Inlägg av Slimebeast
Inlägg som Slimebeast har skrivit i forumet
Det är nog lite "klump i magen"-varning hos studior som Ninja Theory, Undead Labs, Compulsion, Double Fine, The Initiative och möjligen Obsidian nu.
Tango känns ju lite underligt då de har gjort ett av Microsofts mest hyllade spel de senaste åren. Hur mäter MS vilka spel som går bra?
Man pratar ofta om att ett spel har "många spelare" men det kanske inte räcker om man faktiskt inte får in pengar?
Ja, särskilt Compulsion Games (som utvecklar South of Midnight) och InXile (Clockwork revolution), som båda sedan några år är inne på precis samma spår som Arkane Austin, med studios som präglas av stark ideologisk styrning och kvävande arbetsmiljö.
Obsidian Entertainment är också idag en helt annan studio än 2010 då Fallout: New Vegas släpptes, men där kommer det handla om nedskärningar snarare än totalstängning efter att Avowed och The Outer Worlds 2 har floppat.
Ninja Theory (Hellblade) och Double Fine (Psychonauts) kommer också ligga i riskzonen en lång tid framöver.
Så jäkla snyggt grafiskt, och vilken stämningsfull atmosfär och dystopi, men blir inte såna här spel (typ Destiny, The Division och Helldivers) tråkiga rätt snabbt?
Men med levlandet och all loot man bygger upp sin gubbe med kanske dessa spel ändå ger mer mening än gamla tidens online-shooters så som Doom, Call of Duty och Battlefield, där man bara nöter samma banor om och om igen från ruta ett.
Är det en riktig screenshot från Titan Quest 2 i artikeln? Ser i så fall otroligt snyggt ut i alla fall.
Mitt GOTY 2023 blev i själva verket årtiondets största besvikelse.
Det saknas en bra denoiser, bruteforcear man det klarar inte ens ett 4090 av att driva det i 60 fps
Men ett 4090 klarar inte ens nuvarande i 60 fps, åtminstone inte i städerna, och detta trots att jag kör DLSS och dragit ner kvaliteten på skuggor mm.
Hursom helst, modden som länkas till i artikeln, innehåller den denoiser, är det bara att tuta och köra?
Jag avinstallerade igen från Gamepass. Segt, händelselöst och inte så intressant. Gav det bara 30 minuters chans dock så förmodligen mitt problem mer än något annat.
Hoppas ni andra tycker det är kul
Ja, risken med såna här spel är att det bara är långdraget mys utan utmaning.
Svindlande, vilka vyer.
Det var i slutänden en besvikelse, särskilt jämfört med ettan.
De ljög om att det var 4 gånger större (i själva verket var det bara pyttelite större) och spelet var alldeles för lätt.
Men än värre var att hela RPG-systemet för skills, vapen, uppgraderingar, potions etc var så dåligt designat att inga val man gjorde spelade någon som helst roll. Allt var lika bra.
Tex resistance mot särskild typ av skada saknade betydelse. Samma sak med buffs för typen av skada man utdelade. Inget spelade praktisk roll. Det var bara att kötta samma favoritattack spelet igenom utan hänsyn till vad man mötte.
Löjligt att man kunde ge presenter till merchants för innan man uppnått rabatt var ju spelet redan slut.
Fyllt av irriterande meningslösa trash-mobs överallt, extremt liten variation på fiender, de flesta bossar var lätta, nästan all loot saknade betydelse.
"Points of interest" var Ubisoft-repetition, man sprang aldrig på något avvikande a la Skyrim (trots utvecklarens skryt om det i preview-videos). Det var alldeles för tillrättalagt och styrt. Det fanns inget spontant, oväntat, överraskande (inget "emergent" som de skröt om innan).
Överlag var Dragons Dogma 2 typiskt regisserat, superpolerat och ospännande AAA vilket jag avskyr.
Huvudstoryn var löjlig och kort. Sidequests var simpla och få.
Det som var bra var själva världen, miljöerna, terrängen och den oskuldsfulla atmosfären som var underbar. Kontrollerna, styrning och combat hade perfekt känsla och flyt (med speldosa. Mus & tangentbord vet jag inte).
Nu står mitt hopp till Kingdom Come: Deliverance 2, men jag är rädd för ett liknande resultat, att all polering ger ett ospännande spel som spelar sig själv.
Vad glad jag blir av att det genom åren är så många på Fz som inte bara gillade Kingdom Come utan betraktar det som ett av de bästa spelen de nånsin spelat.
Jag hoppas det är många fler än jag som uppskattar att det försöker vara jordnära, oborstat, improviserat och autentiskt istället för tillrättalagt, polerat och bländande.
Oj, jag som trodde Dragon's Dogma 2 var GOTY 2024. Inte en chans nu!
Himmelsk vackert är det i alla fall. Förhoppningsvis nästan lika svårt som Dark Souls, eller att det finns flera svårighetsnivåer att välja bland.
Cool och gullig artikel. Trodde inte en medlem av redaktionen skulle ha tid och tålamod att mangla trophies.
Själv fnös jag åt dem när de kom, men blev förtjust, hooked och jagade Platinums på PS3 ca 2010 under ett par år.
Idag känns det omöjligt att få tiden att räcka. Jag hoppas istället att själva spelet ska ge tillräcklig utmaning, annars stänger jag av (jag tittar på dig Dragon's Dogma 2, fasen att det här mästerverket ska vara lika jäkla lätt precis som ettan!).
Tomas H, har du testat nån demo, pre-early accessversion eller nåt?
Det verkar som en del folk haft tillgång till nån slags pre-release version i flera månader.
Wow, svårt att beskriva följt av "rollspel, stadsbyggare, överlevnad, strategi, action och open world" och allt förlagt till medeltiden.
Det låter för bra för att vara sant.
Shit vad hajpad jag blir nu. Och till skillnad mot utopiska drömprojekt som startas av stackars solo-utvecklare med superorealistiska ambitioner verkar detta utvecklas av en riktig studio med resurser (polsk dessutom ❤️)!
Jaaaaaaaaa!! 🤗🥰
Ett spel som ligger i min top 10 lista över bästa spel någonsin. Har aldrig någonsin kännt samma nivå av inlevelse i något annat spel förrut. Levde verkligen mig in i världen och dess fantastiska miljöer.
Samma här. Jag sätter nog Morrowind och Oblivion allra högst, följt av Age of Empires 2 och kanske nåt Dark Souls, Elden Ring och Mount & Blade, men sedan kommer Kingdom Come: Deliverance och ryms tryggt inom top 10 alla tider.
Men som du säger, vad gäller inlevelse och autenticitet, på den fronten är Kingdom Come nummer 1.
Gud vad jag längtar efter en uppföljare. Och snacka om maffigt det kommer bli, med vetskap om att det redan gått hela 6 år sedan första utan att de ens utannonserat en 2:a. Att Warhorse tar sån tid på sig betyder att de kommer slå på stort.
Tråkigt om det är så. Man kan undra hur det gick för Remake, om den gjorde vinst och isåfall hur mycket. Hur mycket ska ett spel egentligen ge i vinst över break even för att anses vara bra? Dead Space är min favoritspelserie och jag trodde vi aldrig skulle få en Remake av ettan så är otroligt glad för det. Tur de 3 första spelen ändå håller än om vi inte får mer.
Hittills ca 1,5-2 miljoner sålda ex (varav högst 600 000 på Steam). Det ger i bästa fall 50 milj dollar i intäkter, för ett spel som kostade minst 50 milj dollar att utveckla och marknadsföra. Över spelets livstid blir det nog en liten vinst, men en remake på 2:an skulle ju sälja klart sämre så man förstår EA:s beslut.
AoE4 verkar rätt lyckat från vad jag kan se på Steam.
Det beror på vad man har som måttstock. Relic är en stor spelstudio med ca 300 anställda (innan neddragningarna).
Då är ett nytt efterlängtat spel i en välkänd serie som hittills sålt högst 3 miljoner ex ett misslyckande. Det har bara sålt 1,5 miljoner på Steam. Osannolikt att det sålt mer än så på Xbox.
Relic har haft 150-200 utvecklare att göra AoE 4 under fyra-fem års tid (vilket ger ca 80-100 miljoner dollar i total budget). Då behöver det sälja minst 4 miljoner för att gå jämnt upp.
AoE 4 kommer i bästa fall nätt och jämnt ha dragit in utvecklingskostnaderna under sin livstid.
Man måste dra in en markant vinst på sina säkra kort (Age of Empires 4) för att kunna täcka upp förlusterna för de mer riskfyllda och svagare spel man släpper (Company of Heroes 3 och Warhammer 40,000: Dawn of War III, som också var en megaflopp).
Jag tycker kritiken mot kapitalismen och konsumtionssamhället är spot on för att reflektera hur det förekommer i Fallout serien, från de reviews jag läst.
Jag skulle nog vara försiktig med att slänga omkring ord som "anti-intellektuellt" när det gäller just egoism. "psykologisk egoism" teorin att egoism är den enda drivkraft som får människan att göra något alls, är ganska ifrågasatt. Det vill säga att hävda att alturism, att göra något verkligen osjälviskt, är omöjligt och egoism är mänsklig natur. Ifrågasatt mycket för att människor tenderar att förenkla resultaten till att handla om det påstått positiva med materialistisk egoism eller fördelningspolitisk egoism. Det är vad som verkligen är anti-intellektuellt.
Vad som gör en handling självisk är inte an fråga om vad du vill eller inte vill göra, utan det är vad du verkligen gör som gör den moraliska skillnaden. Det är tillika i moral som teorin får stora problem.
Längre resonemang inom spoiler tags
Moral är inte teoretisk så mycket som faktisk. Om jag skänker pengar, tid eller mat för att hjälpa svältande barn är detta inte själviskt bara för att min önskan är att hjälpa andra. Fokuset för min handling är inte att boosta mig själv, utan att hjälpa andra. Om jag vill lura av barn deras veckopeng är det moraliskt annorlunda eftersom det är en handling där jag tjänar på andras bekostnad. Fokus är jaget och frånvaron av någon tanke på konsekvenserna för andra.
Men egoisten skulle då invända att någon som hjälper behövande barn gör det bara för att det får dem att må bra. Det är utan tvekan sant att om andras lycka ENDAST eftersträvas på grund av den lycka den kommer att ge oss (eller på grund av det lidande som det kommer att hjälpa oss att undvika), så är vi inte motiverade av altruism. Vi är motiverade av själviskhet – oavsett hur ädelt beteendet ser ut.
Men att må bra är inte alltid motivet för moraliskt beteende. Det är inte heller alltid det som blir resultatet! Om någon ser ett drunknande barn, vem skulle tveka att hjälpa för att istället stanna och tänka: "Kommer jag att må bra av att rädda det här barnet?" Kan man simma hoppar man i, för det primära motivet är att rädda barnet. Det handlar inte om dig. Människor gör ofta gott ställda inför personlig risk, motstånd och lidande, eftersom deras kärlek till den andra, deras kärlek till det goda, är större än deras kärlek till sig själv. Altruistisk kärlek önskar den andras bästa. Det är en självuppoffrande kärlek som sätter laget före jaget. Det är en av de ädlaste aspekterna av den mänskliga naturen som finns.
Att göra bra saker för andra får oss att må bra ibland/ofta, men det verkar inte alltid vara det primära motivet för allt vi gör.
Vi är kapabla att göra gott för andra utan att förvänta oss något tillbaka. Det kommer varje förälder som läser detta att känna igen.
Och det är tillräckligt, i sig, för att visa att psykologisk egoism inte är en trovärdig, konsekvent sanning. En person som är osjälvisk en gång, är tillräckligt för att visa att psykologisk egoism är en felaktig premiss.
Människor kan vara otroligt själviska då och då. Men de kan också vara fantastiskt underbart empatiska, omtänksamma och självuppoffrande. Så psykologisk egoism har fel. Vi är inte alltid egoistiska.
Vi har därför ett val. Vill vi framhäva den självupptagna egoismen eller vill vi satsa på empati och alturism? Jag vet vad jag skulle välja. Vad väljer du?
Jag känner till debatten om egoism versus altruism och påståendet att altruism i grunden är en slags egoism. Jag är också synnerligen tveksam till den teorin.
Men det var inte det jag menade med anti-intellektuell och klyschig.
Jag anser att den här antikapitalistiska tropen är ensidig och tröttsam. Den stärker bara vanföreställningen hos folk som redan i sin självgodhet tänker "Höhö, de där amerikanerna och deras groteska konsumtion, sån är minsann inte jag", eller "Rikedom är perverst och folk med mycket pengar är ego, sån skulle inte jag vara".
Jag tror nämligen inte att fattiga människor är påtagligt mer moraliska än välbeställda, de har bara lyckats sämre i livet.
Ett lite mer sofistikerat budskap skulle göra tittaren varse om den egoistiska natur som bor inne i de allra flesta av oss.
Inte undra på med tanke på att Age of Empires 4 (2021) floppade och Company of Heroes 3 (2023) storfloppade.