Men framförallt beror det på att vi kontorsråttor, kockar, lärare och andra dödliga inte ska flyga Viggen. Planet är inte byggt med oss i åtanke, hur nördiga och vetgiriga vi än är. Vill du bli JAS-39 Gripen-pilot är Försvarsmaktens utbildning 78 månader lång. Sex och ett halvt år. Det säger en del.
Däri ligger också charmen och storheten med en seriös simulator som AJS-37 Viggen - att örfila både svårighetsgrad och antipedagogik genom att faktiskt lära sig hur planet fungerar. Sökljudet från Robot 24 dansar på trumhinnorna – du avfyrar den i rätt ögonblick, HUD:en lyser upp när fiendeplanet går i spinn och sprider ett triumfens leende i ditt ansikte. Känslan: vinna mot omöjliga odds, levla upp till en nivå få människor behärskar. Stort.
Viggen har egenheten att klaffar och landningsställ fälls ut samtidigt. Vilket känns ganska Saab.
Framtiden för flygsimulatorer heter virtual reality, med betoning på "framtiden". Jag har kört AJS-37 Viggen med en Oculus Rift, och stundtals är det religiöst bra. Aldrig har det varit tydligare hur föråldrad en platt skärm som ignorerar hvuudrörelser är. Med en Rift framför ögonen (eller en Vive, som också stöds av DCS) sitter du i planet, cockpiten förvandlas från platt avbildning till något du omges av. Ordet "simulator" har aldrig känts mer träffande.
Utan VR eller TrackIR gömmer sig reglaget bakom styrspaken.
Tyvärr har flygspel heller aldrig varit otydligare. Rift-skärmarnas snäva skärpeområde förvandlar mycket av det du ser till en visuell gröt, och endast i exakt rätt läge framför ögonen blir instrumenteringen skarp. Det här är ett problem redan med vanlig skärm; vissa reglage är lågupplösta och ibland dolda bakom spakar och annat i förgrunden; men Rift förvandlar något halvdåligt till skräp. Som glasögonbärare försämras saken ytterligare av att jag inte kan ha brillorna på mig under headsetet. Trots att VR-känslan är helt ojämförlig växlar jag konstant mellan Rift, TrackIR och, för den överlägsna enkelhetens skull, vanlig skärm. Det blir tydligt att det kommer dröja ett par år innan VR-tekniken utvecklats nog för att på allvar konkurrera ut den vanliga datorskärmen. Och det handlar inte om inköpspriset.
På vissa områden känns AJS-37 Viggen-modulen anmärkningsvärt ofärdig. En kampanj saknas helt i nuläget, och det finns ett fåtal uppdrag att ta del av. Möjligen tillkommer saker vid releasen i dag, och om Leathernecks tidigare DCS-modul, #MiG-21, säger något om framtiden kommer Viggen med tiden fyllas på. Tills dess får man bygga egna uppdrag med den kraftfulla men hyfsat lättanvända editorn. Alternativt flyger man online med och mot andra.
Lyckad bombfällningsträning, säger spelet.
Trots en del brister och betydande mängder oputs häller DCS: AJS-37 Viggen litervis med högpotent flygfotogen på nördbrasan, och jag njuter skamlöst av varje meter jag lyckas ta mig upp på den skoningslösa inlärningskurvan. Man ska inte sticka under stol med att underhållningsvärdet stiger av banala ting som militärlingo i stil med "Nödskjut huv" och "Lämna FPL", men även utan det är modulen en underhållande inblick i avancerad krigsmekanik från vår närhistoria.
Det ursäktar inte bristerna. Men samtidigt är DCS något annat än ett vanligt spel, där man lassar planet fullt med vapen, ger sig iväg och antingen vinner eller skjuts ner. Snarare ligger vinsten i lärandet, att komma underfund med och nöta in hur mängder av system fungerar, och sedan lyckas använda dem. Och där gör AJS-37-modulen ett storartat jobb.
Om du är minsta intresserad av svenska stridsflyg eller seriösa simulatorer är det här ett måste. Även om det kräver en del trial and error. Och en jävla massa tålamod.
