Hur många gånger har jag inte förbannat wiimotens dåliga tolkning av mina rörelser, eller snarare spelutvecklares för starka tilltro till den? Nu har Nintendo släppt MotionPlus, en manick som utlovar storverk för precisionen och #Electronic Arts är bland de första att släppa spel med stöd för den uppdaterade kontrollen. #EA Sports Grand Slam Tennis är dessutom deras tennisdebut så vi ställde oss i ett trångt spelrum och började svinga låtsasracketar. Det tog en kvart innan jag drämde handen i väggen första gången.
Eftersom spelet dök upp ett par dagar innan påhänget inledde vi våra duster med den vanliga kontrollen, för spelet går utmärkt att spela med båda. Out!, skriker domaren gång på gång och jag och Tompa undrar vad vi gör för fel; i #Virtua Tennis 2009 är det ju i princip omöjligt att inte träffa innanför de kritade linjerna. Out!, skriker han igen och fastän det svider lite gläds vi åt att inte bli behandlade som småbarn, den något gulliga grafiska inramningen till trots.
Två kontrollmetoder
Båda ger dig träningsvärk
Vi fortsätter våra matcher och vi har faktiskt riktigt roligt, tills min skäggige motspelare börjar förlora fler bollar än han vinner och mina vinster börjar samlas på hög. Svordomarna studsar så frekvent mellan väggarna att vi förmodligen måste måla om. Kontrollen känns, trots sina begränsningar, välanpassad och ändå tillräckligt avancerad för att skapa intressanta bolldueller som av någon anledning alltid slutar till min favör.
Slag med riktning uppåt blir överskruvar, nedåt resulterar i slicar och håller du in A- eller B-knappen lobbar du eller slår en stoppboll. Det enda problemet är att styra riktningen, vilket avgörs av när tillslaget kommer: tidigt skickar bollen till vänster medan de drar åt höger vid sena. Därför blir det svårt att placera luddklotet precis där du vill och det är också därför domaren skriker sig hes inledningsvis. Efterhand lär du dig någorlunda när du bör vifta till men det känns inte speciellt intuitivt och det är väldigt viktigt att du håller kontrollen i ett plant läge för att den ska känna av dina avsikter.
Att behöva göra nummer två i tiebreak är ingen hit
Med MotionPlus inkopplad blir upplägget ett annat, då är det istället hur du fullföljer slaget som avgör riktningen. Mycket mer intuitivt men också mer svårkontrollerat innan du har spenderat ett par timmar med den. Ganska tidigt märker vi dock av ett problem som får det att kännas som att förlora mot Tompa (vilket såklart inte har hänt men jag är utrustad med både empati och fantasi): med påhänget måste du svinga kontrollen på rätt sida av kroppen men byter du för snabbt registreras det som ett slag varvid din gubbe slutar springa för att istället jaga humlor som inte finns.
Det händer också att slaget inte registreras alls, med båda styrvarianterna, och då kan vi snacka om frustration, speciellt om du har fördel (eller "avvantasch" som fransoserna uttrycker det). Det är därför svårt att avgöra vilken kontrollmetod som är bäst. MotionPlus kräver lite mer skicklighet och tilltalar därför de som vill kunna styra spelet på millimetern, utan så blir Grand Slam Tennis mer arkadbetonat men med tillräckligt djup för att tilltala tävlingsmänniskor.
Starten av en trevlig karriär
Ses vi igen nästa år?
Om du gillar karriärlägen lär du inte bli besviken. Efter att du anpassat utseendet på din avatar slussas du direkt in i de stora tennissammanhangen i jakten på Grand Slam-titeln. Inför varje turnering spelar du en handfull utmaningar där du, om du vinner, låser upp nya färdigheter såsom snabbhet, bättre backhand och serve.
Electronic Arts lyckas riktigt bra på sitt första försök att fånga tenniskänslan och både Virtua Tennis och #Top Spin får se upp i framtiden. Med ännu tightare kontroller, eller kanske möjlighet att spela med en klassisk handpadda, skulle spelet utan problem nå en fyra. Med tanke på vilka som står bakom spelet lär det få en chans att bättra på sin inledande trea redan nästa år.
