Kampen om stadsbyggarkronan står för närvarande mellan #Focus Homes Cities-serie och #Paradox Interactives... uhm, Cities-serie. Det blir lätt lite förvirrat, och ingen vill förstås förminska sitt varumärke genom att byta namn. Vad är det för fel på det sorgligt underutnyttjade ordet "metropolis", till exempel?
#Cities XL har kommit ut i tre utgåvor sedan 2009, #det senaste för nästan tre år sedan. Sedan dess har det varit tyst, sånär som på expansionen #Cities XL 2012 Platinum, som gav oss något femtiotal nya hus. Nu släpper så Focus Home äntligen ett nytt spel i serien – eller gör de verkligen det?
Större är inte alltid snyggare.
Om man läser användarrecensioner av #Cities XXL så inser man snart att de kan delas upp i två grupper: de som tycker att det är fantastiskt att kartorna kan vara större med bibehållen prestanda, och de som är en smula putta då de lurats att köpa samma spel en gång till. Och de har en poäng: det här är knappt ett nytt spel, snarare en uppdaterad version av Cities XL, som ser lite bättre ut och har ett par små nyheter.
Större – men inte bättre
Spelet är en klassisk stadsbyggarsimulator. Du börjar med ingenting, förutom en smärre summa pengar och en stor karta att bygga på. När du lagt ned lite väg så att folk kan ta sig dit från angränsande landskap, börjar du med att bygga bostadsområden. När folk flyttar in och bygger hus, fyller du på med industrier och kontor där de kan jobba. Längre fram behöver du bygga butiker där de kan shoppa, polisstationer (som av någon anledning kallas "security"), skolor, flygplatser och allt som hör en modern stad till. Så där håller du på tills kartan är full, eller du tröttnat.
Diverse achievements poppar upp då och då, ofta flera minuter efter att du uppfyllt kraven för dem. De är inte bara irriterande, de är dessutom gigantiska, och tar upp halva skärmen tills de behagar försvinna – att klicka bort dem går inte. Det är ett litet smolk i glädjebägaren, men det är ändå ett tydligt exempel på att man inte lagt ner alltför mycket tankeverksamhet på gränssnittet.
Spelvärlden har blivit större. Fast kanske inte riktigt så här stor.
Det verkar till en början rätt enkelt att lägga ut nya zoner, bygga vägar och brandstationer och att ansluta sin stad till grannkommunerna. Men ju längre du kommer, desto jobbigare blir det att bygga. De fasta storlekarna på olika tomter gör det svårt att t.ex. bygga snygga vägnät om två existerande zoner möts och de inte är perfekt i linje med varandra. Att uppgradera zonerna är det inte heller tal om, det är bara att riva och bygga nytt. Däremot är det väldigt skönt att man, när nu zonerna blir olika stora med tomma ytor emellan, väldigt enkelt kan fylla dessa vita fläckar med parker, torg eller byggarbetsplatser.
Andra delar av spelet känns mindre logiska och självklara. Varför ska jag till exempel bygga elverk när min stad verkar klara sig bra ändå, och faktiskt inte ens behöver någon el förrän den når 5000 invånare? Varför kan jag bara bygga vattenpumpar på ett visst, fördefinierat område nära en flod som rinner igenom hela kartan – saknar resten av floden helt vatten? Varför slutar motorvägarna till grannstaden mitt ute i havet? Och varför kan jag bara bygga hamnar längs vissa kuster, men inte längs andra helt identiska sådana?
Visste du att stadsarkitekt Nylund har tysk påbrå?
Den här känslan av slarv och ologiska lösningar genomsyrar tyvärr hela spelupplevelsen. Från den lätt ostiga tutorialen som lär dig att bygga och driva en stad, till själva spelet med dess gigantiska ytor och oändliga möjligheter, känns det inte som om någon satt sig och funderat på hur man egentligen ska få allt detta att fungera. Än mindre på hur det ska kännas som ett nöje att skapa en storstad från grunden.
Cities XXL är, med några undantag, ett kompetent spel. Men det saknar själ och hjärta, och jag känner aldrig att det som sakta växer fram på skärmen framför mig är min skapelse, något jag planerat och värkt fram och som jag måste skydda och mata som en nyfödd bebis. Jag får sätta mitt hopp till kommande konkurrenten #Cities: Skylines istället, och hoppas att det blir spelet som återupplivar stadsbyggargenren på riktigt. Det här får mig snarare att vilja riva hela rasket.
Teknisk fotnot: Utvecklarnas löfte om bättre prestanda stämmer – ibland. Recensent Nylund hade inga prestandaproblem, men när vi testade spelet på FZ-redaktionens testdator – Core i7 5820K, 2 st Geforce GTX 980, 16 GB DDR4-minne – sjönk frameraten ibland till ensiffrigt, och det när vi drar upp en väg på en helt tom karta.
