Trackingen är inte i närheten av Vives, som fungerar extremt övertygande. Kameran är känslig för var du befinner dig; att sitta i soffans framkant fungerar förträffligt, men att luta sig mot ryggstödet en knapp meter bakåt kan göra att kameran tappar dig helt. Den ser handkontrollens rörelser och i spel där en virtuell kontroll återskapas på skärmen svarar den övertygande exakt. Det gäller inte Move-kontrollerna, som rör sig ryckigt och emellanåt hoppar som om de vore elchockade. Det händer också att Move-kontrollerna hamnar utanför kamerans vyfält i spel, trots att de just kalibrerats. Jag har tvingats omkalibrera både #Job Simulator och #Batman: Arkham VR mitt i spelandet för att jag inte kommer åt prylar som ligger för högt upp i bild.

Sony borde ha utformat ett eget, välfungerande kalibreringssystem och tvingat alla speltillverkare att använda det istället för att bygga egna. För kalibrera kommer du få göra, inte minst på grund av drifting: centrum i bilden på VR-skärmen drar sig åt vänster eller höger. Det har hänt att det flyttats bortåt 90 grader, och då funkar trackingen knappt hjälpligt, bland annat för att kameran behöver se så många headset-lampor som möjligt samt båda Move-kontrollerna. Dessbättre återställs driftingen genom att långtrycka kontrollens Options-knapp.

Gummilisten stänger ljuset ute.

Det kommer finnas ett 30-tal spel när PSVR släpps på torsdag, betydligt fler än vad jag kunnat testa nu. Sony är snåla/okloka nog att inte inkludera någon form av fullversion. Man skickar visserligen med en demoskiva, men man kan tycka att ingen borde ha kunnat missa #Nintendos genidrag #Wii Sports. I och för sig är det inte alldeles enkelt att skapa såna produktsäljare, men de fem mer eller mindre småskaliga upplevelserna i #VR Worlds hade gjort jobbet bättre än demoskivan. Nu tar man 369 kronor för det.

Å andra sidan är virtual reality nytt för så många att upplevelsen i sig är nog för att få fart på snacket och skjuta adrenalinsprutan rakt i köplusten. Som när svågern testade hos mig i fredags kväll: han fastnade i att knuffa runt en svävande boll i VR Worlds huvudmeny längre än vad som är försvarbart för en man som varvat #The Witcher 3.

Bäst så här långt av det jag testat är Batman: Arkham VR. Att blicka ut över Gotham City från taket på en skyskrapa med en badbollsstor fullmåne på himlen är magi. Och även om spelet är opolerat och duktigt linjärt visar det att VR kan skapa en ny form av spelupplevelser. Det kan ta vara på de nya möjligheter plattformen VR ger, inte minst att skänka upplevelsen en massiv dos inlevelse. Spel som #Battlezone, #Rigs och #Driveclub VR gör få nya saker utöver det avgjort coola i att vara inne i dem.

London Heist är ett av fem mindre spel som ingår i VR Worlds. Spelas bäst med PS Move-kontroller.

Om du längtar efter #Fallout 4-många timmar i virtal reality-världen lär du få vänta – de flesta av releasespelen är kortare historier. Och det kan vara bra, för Sonys inspel på VR-marknaden lämpar sig bäst i mindre doser, för påfallde ofta ger sig den omtalade åksjukan (eller ska vi kalla den VR-sjukan?) tillkänna.

Jag hade problem med illamående i utvecklarversionerna av Rift, men både den och Vive har fungerat smärtfritt i sina färdiga versioner. Då har jag ändå kört #Project Cars, #Assetto Corsa och hektiska #Eve Valkyrie (som Oculus kräkvarningsmarkerat) i Rift och stående (!) joystickstyrt #Elite Dangerous med Vive – inga problem. Men ett par minuter in i Driveclub VR smyger sig svettningarna och obehaget på.