Inlägg av muscle

En annan rolig historia vart när det hamnade öl i styrspaken till flygsimulatorn. Det fungerade efteråt, inga problem. När jag flytta ut vr/flygutrustning utomhus för att ha det till ett teambuilding-event, började myror krylla i styrspaken. Myrorna rensade helt enkelt bort ölen ur spaken :). När utrustningen väl vart inne igen var det inga myror kvar ^^.

Spel har varit en extremt stor del i hela mitt liv.
Älskade spel ända från jag spelade de första spelen på NES hos en kompis, till att hyra ett Sega Megadrive med spel från macken tills vi köpte vår första dator 96 när jag var tio år gammal.

Spelat väldigt många spel genom åren, men de senaste 6-7 åren har det blivit mycket färre nya spel. Framförallt spel med lång story, vilket är de flesta spel nuförtiden.
Försökte klura ut varför för istället för att spela nya spel så spelade jag bara samma rogue-likes, Wow eller Overwatch. Tänkte att det kan vara att alla spel är open-world nuförtiden och att jag tröttnat på det upplägget, men det var inte det som var grejen.

Ofta när jag tänkte att jag skulle spela ett nytt spel kom tanken att "åh vad många timmar det kommer ta att spela ut det spelet". Så istället för att börja spela ett nytt spel så hoppade jag istället runt på några olika, äldre spel och spelade en timme på ena spelet och en timme på andra spelet.

Det kändes som att jag hela tiden letade efter så mycket speltid som möjligt, fastän jag hade hur mycket tid som helst att spela spel på.

Till slut så insåg jag att istället för att spel som förr i tiden var en tillflykt för att ha kul och roa sig med och inte tänka på vardagsstressen, så hade det istället blivit nåt som kändes som ett måste och försöka pressa och effektivisera så mycket som möjligt. Vilket gjort att man tappat det roliga i det hela.

Efter jag kom på det så började jag hålla mig borta från datorn och göra andra saker, vilket efter en överraskande kort tid vände på det hela.
Så nu känner jag inte längre att jag MÅSTE sitta vid datorn och klämma ut så mycket speltid det bara går, utan nu börjar jag spela när jag faktiskt känner för att spela någonting.

Svårt att få ner alla tankar till en skriftlig beskrivning som är förståelig men hoppas det blev läsbart.

Om någon känner igen sig får ni gärna dela med er hur ni har gått till väga.

Pistonhead gör bra bruksöl, Haze var ett trevligt tillskott till de två andra.

Om man ska gå in på säsongsöl, hur många gillar julöl?

Ungefär så.
Sen kan man ju titta bakåt, hur många här inne drack IPA 1994? eller 2004? inte jättemånga, möjligtvis att Ni sippade på en Real Ale eller annan opastöriserad öl (ett ofta mycket godare öl enl mig).
För mig får man gärna dricka IPA, men jag måste kunna (som i mitt första inlägg, se nedan **) kunna skriva att jag inte gillar många, speciellt inte dom som smakar allt annat än Humle och/eller Malt, nej nej Då får man reda på att man ignorant och inte förstår detta historiska öl som är sååå bra. (som knappt gick att få tag på för 15 år sedan)

Stigbergets Trouble Sleep var verkligen en höjdare. En av de bästa stouts jag druckit.

I min erfarenhet så är sån här problematik, där man inte längre upplever samma känsla av mening hos något, inte något som kan lösas på nivån av aktiviteten/saken som sådan. Det som händer inombords - känslan av meningslöshet/brist på positiv stimulans - är i min erfarenhet/åsikt en guidande intuition som beror på fler saker. Dels är det biologiskt/fysiskt. En nyckelaspekt som får oss att tycka om att spela är för att spel stimulerar vårt dopaminsystem, vilket i längden framkallar något som kallas "desensibilisering", dvs att kroppen blir mättad på stimulin och därmed slutar reagera på det "trevliga" sättet den först gjorde när vi utförde en viss aktivitet - tex spela datorspel. Det här är ett intressant ämne i sig - dopamin desensibilisering är en grundläggande anledning till beroendeframkallande beteenden gällande aktiviteten, samtidigt som man framkallar motivationsbrist/depression gällande livet i övrigt, och varför dator/internetanvändning bör betraktas som en beroendeframkallande drog.

Den sanna lösningen är i min mening att uppnå insikt om problematikens natur på ett djupare filosofiskt/existentiellt plan, typ:
Våra kroppar är inte byggda för att uppleva stimuli på ett objektivt sätt rakt genom livet. Aktiviteter som en gång hade en viss effekt på dig kommer ofrånkomligen att sluta berika dig allt som tiden går. Om du har varma minnen av aktiviteten kommer du med tiden kunna trigga nya upplevelser, så som nostalgi och sentimentalitet, men detta hänger också på att du inte söker något annat från aktiviteten; varpå du istället riskerar att göra dig själv besviken.
I mitt eget fall så är jag 33 nu och har jag haft massor av olika hobbys sedan tonåren och numera har jag nästan inga. Jag kan ta upp gamla intressen för skoj skulle under en kort period, men det är då som sagt inte alls samma känsla, utan snarare mest en varm känsla av nostalgi.
Som jag ser det är det en del av livet att växa med det, att förstå sig på hur man själv fungerar och kunna släppa taget om saker och ting allt eftersom man naturligt "växer ur det". Det är lite deprimerande, stundtals, att se hur ens forna entusiasm och den glädje man uppnådde av saker och ting inte längre är lika lättillgänglig, men som jag ser det handlar det om att "rise to the challenge" och möta faktumet av detta; inse att man hela tiden rör sig från att vara den unga och naiva Daniel San, the karate kid, som kickar ass och vinner coola tävlingar, och istället bli Mr Miyagi, den vise Jedi Mastern, som genom visdom och erfarenhet lär sig se livet ur nya, större perspektiv och finna nya nyanser av njutning och tillfredställelse därigenom.
Jag följer fortfarande spelkulturen med intresse. Tycker det är kul att se vad för ny teknik som kommer och när nåt spel verkar intressant kan jag kolla lite let's plays eller någon review/analys. Men att faktiskt spela dras jag väldigt sällan till längre - som du säger så stimulerar det mig inte längre alls på samma sätt som det en gång gjorde.

Men jag förstår varför, så jag har accepterat det och med varmt hjärta tackat för det som varit och gått vidare för att utforska andra, nya sätt att spendera min tid på.