Inlägg av Kaptens

Helt riktigt att EULA inte är lag. Det var slarvigt uttryckt. Min poäng kvarstår dock. När man köper en programvara (eller spel i detta fallet) godkänner man ett antal villkor som gäller kring användandet av spelet. Ett av villkoren, i spel som kräver någon form av onine-tjänst, är rimligen att tillverkaren har rätt att sluta tillhandahålla den online-tjänsten, och att köparen då inte har rätt att kräva pengarna tillbaka. Köper man spelet har man godkänt dessa villkor, oavsett vad man tycker om dem.

Givetvis önskvärt att det fungerar på det viset. Dock får man tänka på att den där off-line patchen kan innehålla kod som utvecklaren inte vill dela med sig av, av olika anledningar.

Ser att det pratas en del om lagstiftning. Man får då tänka på att det ju rimligen redan finns lagstiftning på plats, i form av det avtal som ingås mellan säljaren (utvecklaren/distributören) av spelet och köparen. Det finns ju en EULA man godkänner genom att spela spelet och det är vad som står i den som gäller.

Ja verkligen skönt att de ordnat den biten. Nu saknas bara möjligheten att byta bilder eller lägga nån tag på ryggsäckar, påsar, lådor, så man kan sortera prylarna lite bättre.

Kan tycka att tre månader är för kort per säsong också. Ser hellre längre säsonger med större skillnader så man faktiskt hinner spela ett tag. En annan som har barn som ska skjutsas runt på träningar, orkester-övningar, och så vidare, hinner ju inte spela så mycket så det är svårt att uppleva en hel säsong på tre månader.

Jag tycker kommentarer som denna är smått fascinerande. Vad jämför du med, när du påstår att det är en skandal och att ingen borde spela det? PoE, visst, men ditt resonemang och hur du uttrycker dig målar upp en bild som säger att PoE på något sätt skulle vara perfekt och Diablo IV fullständigt värdelöst. Hur skulle du i så fall klassa alla de spel som objektivt sett håller betydligt sämre kvalitet än Diablo IV? Hamnar de på någon form av minus-skala i så fall? Något mer nyanserat kan man ju uttrycka sig, tänker jag.

Med ovanstående sagt påstår jag inte att Diablo IV skulle vara det perfekta spelet. Tvärt om. Finns mycket att peka på som kunde vara bättre. Kunde också känna att det var aningen enformigt och då har jag inte gjort mer än att spela igenom kampanjen (som story-mässigt var riktigt, riktigt bra), samt kört ett tjugotal timmar endgame efter det. Sen kom Baldurs Gate 3.........

När det gäller Diablo IV så tror jag man behöver förstå att det spelet inte har byggts för att vara komplett och perfekt vid lansering. Vad som har släppts är en grundplåt att bygga vidare på, vilket de gör baserat på vad det community som spelar yttrar sig om spelet och dess nuvarande samt kommande innehåll. Vill man se förändringar, vilket är fullt legitimt att vilja, kanske man gör bäst i att uttrycka sig lite mer konstruktivt än att påstå att spelet skulle vara värdelöst. Det är väldigt från en objektiv sanning om det spelet.

Inte för att vara sådan, men en av de absolut viktigaste reglerna i alla rollspel är att reglerna är ramverk och att det är spelledaren som avgör vad som är lämpligt att implementera och vad man kan klara sig utan. Rollspel spelat med allt för bokstavliga tolkningar av reglerna blir sällan särskilt roliga.

Minns svenska Eon från slutet av 1990-talet. Spelets system för skador gick ut på att poäng delades ut i form av blödning, trauma och smärta. När en viss nivå uppnåtts i någon av dessa områden skulle chock-slag slås för att se hur det gick för den som ådragit sig skador. Kunde bli tre chock-slag för varje rollperson per tur. Lägg därtill att armar, ben, bål och huvud kunde ha separata parametrar att ta hänsyn till vad gällde skada. En hel massa rullande av tärningar med andra ord. Men själva världen var grymt bra, och andra delar av stridssystemet var riktigt roliga, så dessa använde vi oss av.

Rollspelen blir till stor del vad man gör dem till. Det är det som är det fina med dem. Sedan är det givetvis svårt att spela något man inte alls kommer överens med och därav vill skriva om reglerna helt och hållet, men anpassningar här och var bör man nog förvänta sig i alla system.

...vi tar det från början.

1997 släpps första Diablo och var det år jag fyllde 18. Sedan ett par år tillbaka, största delen av gymnasietiden egentligen, spenderades den absolut största delen av min fritid i lokalen tillhörande byns "datorförening". Genom diverse EU-stöd startades en förening som syftade till att ge vanligt folk som på den tiden inte hade datorer i hemmet tillgång till en plats där de kunde skiva lite i Word och kanske lära sig vad surfa på internet var. Det senare mot en timkostnad. Något bredband var det inte tal om i ett litet samhälle i Dalarna i slutet av 90-talet. Nu var det dock inte något Word-skrivande jag och polarna hängde där för. Klockan 17 på fredagen stängde lokalen, för att sedan öppna igen någon timma senare, lite inofficiellt, för en skara invigda medlemmar. Hem fort från plugget var vad som gällde, för att slänga i sig lite mat, och sedan vidare till lokalen.

Där väntade sex till åtta datorer i nät, seriekopplade med koaxialkabel. Den som är nyfiken kan googla vad det innebär. CAT-kabel via HUB eller switch var tydligen för dyrt. Satt man på någon av "änd-datorerna" kunde man jävla lite genom att skruva bort termineringen på T-kopplingen vilket innebar att nätet dog. Praktiskt om man var på väg att förlora i Warcraft 2 eller Red Alert som spelades mest på den tiden. Dessa spel stök nästan på foten helt när Diablo kom. Det var något helt nytt som i alla fall inte någon av oss som hängde på föreningen hade sett förut. Det var otroligt stämningsfullt, kontrollerna kändes enormt följsamma, ljudet var fantastiskt och musiken bidrog ytterligare till den där mörka läskiga stämningen. Minns första gången jag öppnade dörren till The Butcher. Den som sett Carbot Animations tolkning av upplevelsen håller nog med om att den är rätt träffsäker.

När Diablo hade avlivats för tredje gången på svårighetsnivån Hell fortsatte nötandet att få en ännu bättre och ännu starkare karaktär som kunde göra det hela fortare. Minns en konstant jakt på ett perfekt rollat Kings Sword of Haste, eller en Godly Full Plate Mail of the Zodiac. Diablo blev go-to spelet man alltid körde, något uppblandat med Duke Nukem 3D då det fortfarande kunde vara ganska roligt i nät, eller med Quake för den delen.

Den 29 Juni år 2000 står en nu något par år äldre kille tillsammans med en polare i en kö utanför Gallerian vid Sergels Torg i Stockholm. Vid midnatt öppnar den numera sedan länge nedlagda butiken Tradition för en speciell release. Diablo 2 ska släppas. Sedan släppet av Diablo 1 har jag hunnit hoppa av gymnasiet, börjat jobba med telefonsupport för Telia Internet i Sveg, samt flytta ner till Stockholm/Väsby för att börja jobba på en ny, hipp internetleverantör vid namn Spray. Diablo har funnits med som go-to spel under hela den perioden. Half-Life spelade man givetvis igenom. Quake 2, och till och Med Quake 3 han släppas och visst spelade man dessa en hel del med. Det blev dock betydligt mindre av dessa från den 30:e Juni och framåt.

Diablo 2 bjöd på långt många fler timmar spelglädje. Det var fler karaktärer med unika förmågor att ge sig på. Allt gear hade ny mekanik att sätta sig in i. För att inte tala om en expansion som dök upp, men två ytterligare karaktärer. Tilläggas ska att jag inte gav mig på Über-diablo och dylika delar av spelet. Jag hade nog blivit lite mer casual i mitt spelande när sådana händelser kom på tal. I antal timmar vågar jag nog påstå att Diablo 2 fortfarande håller toppen. Detta kan nog förklaras med att man blivit äldre och numera har familj som inte riktigt medger lika många timmars datorspelande.

2012 kommer så Diablo 3, vilket jag lägger vantarna på så snart det går. När jag börjar spela det är det med blandade känslor. Det är vackert och stämningsfullt. Dock något smittat av det färgstarka World of Warcraft när det gäller det grafiska temat. Inte så illa att det inte går att förbise men det där mörka, smutsiga, blodiga och skräckinjagande som framför allt första Diablo bjöd på finns inte riktigt där. Det tar evigheter att få roliga prylar till sin karaktär, och det där auktionshuset... ja... det behöver vi inte prata mer om. Till skillnad från tidigare blir dock Diablo någon form av "game as a service" spel som man dock inte betalar en månadskostnad för. Med uppdateringar, expansioner, och seasons, växer Diablo 3 till att bli ett spel som bringat mig nära på lika mycket nöjde som Diablo 2.

2021 kommer Diablo 2 Resurected. Jag har kört igenom det, men inte så mycket mer. Tycker det var fantastiskt av Blizzard att släppa en remake av spelet så det gick att uppleva med dagens grafiska möjligheter. Men, det snurrar ovanpå en 20 år gammal motor som numera dras med en del ålderskrämpor. Jag tackar Blizzard för en fantastisk nostalgitripp och kommer säkert starta det för nostalgins skull igen med jämna mellanrum.

Juni, 2022... Diablo Immortal. Jag har testat... Men... Nej.

Och så... 6:e Juni i år. Diablo 4...

Först och främst, vad vill jag ha sagt med all text ovan? Tack till dig som läst ända hit för övrigt. Jo, jag har spelat Diablo-spelen betydligt mer än några andra spel sedan jag började spela TV/Datorspel för nu runt 35 år sedan. Jag är inte på något sätt en expert på spelen. Då hade jag haft en YouTube-kanal med nått par hundra tusen prenumeranter eller liknande. Jag har däremot väldigt starka minnen kring vad jag älskade från de förra spelen, vad jag inte tyckte om, samt vad jag har tyckt om i andra liknande spel, eller helt annorlunda spel för den delen.

Jag satte en femma i betyg. Stämningsmässigt tycker jag Diablo 4 gör en fullträff. Det skitiga, mörka, blodiga och skräckinjagande är tillbaka med besked. Jag tycker de lyckas fantastiskt bra med att lägga till dimensionen av en värld där ett oräkneligt antal människor över en mycket kort period förlorade livet baserat på vad som hände i Diablo 3. Det är en värld i ruiner, där i många fall människans värsta sidor kommer fram. Vad de gjort med Lilith och Inarius tycker jag fungerar klockrent. Den förstnämnda började man till och med känna viss sympati med. Att de plockat tillbaka ett par sedan tidigare kända karaktärer var också glädjande.

När betyget 5 är satt tänker man sig kanske att det inte finns något att klaga på, vilket inte är sant. Jag är inte helt förtjust i hur de hanterat MMO-delen. Det hade varit bättre att få välja att se andra spelare, att få skapa egna grupper, etc. Jag är dock glad över att huvud-story-delarna inte delas med andra spelare. De har gjort ett bra jobb med att få den biten att fungera relativt sömlöst. Vidare hade jag önskat att se mer av Andariel. Men framför allt av Duriel, som bara dök upp utan någon större förvarning eller förklaring. Jag kan uppleva att miljöerna var något enformiga, trots att det rörde om väldigt olika biotoper så var känslan över dem relativt lika. I Hawezar hade jag nog gärna sett några färgklickar då jag uppfattat platsen som någon form av regnskog. På tal om enformighet hade jag önskat lite mer variation bland monstren/fienderna. Trots de olika miljöerna upprepades typerna av monster lite väl mycket.

Spelet kändes halvfärdigt i viss mån. Men det är faktiskt vad som drar upp betyget från 4 till 5. Det märks att detta spel är något de kommer att arbeta vidare på. Diablo 4 är inte på något vis en färdig produkt, och ska inte vara det heller. Jag ser fram emot Season 1, och jag ser fram emot de kommande expansionerna. Jag hoppas verkligen de fortsätter på den bana de nu stakat ut, där spelet får fortsätta vara mörkt (inte nödvändigtvis i meningen att det saknas ljus), blodigt och skräck-inspirerat. Det får gärna fortsätta gräva i det groteska och morbida, men också tända någon form av ljus för våra karaktärer att drivas emot. Enformigheten i miljöerna och i monstren, samt önskan av att se mer av sådant man mindes från tidigare spel kan förhoppningsvis dyka upp framöver. Jag ser framför mig att Diablo IV kommer bli det spel jag spelar mest framöver. På det hela taget ett mycket, mycket bra spel som jag tror kommer att växa och bli ännu bättre.

Tack till dig som läst ända hit.

Diablo 4 är väl så nära World of Diablo det går att komma. Det kommer ju ha MMO-element som jag har förstått det. Sedan beror det väl på vad man menar med World of Diablo i och för sig. En re-skin av World of Warcraft känns som om det skulle vara ett nedköp.

Trist nog kostar det ofantligt mycket mer pengar att utveckla spel nu för tiden jämfört med "back in the days". Att utveckla ett AAA-spel som riktar sig mot en relativt smal målgrupp blir en enorm risk att ta, så man måste säkra finansieringen på ett eller annat sätt. Är inte heller förtjust i Early Access som koncept, generellt, men ser heller inte att det finns något bra alternativ till det för spel som BG3. Många spel fastnar i det stadiet och när det väl lanserats skarpt har man tröttnat, men för BG3 gjorde jag faktiskt ett undantag.

Bra inlägg!

Första RPG't jag gav mig på var Diablo, på det glada 90-talet då det du beskriver ännu inte börjat förekomma. Visst fanns det ultimata vapnet fortfarande (Kings Sword of Haste), En specifik ring, hjälm, etc. man skulle ha för att kunna ta sig längre än alla andra. Skillnaden mellan att prova något eget och att köra de specifika prylarna var dock inte så enormt stor som man kan se idag. Jag tänker mig att detta också har att göra med komplexiteten man bygger in där summan av de korrekta valen vida överstiger vad du får ut om du hittar på eget.

Samtidigt ligger det ju ett tävlingsmoment i att lyckas få till den absolut bästa builden och på så sätt ligga högt upp i resultatlistan i spelet. Att ta bort det helt gör att spelet skulle tappa de många spelare som spelar av den anledningen. Det är en svår balansgång att få till ett spel som tillåter att man hittar på eget utan att det ska kännas underlägset den perfekta builden. Diablo 3 lyckades exempelvis inte särskilt bra med det. Hoppas Diablo IV lyckas bättre.

@Trollgubbe03: Fantastisk butik. Nu handlar jag mest brädspel där, men lätt go-to butiken för sådant (eller TV-Spel om det mot förmodan skulle bli sådant igen. Kul att de öppnat en egen liten arkad-hall också.

Ett first person rpg i stil med Skyrim eller Fallout 4. 18+ I stil med Witcher 3.

Wii U....

I jämförelse med det har jag svårt att se att Stadia skulle vara så illa.

Personligen tycker jag tvärt om. Finns massor med spel jag känner att jag inte har tid att engagera mig i. Men QC kan man hoppa in och köra några instagib-banor om man vill, eller avbryta efter en längre stunds spelande om det, utan att känna att man blev avbruten mitt i något som skulle ta en timma att slutföra.

Kör QC i stort sett någon timma varje dag. Kallar mig inte på något vis ett proffs, men veteran inom Quake-världen kan man nog säga att jag är. Började spela Quake när första Quake kom.

Quake Champions är, i alla fall för mig, ett av de få spel som lyckats fånga den känslan man hade när man spelade den närmaste föregångaren för 20 år sedan (Q3A alltså).

Jag är inte blind för de problem som finns i QC. Sedan den förra patchen har det krånglat en del med att spelet fryser, kraschar till desktop, samt att spelarbasen uppenbarligen har minskat. Däremot så tycker jag att spelet får oproportionerligt mycket kritik. Det ligger kanske i tiden att spy ur sig en massa invektiv om utvecklarna som bygger spelet, men det är en ganska tråkig utveckling kan jag tycka.

Det finns ett par saker man får hålla i huvudet när det gäller QC kan jag tycka. Till att börja med kommer det nog aldrig att vara ett spel för den större massan. Därför lägger man nog inte heller ner samma mängd resurser på det som till exempel Overwatch. Spelet har, till skillnad från Overwatch lanserats som Early Access och ligger fortfarande kvar i det stadiet. Vi spelar med andra ord inte ett färdigt spel. Att spelarbasen alltid kommer att vara ganska liten, samt att man uppenbarligen inte har särskilt mycket resurser i form av pengar och arbetskraft gör att det tar tid och att det under tiden finns problem man får ha lite överseende med. Ekvationen att något ska bli bra med lite resurser under en kort period går helt enkelt inte ihop. Antingen krävs mer tid, eller så krävs mer resurser. Mer resurser lär man inte få då det är ett ganska nischat spel.

Så om vi vill att Quake Champions ska finnas kvar och fortsätta utvecklas till det bättre är det nog dessvärre bara att ge utvecklarna mer av det vi faktiskt KAN ge dem, det vill säga vår tid och tålamod. Håller man uppe en större spelarbas så finns ett större incitament till att fortsätta utveckla spelet och det kan vi fans hjälpa till med. Visst är utvecklarna ansvariga för hur spelet är, men så illa som man ofta ser att folk tycker att det är, är det inte. Trots problemen har jag roligt när jag spelar. Det vore trevligt om fler kunde försöka ha det det tankesättet istället, och fortsätta stötta ett av de få spel som faktiskt bjuder på samma härliga upplevelse som föregångaren. Något som är väldigt svårt att hitta annars, kan jag tycka.

Elder Scrolls world

- I stort sett samma mekanik som Skyrim, med ännu större variation och möjligheter vad gäller crafting.
- Ny framtidssäker motor
- Hela Tamriel att utforska
- Onlinefunktioner så att det går att spela coop.

Diablo IV vore inte heller fel, så länge det görs rätt.

Det är väl i sig inte fel med ett mobilspel. Men sättet de valde att lansera det på var fel på alla sätt det kunde vara fel på. Hade de lanserat det som något i väntan på, eller som komplement till, nästa stora Diablo-spel för PC hade det med all säkerhet mottagits på ett bättre vis.

Då man om inte allt för lång tid fyller 40 och har spelat Blizzard-spel (WoW och Overwatch undantaget) sedan någon gång 1995-1996 (troligen innan flertalet på forumet är födda) finns det många roliga minnen från Blizzard-spel. Diablo och Diablo 2 är nog de spel som ätit upp flest timmar.

Det roligaste minnet är nog från Warcraft 2 dock. Det var det minnet som spontant dök upp när jag läste rubriken på artikeln. Det spelades Multiplayer 1v1. Jag föredrog Orcs, och min polare hade fastnat för humans. Vi spelade på en relativt stor karta så en stor bas hade konstruerats, och en mäktig arme hade tagit form. En betydande del av armén bestod av Ogre mages (3 x 9 st), som hade placerats en liten bit utanför min polares bas i väntan att få order att attackera.

Några fler enheter förbereddes, och under tiden hörde jag ett märkligt bräkande ett antal gånger. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan fortsatte förbereda min arme. När jag sedan kom tillbaka till mina Ogre-mages fanns där inte några Ogre-mages längre. Däremot fanns det 3 x 9st vilsna får där. Jag förstod då varför min polare satt och fnittrade så hysteriskt.

Han vann för övrigt den matchen. Får visade sig inte vara någon större match mot riddare till häst.

Ja men då påverkar man ju inte någon annan än sig själv så det får man väl göra om man vill.