Det naturliga urvalet syftar till en långsam urgallring av den biologiska kartan. Det sker genom att de individer vars egenskaper är minst lämpade för den aktuella omgivningen inte överlever länge nog för att fortplanta sig, och därigenom sprida sina gener vidare. På så sätt är #Natural Selection 2 en passande titel, framför allt eftersom det också råkar vara en uppföljare till #Half-Life-modden Natural Selection.
Det är nämligen väldigt lätt att snabbt avfärda Natural Selection 2 och jag vågar lova att många kommer att ge upp redan efter ett par matcher. Här finns det minsann inget singleplayer-läge för att vänja sig och under fliken ”Tutorial” ligger en kort lista med i stort sett utdaterade Youtube-videor som bara skrapar på ytan av vad NS2 har att erbjuda. Learning by doing är det som gäller och då är det väl tur att ”doing” i det här fallet innebär ”spela ett av de bästa multiplayer-spelen på år och dar”.
Teamwork är en nödvändighet för att vinna.
Du hoppar in i valfri sida av en luddigt definierad konflikt mellan ansiktslösa rymdmariner och ett gäng rymdvarelser som äter, lever, andas en snor-liknande substans som sprider sig likt mögel. Varje lag har som mål att förstöra motståndarnas bas och beroende på vilket team man väljer finns det en rad olika vapen och andra verktyg till hands. Givetvis. Det som gör att NS2 undviker att bli ännu ett i raden av alldagliga shooters är att en spelare i varje lag kliver bort från slagfältet och axlar rollen som befälhavare.
Det bästa av två världar
I den här positionen skiftar spelet från shooter till strategi. Som lagledare är det ditt ansvar att expandera era baser, bygga nya strukturer, forska fram nya förmågor och vapen samt ge order och leda dina kamrater rätt. En bra kommandör kommunicerar väl, bygger upp en strategi och ser till att hans eller hennes mannar har gott om ammo och hälsa. En tumregel är att ju bättre ledare, desto roligare blir spelet för hela teamet. Det är smått otroligt hur väl de här två spelstilarna smälter samman. Strategidelen blir oerhört intensiv när dina trupper inte bara är AI-kontrollerade pjäser, och som fotsoldat blir skjutandet mycket mer levande när du har en riktig röst i lurarna som levererar order och ger lovord. Oavsett om du vill ha ett helgjutet RTS eller är ute efter en grym shooter så borde NS2 tillfredsställa lika väl på bägge punkterna.
Det är en aning svindlande att ha kontroll över ett helt lags öde.
De två lagen i sig representerar också två väldigt olika spelstilar och kräver helt separata tillvägagångssätt för att utnyttjas till fullo. Marinkårssoldaterna känner du kanske igen från det klassiska Varje FPS någonsin och deras arsenal består av den sedvanliga mixen gevär, pistoler, granater och så vidare. Aliens bjuder på lite mer variation då du, istället för att uppgradera ditt vapen, kan evolvera till nya livsformer, varav det finns fem stycken att välja mellan. Varje livsform har helt olika styrkor och svagheter vilket gör det både kul och utmanande att testa alla och upptäcka nya taktiker. Tyvärr leder det här till att Aliens är betydligt roligare att spela med än Marines, trots att lagen i övrigt är hyfsat jämnt matchade. Kanske finns det folk där ute som hellre iklär sig rollen som en tråkig muskel-uffe än en snorspottande elefant med dreads, men jag skulle verkligen inte vilja hamna bredvid dem på en middagsbjudning.
NS2 kan verka något fattigt eftersom det bara innefattar ett spelläge, men jag kan inte hjälpa att uppskatta renheten som konceptet innebär. Vill du spela vanligt deathmatch eller capture the flag finns det ändå andra, mer lämpade alternativ och hade #Unknown Worlds lagt tid och energi på att pressa in dem här bara för sakens skull så hade det tagit fokus från det som är spelets främsta styrka. Att recensera det känns lite som att recensera en laser tag-arena, i att utvecklarna har skapat ett enkelt men välorkestrerat ramverk med potentiellt oändlig spelglädje.
I brist på motstående tummar får man ta till mer primitiva attackmetoder.
Natural Selection 2 kräver en hel del tid och engagemang innan du får grepp om allt det har att erbjuda, men den investeringen belönas med rikliga mängder skoj. Mekaniken är så välbalanserad, banorna är coolt designade och det finns en imponerande bredd för både FPS- och RTS-konnässörer. Den som lyckas dra med ett dussintals kompisar och har tillräckligt med tid att lägga ner kan utan tvekan ha ett av de bästa multiplayer-upplevelserna någonsin framför sig. Lita på att Unknown Worlds skapelse kommer att vara en multiplayer-titel att räkna med även nästa decennium.
