Då var vi till slut där. Slutet på en era. Sista stoppet. Fifa går i graven efter nästan 30 år på fotbollsspelskartan. Hur avslutas resan? Kanske med det bästa liret genom tiderna?
Nåja – det är nog dags att direkt dra i handbromsen och inte vara så dramatisk. Även om Fifa 23 är det sista under spelseriens namn så kommer EA Sports givetvis fortsätta producera sin kassako. EA Sports FC kommer bli det nya namnet på spelserien och av vad jag förstått kommer det nästan enbart vara positivt. Organisationen Fifa har på senare år fått hyfsat dåligt rykte (ett VM i Qatar har definitivt inte hjälpt) och de pengar EA Sports sparar på licensen kan läggas på bättre saker. Som spelutveckling, till exempel.
Fifa International Soccer släpptes till Sega Mega Drive 1993.
Men jag ska inte sia mer om framtiden förrän kanske till nästa sommar – det lär komma en hel del nyheter kring vad nästa år har att erbjuda under säsongens gång. Nu är det givetvis fullt fokus på det senaste fotbollsspelet, som fortfarande heter Fifa. Och med 23 som tillägg. Och det är ”business as usual” med spelserien. EA Sports ändrar sällan på sitt vinnande koncept utan bygger snarare vidare på det som fungerat bra och försöker göra det bättre, samt testar ett par mindre tillägg som de senare kanske kan bygga vidare på.
"EA Sports ändrar sällan på sitt vinnande koncept"
En diskussionspunkt efter att det uppdagades att Fifa-namnet skulle slopas är just det faktum att det känns ganska utdaterat att släppa ett helt nytt spel år efter år med få uppdateringar. Ett par nya spellägen, lite uppdaterad grafik, och så vidare. Varför skulle det inte kunna vara ett kontinuerligt spel med endast expansionspaket när nya säsonger kommer? I fotbollsvärlden är det sällan något extraordinärt som händer – även om en stjärna byter klubb så är det inte särskilt uppseendeväckande.. Och ja, klubbar byter tröjor och sponsorer varje år – men är alla dessa uppdateringar nog för att släppa ett helt nytt spel år efter år? Tål att diskuteras.
Så vi går väl lite snabbt igenom de viktigaste nyheterna för i år.
Hypermotion 2 – en uppgradering av tekniken som gör att spelare och lag rör sig på ett naturligt sätt på planen, inklusive kollisioner, kommunikation och liknande. Detta kommer även inkluderas för PC-versionen av spelet.
Damfotboll har äntligen fått en ordentlig plats i spelet, inte ett år för sent. I Australien är till och med deras stjärna Sam Kerr på alla omslag.
Kemisystemet i Ultimate Team – den mest omtalade förändringen, där spelare inte behöver vara i samma liga/klubb/land och bredvid varandra på planen för att få kemipoäng. Arsenals Gabriel, Gabriel och Gabriel kan till exempel vara på olika positioner men ändå tjäna på att vara tre brassar i samma engelska klubb.
Korsplattformsspel – nu kan de med PS4 äntligen möta de med Xbox One och PS5 kan spela mot Xbox Series X (och PC).
Power Shots – ett arkadliknande sätt att skjuta på, där du laddar upp lite längre för att på ett rätt häftigt sätt dundra bollen mot mål. Det krävs en del skicklighet för att ens få iväg ett skott på mål, men sätter du skottet är det väldigt tillfredsställande.
TV-serieklubben AFC Richmond och deras amerikanska manager Ted Lasso är inkluderade som en liten gimmick. Även om jag gillar serien känns detta PR-trick ganska slätstruket.
Lasso leder laget.
Med det sagt – detta är inte särskilt revolutionerande och inget som kommer förändra livet för Fifa-gamers. EA Sports själva kanske tycker de tagit stora steg som inkluderat damligor till slut – men i mina ögon är det ganska många år för sent för att kännas som en stor grej.
"På planen är känslan dock väldigt ny"
På planen är känslan dock väldigt ny. Jag blir alltid lite förvirrad när jag börjar spela ett nytt Fifa då jag inte riktigt kan greppa om spelet är långsammare eller om jag bara vant mig vid att spela med en snittnivå på 97 från det tidigare spelet. Men det känns det onekligen aningen tempofattigare än tidigare säsonger oavsett.
Förut har spelarnas snabbhet varit en central del i spelet, nu känns det mer som att ett skickligt passningsspel är mer effektivt än att slå långa bollar på en snabb Bengt som springer sig fri mot målvakten. De kvicka spelarna har givetvis en fördel, men oftast bara i kortare sprintar och inte i rushar från egen planhalva till motståndarmålet. Mer fördelar för de tekniska lirarna, mindre utrymme för spelare med lägre total skill men som har 99 i snabbhet.
Det krävs en hel del skicklighet och fingerfärdighet för att greppa spelkänslan i Fifa 23. Är spelaren du styr inte i balans kan passningen gå helt snett – och du måste använda spelkänsla och timing för att få till rätt passningar och tacklingar. Det är lättare att tappa bollen, men också lättare att ta tillbaka den. Vilket kan bidra till ett väldigt böljande spel, fram och tillbaka. I det stora hela känns det mer realistiskt än tidigare, vilket åtminstone jag uppskattar.
Grafiken är riktigt fin från första knapptryckningen. Allt från spelmenyer till spelarpresentationer i FUT, till själva matcherna – exemplariska. Bara det faktum att spelarnas hår rör sig naturligt och att bollen inte bara är en stenhård rund statisk sfär utan ändrar form när man skjuter är en härlig detalj att se.
Sen de nya konsolerna kom in i bilden har EA Sports haft helt andra förutsättningar, och det har visat sig ganska direkt. Och Fifa 23 är där snäppet vassare än 22:an, även om skillnaderna inte är så stora som mellan PS4 och PS5, till exempel.
Ultimate Team (FUT) är som alltid fokus i Fifa-spelen, och så klart inget undantag i år (eftersom det är så EA Sports tjänar sina mesta pengar). Förutom det tidigare nämnda kemisystemet har inte mycket hänt på den fronten. Packöppningar är som alltid en stor grej, och det känns mer som ett casino år för år om jag ska vara ärlig. På gott och ont, så klart. Adrenalinpåslaget när man tror att man fått ett superkort är inte att leka med. Men det gör lite ont i magen på mig som nybliven farsa att det används för att lura ungdomar på miljontals kronor varje år.
Ett bekant ansikte i FUT.
Utan att veta säkert tror jag att 99 % av alla Fifa-älskare nästan uteslutande spelar FUT – men det finns ett par andra spellägen också som är värda att nämna. Gatufotbollsäventyret i Volta är så klart med och är fortfarande riktigt underhållande. Karriärläget (där man kan spela som Ted Lasso om man vill) och Pro Clubs där du spelar på en enskild position med och mot andra spelare med en avatar av dig själv (eller vem du nu vill vara).
Fifa 23 må vara slutet på en era, men det är inget storslaget farväl vi får se av EA Sports. De bygger vidare på ett framgångsrikt (och pengainbringande) koncept där FUT som alltid får fokus, där små skillnader i fotbollsliret gör det mer realistiskt och där grafik, teknik och ett välpaketerat spel precis som förut kommer bli en massiv storsäljare.
Fotnot: Testat på PS5. Fifa 23 är släppt till PS5, PS4, Xbox Series, Xbox One, pc, Switch och Stadia.
