Mass Effect 2

Att skriva en förhandstitt på en uppföljare till ett så pass storyfokuserat spel som #Mass Effect är minerad mark, allt kan anses vara spoilers som förstör upplevelsen om du inte vill veta något i förväg. De kommande styckena kommer behandla spelets explosiva inledning så känn dig varnad. Hur nyfiken är du?

Skeppet Normandy är under attack från en okänd fiende och flera av träffarna tar så illa att en vildsint brand bryter ut ombord. Rymdskutan går inte att rädda och besättningen flyr till räddningskapslarna men en man står kvar sist, beslutsam att rädda alla han kan. Shepard är långtifrån så död som #Bioware ville få oss att tro när de släppte de första detaljerna kring uppföljaren till 2007 års mest hyllade rollspel. Men han är det snart.

En osjälvisk handling för mycket och vår hjälte befinner plötsligt i rymdens kalla vakuum, i en läckande tryckdräckt som bara fördröjer det oundvikliga. Som du kanske gissat, om du inte redan har svimmat av dramatiken, är detta inte slutet. Men hur och varför jag 30 minuter senare befinner på en människokoloni i Shepards stövlar, tillsammans med en donna och en avdankad säkerhetsvakt tycker till och med jag är att avslöja för mycket. Det tar i alla fall inte lång tid innan jag får användning av krafterna Adept-klassen ger mig. Jag blir snabbt kär i Pull-attacken som får robotar att sväva hjälplöst genom luften så att mina kompanjoner enkelt kan avsluta dem. Tryckvågen ger också härliga Jedi-vibbar i närstrid och en grov känsla av mäktighet. Slagfältet är mitt, för stunden.

Mellanbarnet är alltid lite skitigare

Utan att gå in på några detaljer är #Mass Effect 2 mörkare och lite smutsigare än det första spelet. Det blir lätt så när hela mänskligheten är hotad en insektsliknade ras som rövar bort alla homo sapiens de ser. I ett annat exempel, som jag inte hann uppleva själv men som går att se i denna trailer, berättar Adrien Cho om kontrasten mellan The Citadel och Omega Station i Mass Effect 2. Den förstnämnda centrala platsen är typiskt science fiction-steril medan Omega erbjuder skumma barer och dunkla korridorer för anonyma möten. Han drar även en parallell till Star Wars: Empire Strikes Back.

Enligt dramaturgiska regler är mellanbarnet i trilogier oftast något hårdare, karaktärerna har redan presenterats i den första delen och ska nu ställas inför sina eldprov tillsammans för att finalen i del tre ska kännas extra flådig. Jag frågar därför om vi kan vänta oss en rejäl cliffhanger (vem är vems pappa?) i slutet av spelet, något han självklart inte vill svara på men han flinar och säger upplösningen inte borde göra spelarna besvikna.

Han nämner också att alla som har sina sparfiler från Mass Effect kvar kommer att få möjlighet att fortsätta på dem i del två. Det är sparsamt med detaljer kring detta men trogna fans kommer att bli rikligt belönade, inflikar Cho och berättar vidare att vissa val du gjort kommer påverka dig även i detta spel. Hemlighetsmakeriet fortsätter alltså men vi kan gissa att du kanske får ett litet nivåförsprång mot de som börjar på ny karaktärskula. Eftersom några gamla bekanta gör comeback lär relationen du byggde upp med dem vara intakt.

Morgonmöte på FZ-redaktionen

Det som var omedelbart uppenbart grafikmässigt var att texturladdningen fungerade mycket bättre. Spel som drivs av Unreal Engine 3 (#Bioshock, till exempel) kan ibland ha problem med att alla ytor inte är färdiga när du startar på en bana men under de två åren som har gått sedan det första spelet har de hunnit bemästra tekniken. Trots att det i grunden är ett rollspel ha det inga problem att tävla i grafik och intensitet med andra actionspel på marknaden. De första 90 minuterna gav ordentlig mersmak, att rädda galaxen blir nog inte gammalt i Biowares regi.

[video=4224]
[video=4023]