– Faktum är att i historien drack han alkohol. Då var han nog inte tolv år som jag trodde. Som jag sa igår kväll.

– Haha. Hur som helst. Vid en tidpunkt i hans liv, antagligen när han var gammal nog att förtära alkohol, sa någon att Sam liknade en panda och då började han teckna just pandor. Det visade liksom vägen.

Chris Robinson, art director för #Mists of Pandaria skrattar tillsammans med producenten Thomas Pieracci gott åt bilden av hur en tolvårig Sam "Samwise" Didier sitter nersupen och tecknar pandor för brinnande livet. Nu gick det antagligen inte till just så här men andemeningen stämmer: Samwise är en stor, hårig men snäll grabb. Smeknamnet "panda" kändes givet.

Chris Robinson, art director, och Thomas Pieracci, producent för art-sektionen, har en hel del att säga om den mjuka och trolska stil som återfinns på den nya kontinenten.

Sam Didier, art director, är en av #Blizzards riktigt tunga veteraner. Hans verk lägger numera de visuella grunderna för många av spelstudions titlar. Han är frontfigur i ett rockband. Och han älskar pandor. Samwise har gjort julkort med dem och ett födelsedagskort till sin dotter pryddes av en pandapappa och en liten pandaflicka. Bland mycket, mycket annat.

Från aprilskämt till kontinent

Att pandorna skulle vara en del av Warcraft-världen var inte självklart. Men ett aprilskämt för tio år sedan förändrade allt. Blizzard ville skoja till det och "utannonserade" en femte ras till #Warcraft III, pandaren, som tvärtemot alla planer mottogs med värme av spelarna. Blizzard förbluffades och snart introducerades det svartvita björndjuret i en expansion till Warcraft III och skrevs in i handlingen.

Tio år senare sitter jag, tillsammans med Chris och Thomas, högt upp i en av Hötorgsskraporna. Det är bara ett halvt dygn kvar innan Mists of Pandaria släpps, WoW-expansionen som en gång för alla cementerar pandarens plats i Azeroth. Nu är tanken att nio miljoner spelare ska hänge sig till fullo åt de söta björnarna och deras österländskt inspirerade kontintent.

– Det bästa med spelet är pandorna, säger Chris utan eftertanke. Det var sjukt kul att ge dem liv och att börja skissa på koncept. Så fort vi hade den manliga modellen klar visste vi hur den kvinnliga skulle se ut. Det har aldrig varit så tidigare, det har alltid varit lite av en process med så många människor, olika idéer och kockar för en soppa. Men nu var det bara att köra.

Den nya sagovärldens färggranna yta ligger en bit från Lich King och Cataclysm.

I #Wrath of the Lich King besökte vi karga, iskalla landskap präglade av levande döda. I #Cataclysm föll världen samman och en enorm drake satte skräck i Azeroth. Steget från dessa teman till mjuka och fluffiga Pandaria kan tyckas enormt. Vilket är precis vad det är.

– Vi slår an en annorlunda ton, ger spelarna ett slags andrum från det andra, menar Chris.

Men ni har också fått en del kritik för allt det här mysiga och gulliga.
– Det kan jag förstå, det var en fråga för oss också. Det blir inte samma spark i magen. Vi funderade på hur vi skulle lyckas att få in de där tuffa Warcraft-vibbarna, men kom fram till att vi har ju gjort precis det. Spelarna förväntar sig en spark i magen, det är de vana vid. Låt oss istället stanna och hämta andan. Det blir en känsla av lugn och en chans att utforska och uppleva den här nya världen.

Chris och Thomas pratar om blomstrande dalar gömda bakom dimman och oöverkomliga bergskedjor, om skogar med bambuträd och dånande vattenfall och om ett område klätt i en ”galet lila” färg.

Kampen mellan orcer och människor

Men allt handlar inte om promenader bland grönbeklädda kullar. Under Pandarias yta är det som gjort för en klassisk tvekamp mellan horde och alliance. Thomas berättar att den infekterade stämningen går att ta på tidigt i spelet. I Jade Forest står det snabbt klart, om du exempelvis spelar horde, att de mänskliga antagonisterna finns på andra sidan av skogen.

– "Vi är här. De är där. Det är klart vi ska göra upp." De första uppdragen handlar om att alliera sig med det lokala folket. Det blir fokus på horde versus alliance, ja, faktiskt en återgång till kampen mellan orcer och människor. Den känslan.

Nio miljoner spelar fortfarande World of Warcraft. Hur många av dem kommer att besöka Pandaria?

Om ”den känslan”, Pandarias slående naturvyer och söta björnfolk räcker för att stilla hungern för nio miljoner spelare blir intressant att se. Även om WoW dominerar stort bland mmo:s har det tappat tre miljoner spelare på ett par år. Kommer raset fortsätta? Chris och Thomas säger sig inte vara inblandade i den biten och fokuserar på att "göra ett så bra spel som möjligt" och hoppas att "det lockar tillbaka spelare".

För arton timmar sedan slog den nya världen upp portarna och det återstår att se om den kommer förföra spelarna. Tidigt nästa vecka återkommer vi med vår recension.