Att ta sig igenom Duskwood innebar tidigare kanske 10-15 resor tvärs igenom zonen till fots för att hitta folk, saker och monster. Tidsödande, tråkigt och deprimerande. Men nu är upplevelsen annorlunda. Blizzard har flyttat runt NPC:er en smula så att det är lättare att lämna in sina quests när de är klara och vissa delar har helt försvunnit (inklusive den småcharmiga jakten på en försvunnen Stalvan-ättling, som förut tog timmar och krävde att du reste mer eller mindre världen runt – nu tar den tio minuter och kräver aldrig mer än någon minuts promenerande). Där du förut mötte en ogenomtränglig mur av höga berg hittar du nu på ett lämpligt ställe en väg som leder direkt från staden ut till det område där ditt mål finns.
Se gamla bekanta platser från nya vinklar. Mirage Raceway är sig inte likt.
Man kan ha synpunkter på att det nu är betydligt lättare att levla sig igenom hela Duskwood. För mig tog det ungefär en dag innan jag fortsatte söderut till Stranglethorns lummiga djungler, och då tog jag det väldigt lugnt. Men faktum är att det tidigare kunde vara lite jobbigt att komma in i spelet, och framför allt var det trist att ta sig igenom nivåerna i mitten, då man inte riktigt visste var man skulle, vilka områden som passade för vilken level och så vidare. Nu behöver du bara besöka huvudstaden (Stormwind, i mitt fall) och leta reda på en anslagstavla så får du en kontakt-NPC på lämpligt ställe där du sedan kan kasta dig in in quest-kedjor av hjärtans lust. Det är smidigt, och gör spelet mycket roligare och mer lättillgängligt för såväl veteraner som nybörjare.
Kärlek över rasgränserna
Och för de som tröttnat på de gamla raserna finns också två nya: Alliance-varulvarna Worgen som lever i en dystopisk medeltidsstad, och de småonda men egentligen mest profithungriga Goblins. Om du bara gör en enda grej i expansionen, så låt det bli att spela igenom de första 10-20 nivåerna som Goblin. Du går från GTA-parodi till tropisk paradisö med en gubben-i-lådan-stad och allt är en liten smula mer bisarrt än vanligt. Jag älskar det, och min gröne snåljåp är definitivt min nya favoritkaraktär.
Att spela som Goblin är en udda upplevelse. Mer udda än vanligt i WoW alltså.
Cataclysm ger World of Warcraft ett helt nytt flöde. Du går naturligt från zon till zon allt eftersom du levlar upp. Och medan du gör det upplever du storykedjor som både är roliga, tänkvärda och som framför allt väldigt sällan får dig att reflektera över det faktum att du spelar ett spel som grafiskt faktiskt ser fem år gammalt ut. Det är minst lika kul att spela nu som det var för fem år sedan. Nej, stryk det, det är mycket, mycket roligare att spela nu än det var för fem år sedan. Om du någonsin har funderat på varför folk blir beroende av World of Warcraft, vad dina vänner snackar om i sin ”WoW-bubbla” på krogen eller fiket, så har det aldrig funnits ett bättre tillfälle att ta reda på det än just nu. Spelet har vuxit upp en smula, blivit lite snyggare och extremt mycket bättre på att ta hand om spelaren. Det här är den bästa expansionen i dess femåriga historia och kanske det bästa Blizzard har gjort.
