydligen inte. Ett nedslående svar som får mig att undra vad man mer har förbisett.
Har Trion Worlds lärt av misstagen? Vi är inte övertygade.
Både Syfy och Trion Worlds har mycket att bevisa med Defiance. I det yttersta handlar det om prestigen i att skapa en första lyckad tvärkulturell upplevelse mellan tv-serier och spel. Både Syfy och Trion Worlds framhåller gärna att hur sammansvetsade verken är. Men en förutsättning för att konceptet över huvud taget ska fungera på sikt är att både tv-serien och spelet klarar av att stå på egna ben. Att sammanfoga två trasiga länkar skulle vara detsamma som att dödförklara hela projektet.
Jag säger inte att Trion Worlds inte kommer att lyckas. Men med mindre än månad kvar är justeringsarbetet en kamp mot klockan. Den 2 april ska spelet släppas. Ett par veckor senare drar tv-serien igång i bland annat USA, England och Frankrike. I Sverige är datumet ännu inte fastställt. Utan möjligheten att dra nytta av nyhetens behag som kommer med tv-serien ökar pressen ytterligare. Och med tanke på att man ännu inte har visat trumfkorten som Arkfalls och en värld befolkad av tusentals spelare istället för fyra, är det svårt att förutspå hur det kommer att gå. En sak kan jag dock redan nu säga att Trion Worlds har gjort rätt: hjulen på fordonen i Defiance är inte fyrkantiga.
