Shenmue utspelar sig i den japanska staden Yokosuka där en stor del av spelmekaniken går ut på att prata med befolkningen. Varje enskild invånare går att snacka med. Vissa har mycket viktigt att säga och berättar vart Ryo bör ta vägen här näst, medan andra mest småpratar om vardagliga ting. Allihop lever dessutom sina liv och följer egna rutiner. Behöver du leta upp några bikers i baren? Gå då dit på lördag kväll, innan dess är de inte där.

Att behöva beräkna tiden och befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt är helt ärligt är ett ganska drygt spelmekaniskt påhitt (vilket utvecklarna själva insåg – i uppföljaren finns möjligheten att spola fram tiden). Men samtidigt är det just den aspekten som gör Shenmue så speciellt.

Shenhua är en fanfavorit, trots att hon introducerades ordentligt först framåt slutet av andra spelet.

Man tvingas helt enkelt att slå av på takten. Stanna och lukta på blommorna. Är det fem timmar (komprimerad tid i spelet, inte verklig tid) kvar tills en viss person finns tillgänglig att prata med så får du ge dig iväg på andra äventyr medan du väntar. Till exempel köpa små samlarleksaker från automater, spela om pengar, besöka arkadhallen och lira kompletta versioner av Sega-spelen Hang-on och Space Harrier. Eller varför inte bara strosa runt, snacka med folk och insupa atmosfären? Längre fram behöver Ryo även jobba för att tjäna pengar.

På grund av det låga tempot och att spelet delvis placerar Ryo i traditionellt vardagslunk, tvingas spelaren att stanna upp och granska det detaljarbete som Yu Suzui och #AM2 skapat. Det var en väldigt speciell upplevelse för de som inte hade bråttom – ett besök i open world-genren innan den ens existerade (#Grand Theft Auto III släpptes först året efter).

[center]Shenmue-känslan™[/center]

Jag kan inte nog understryka hur häftigt det kändes att glida runt i Yokosuka och Hong Kong på den här tiden. Det kändes så verkligt. Som att besöka genuina, levande platser.

Att grafiken var ruggigt snygg för sin tid bidrog också, likaså den stämningsfulla musiken som ofta gick i moll och presenterades med piano och stråkar. Summan av alla delarna blev en särskild slags känsla som få (om ens något) spel har lyckats återskapa på ett bra sätt sedan dess.

På promenad genom Hong Kong.

Yokosuka stod för en mer komprimerad men mer detaljerad upplevelse, medan uppföljarens Hong Kong med omnejd bjöd på fler miljöer att utforska och mer action. Båda bra på sina egna vis, och som komplett spelupplevelse är väl egentligen #Shenmue II strået vassare. Ändå är det första spelet som satt störst avtryck hos mig. Den vemodiga men samtidigt fina Shenmue-känslan håller jag som den största behållningen med upplevelsen, och den var ständigt närvarande i originalspelet. Det är därför jag, liksom många andra, längtat efter en fortsättning. Och det är just där jag tror och hoppas att #Shenmue 3 kan vara relevant i ett modernt spelklimat.

Shenmue 3 har slagit rekord på Kickstarter, vilket förstås är en imponerande bedrift. Men hur långt räcker 6,3 miljoner dollar när man ska göra ett open world-spel i en serie som är bland de dyraste i världen? Visst, Sony ska tydligen hjälpa till på ett hörn, och Suzuki säger sig ha säkrat annan finansiering utöver kickstarter-pengarna. Ändå kan jag inte låta bli att känna viss skepsis. Mycket av det som kändes storslaget och extravagant då är numera vardagsmat. Det är inte rimligt att tro att Suzuki och gänget ska kliva upp och utmana till exempel #Rockstar i open world-grejen. De måste hitta på något annat.

Ryo Hazukis nya utseende inför den tredje delen.

Jag har helt enkelt lite svårt att skaka av mig den där känslan från Penny Arcades “You Had To Be There”-stripp. Att Shenmue trots allt kanske ändå är en grej från förr, som man var tvungen att uppleva där och då. Att det inte riktigt går att återskapa eller göra rättvisa.

Men jag är självklart glad att de försöker. Om de hittar tillbaka till den där särskilda Shenmue-stämningen kan de kanske rentav slå mig med häpnad igen, så som de gjorde under några mörka decemberveckor för 15 år sedan.

16-åringen i mig, han som klarade Shenmue II med hypemätaren i topp och sedan väntade på fortsättningen hela vägen upp i lastgammal ålder, är hur som helst överlycklig. För hans skull hoppas jag att Shenmue 3 blir fantastiskt.