Det är förmiddag den tredje november och Anaheim Convention Center, beläget en dryg timme från Los Angeles flygplats, badar i sol. Trots att det kan bli nästan trettio grader varmt under dagarna hålls hallarna svala tack vare en väl tilltagen AC-anläggning. Jag och resten av mediauppbådet sitter bänkade i det stora arenautrymmet och väntar.

På pricken klockan elva inleds mässan och efter drygt två timmar av uppdateringar kring Blizzards olika franchises var det till slut dags att beträda mässgolvet. Blizzcon var tillbaka i fysisk form efter fyra års uppehåll, och förväntningarna var höga.

Se även Jonas rapport från Blizzcon som video

"Tiderna bokades upp snabbare än vad jag rensar skärmen på demoner"

Lejonparten av spektaklet var förlagt till fyra gigantiska hallar (A, B, C och D) där de flesta av Blizzards spelserier fick chansen att visa upp sig. Hall A tillägnades Diablo - och det märktes definitivt på både inredning och inramning.

Alltsammans badade i blodrött ljus och delar av möbelemanget var som hämtat från en gotisk kyrka. Här kunde man köpa sig Diablo-relaterade böcker i The Horadric Library, kika på streamers som livesände på plats, spana in kommande bräd- och rollspel med Diablo-tema eller skaffa sig en riktig Diablo-tatuering. Alla gaddningar gjordes gratis och tiderna bokades upp snabbare än vad jag rensar skärmen på demoner med min necromancer i Diablo IV. Mitt i smeten tornade en mäkta stor Lillithstaty upp sig och The Tree of Whispers kunde skymtas längst bak i mässutrymmet.

Diablo var temat för hall A.

Lilith befann sig i centrum.

"Under de mer intensiva partierna kunde man höra publikens jubel flöda genom väggarna"

I bjärt kontrast till mörkret i den första hallen var Hall B mycket ljusare och muntrare.
Här fick Overwatch 2 och framförallt Overwatch World Cup breda ut sig. Mitt i rummet hade man byggt upp en arena där man kunde betrakta både matcher och de professionella esportutövarna live från fyra olika läktare. När de populärare lagen spelade fylldes platserna snabbt med inbitna fans och under de mer intensiva partierna kunde man höra publikens jubel flöda genom väggarna ut i resten av anläggningen. Mellan matcherna var det också möjligt att träffa sina favoritspelare för att ta bilder, hälsa och få saker signerade.

Overwatch-temat fortsatte in i den angränsande Hall C men här skiftade fokus från den kompetitiva delarna av franchisen till det mer allmänna spellägena. Hela utrymmet var designat för att påminna om Gibraltar-kartan från spelet och det fanns massor med teststationer där man kunde prova på den nya hjälten Mauga, som efter några matcher känns som en potentiell favoritkaraktär för undertecknad. Gamingstoltillverkaren Secret Lab hade också smällt upp en monter där man kunde köpa exklusiva stol- och nacköverdrag som kommer att släppas i den allmänna handeln någon gång nästa år.

Overwatch bredde ut sig i två mässhallar.

Cosplay i överflöd.

Inuti den fjärde och sista hallen hade Blizzard pressat in allt som hade med Warcraft att göra. Detta var både det största och mest populära utrymmet på mässan. Man kunde prova på den nya Hearthstone-expansionen Into the Badlands, utmana utvecklare på en Hearthstone-match, köpa artwork från sin favorit-Hearthstone-konstnär. Det gick även att testa Warcraft Rumble, som redan är släppt i Sverige men sprillans nytt för de amerikanska spelarna.

Men den största publikmagneten var definitivt Dark Moon Faire och alla samlarsaker man kan skaffa sig där. Det hela skedde enligt ett lätt invecklat kösystem.

"Den största publikmagneten var definitivt Dark Moon Faire"

På ett ställe köade man för att köpa tokens som sedan kunde bytas mot samlarsaker eller användas i automater där man kan få patcher. Självklart var det långa köer även till patch-automaterna och då det existerade totalt tolv stycken att samla på var byteshandeln utbredd. Det fanns också en Toy Shop med lite mer exklusiva grejer att köpa, men för att ens komma in behövde man stå i kö för att köpa en biljett och sedan köa igen för att komma in i affären. I ett annat stånd kunde man införskaffa exklusiva pins och mängder med samlare trängdes kring uppställda bord för att byta eftertraktade pins med varandra.

Om man tröttnade på köandet gick det att slå sig ner vid någon av de många demostationerna för att testa kommande Season of Discovery som kommer till World of Warcraf Classic. Men skulle man ändå vara sugen på att handla lite merchandise kunde man göra detta i en separat Blizzcon Store som höll hus i en annan byggnad.

Phil Spencer om på besök.

Arenan var fullsmetad när World of Warcraft-nyheter avhandlades.

Hall D gick i blått och hade Warcraft-tema.

Det var köfritt till vissa teststationer.

Men det rörde sig inte om en traditionell affär utan man var tvungen att handla ur en specifik webbshop för att sedan hämta sin beställning i butiksutrymmet. Så egentligen var själva butiken mest en stor köyta. Det gick också att välja en specifik upphämtningstid för att minska kötiden. Åtminstone i teorin, för tyvärr så gjorde det höga trycket att personalen halkade efter. Jag handlade lite och bokade upphämtningstid på fredagkväll men blev rekommenderad att återkomma tidigt på lördagen istället då de förhoppningsvis skulle ha kommit ikapp. Trots detta kändes det som ett rätt smidigt system om man ville slippa stå i så långa köer men förvånansvärt många valde ändå att stanna på plats för att vänta.

Under dagarna hölls det flera panelsamtal och presentationer borta i arenan, men påpassligt nog hade Blizzard ordnat med sittplatser och skärmar på flera platser runt om på området så man behövde inte lämna golvet för att ta del av diskussionerna. Gemensamt för alla hallar var också de olika fotomöjligheterna och mängden med statyer föreställande karaktärer från spelen. På givna klockslag kunde man också ta chansen att träffa olika utvecklare för hälsa och få saker signerade.

Just det, det där svärdet!

Blev man hungrig så fanns en hel radda med foodtrucks parkerade utanför som säkerligen kunde täcka in alla tänkbara önskemål i matväg. Runt om på mässan rörde sig tusentals Blizardfans och med jämna mellanrum sprang man på cosplayare, den ena mer fantastisk än den andra. På lördagen hölls en stor cosplay-tävling i arenan där kreatörer kunde vinna fina priser i fem i olika klasser och hela mässan avslutades med att K-pop-bandet Le Sserafim uppträdde.

"Utåt sett verkade stämningen god"

Utåt sett verkade stämningen god och alla jag stötte på var till synes glada och trevliga, men jag har i efterhand också förstått att många var rätt besvikna. Både på mängden köer och på biljettpriserna. De billigaste biljetterna kostade 299 dollar, en rätt saftig summa bara för att få access till hallarna. Inte ens premiumbiljetterna för 799 dollar garanterade att man fick se öppningsceremonin – där lottades platserna ut. Om jag förstått det rätt gjorde sig Blizzard av med sin event-personal under coronapandemin och årets mässa arrangerades med hjälp utifrån. Något som kanske kan förklara mängden köer och i bästa fall kan detta bli bättre till nästa år.

Sammanfattningsvis var det en mäktig och fascinerande upplevelse, men som i sin nuvarande form kanske kostar lite mer än det smakar. Blizzard verkar dock överlag vara väldigt måna om att vara sina fans till lags så förhoppningsvis gäller detta även Blizzcon.