Jag hade hjärntumör som barn
Jag blev även opererad för det, och fick ett ärr på köpet.
När jag var ca 1 och ett halvt år fick jag epilepsi, och det visade sig att det var hjärntumör, godartad. Det fick de operera ut och jag fick en jävla massa kortison, hela ansiktet svullnade upp, läkaren sa att jag kunde stanna upp helt i utvecklingen.
Något år senare så började epilepsin igen, och det fick bli en ny operation då allt inte hade försvunnit, en ny stark dos kortison och läkaren sa igen att det var stor risk att jag skulle helt stanna i utvecklingen, igen.
Jag var över 3 när jag började på dagis, mitt första minne var när jag fyllde 4. Jag har sett på gamla videoklipp när jag var 3 där jag gör gör ljud, men inte mycket ord.
I skolan gick jag i en vanlig klass, men klassen hade en extra lärare för att hjälpa de som hade svårare, men mest för min skull, jag gick även i hjälpgrupper för alla kärnämne från klass 4-6.
Hittade massor av gamla dokument när jag gick igenom garderoben hos mamma. Där stod att jag hade svårt att göra val, problem med minnet, svårt att beskriva saker, och behövde styrda lektioner, och ofta var sist med att lämna in uppgifter.
Dessa gällde låg och mellanstadiet.
På högstadiet kommer jag ihåg att jag inte skrev ett enda ord på nationella provet i svenska, när man skulle skriva fritt, tror det var att man skulle skriva om vad man gjort i somras eller under sommarlovet. Det var svårt för jag gjorde ju inget mer än att sitta hemma och jag har svårt att skriva om saker.
Det var precis att jag klarade gymnasiet, en period fick jag och några få andra fick stanna kvar flera timmar och plugga efter att alla andra åkt hem.
Jag var även arbetslös länge, 2 år, hamnade på arbetsträning på Samhall utan någon lön. Tillslut fick jag ett diskjobb med lönebidrag, efter ett år sa jag till chefen att jag tyckte det kändes som att det var ett låtsasjobb för de fick ju nästan betalt för att ha mig där, så han rev kontraktet och jag fick en anställning som alla andra, där var jag i många år. Nu har jag ett mycket bättre jobb, med vanlig anställning, hus, sambo och barn.
20% invaliditet har jag fått på papper
Jag undrar ganska ofta hur jag hade varit om jag inte blev opererad eller fick kortison.
Om jag hade haft lätt att plugga, det var ju många klasskompisar som inte pluggade, som ändå fick mvg i allt.
Testade komvux matte B, eftersom det inte var styrda lektioner så gav jag upp efter någon månad, då jag inte fattade något.
Kul att höra att du har det bra idag.
Kämpa på 🙂👍
Starkt jobbat att ha kommit så här långt, när det gäller Matte B så rekommenderar jag att du kollar in "PEMDAS" reglerna. Det klickar lite lättare när man har grundreglerna i bakhuvudet. Förstår att det inte är något man vill bemöda sig när man redan har jobb, fru och barn. Men låt dig inte bli avskräckt från nyfikenheten om hur matte funkar, matteboken.se är jättelätt att läsa från.
Själv är jag en person med högfungerande autism och skolan var definitivt en utmaning, utöver total existentialism och depression förstås. Men jag förstår skoltempot kunde förstöra möjligheten att lära sig eftersom det kräver av alla studenter att hänga med, klickar inte grunderna så faller inte resten på plats heller.
PS3 Slim 320GB (1TB) | Wii U Premium | Xbox 360 250GB | X1 1TB | PS5 + Corsair MP600 Core 2TB | New 3DS XL + Katsukity's Capture Card | PS Vita 32GB | Ryzen 5800X3D, 32GB DDR4 3000Mhz, 240GB SSD, 4TB SSD (Kingston KC3000), Radeon 6700XT, 3TB+4TB HDD, B450M-DS3H | Nintendo Switch
Jag blev även opererad för det, och fick ett ärr på köpet.
När jag var ca 1 och ett halvt år fick jag epilepsi, och det visade sig att det var hjärntumör, godartad. Det fick de operera ut och jag fick en jävla massa kortison, hela ansiktet svullnade upp, läkaren sa att jag kunde stanna upp helt i utvecklingen.
Något år senare så började epilepsin igen, och det fick bli en ny operation då allt inte hade försvunnit, en ny stark dos kortison och läkaren sa igen att det var stor risk att jag skulle helt stanna i utvecklingen, igen.
Jag var över 3 när jag började på dagis, mitt första minne var när jag fyllde 4. Jag har sett på gamla videoklipp när jag var 3 där jag gör gör ljud, men inte mycket ord.
I skolan gick jag i en vanlig klass, men klassen hade en extra lärare för att hjälpa de som hade svårare, men mest för min skull, jag gick även i hjälpgrupper för alla kärnämne från klass 4-6.
Hittade massor av gamla dokument när jag gick igenom garderoben hos mamma. Där stod att jag hade svårt att göra val, problem med minnet, svårt att beskriva saker, och behövde styrda lektioner, och ofta var sist med att lämna in uppgifter.
Dessa gällde låg och mellanstadiet.
På högstadiet kommer jag ihåg att jag inte skrev ett enda ord på nationella provet i svenska, när man skulle skriva fritt, tror det var att man skulle skriva om vad man gjort i somras eller under sommarlovet. Det var svårt för jag gjorde ju inget mer än att sitta hemma och jag har svårt att skriva om saker.
Det var precis att jag klarade gymnasiet, en period fick jag och några få andra fick stanna kvar flera timmar och plugga efter att alla andra åkt hem.
Jag var även arbetslös länge, 2 år, hamnade på arbetsträning på Samhall utan någon lön. Tillslut fick jag ett diskjobb med lönebidrag, efter ett år sa jag till chefen att jag tyckte det kändes som att det var ett låtsasjobb för de fick ju nästan betalt för att ha mig där, så han rev kontraktet och jag fick en anställning som alla andra, där var jag i många år. Nu har jag ett mycket bättre jobb, med vanlig anställning, hus, sambo och barn.
20% invaliditet har jag fått på papper
Jag undrar ganska ofta hur jag hade varit om jag inte blev opererad eller fick kortison.
Om jag hade haft lätt att plugga, det var ju många klasskompisar som inte pluggade, som ändå fick mvg i allt.
Testade komvux matte B, eftersom det inte var styrda lektioner så gav jag upp efter någon månad, då jag inte fattade något.
Du är stark som tar dig fram så pass trots din bakgrund. Sen tycker jag du både skriver och berättar bättre än många på forumet.
Det är ingen som vet vad du kunnat bli om du inte fått hjärntumören. Det finns många vägar ditt liv kunnat ta. Viktigt är också att flera av dina möjliga vägar lika gärna kunde ledt dig till en sämre plats, än om du inte fått någon tumör alls.
Jag skulle säga att det är rimligt att tro att du utvunnit lite av din styrka och beslutsamhet ifrån att du var tvungen att tampas med en tumör som barn! Jag vet inte, men det är inte omöjligt.
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Du är stark som tar dig fram så pass trots din bakgrund. Sen tycker jag du både skriver och berättar bättre än många på forumet.
Det är ingen som vet vad du kunnat bli om du inte fått hjärntumören. Det finns många vägar ditt liv kunnat ta. Viktigt är också att flera av dina möjliga vägar lika gärna kunde ledt dig till en sämre plats, än om du inte fått någon tumör alls.
Jag skulle säga att det är rimligt att tro att du utvunnit lite av din styrka och beslutsamhet ifrån att du var tvungen att tampas med en tumör som barn! Jag vet inte, men det är inte omöjligt.
Det där med vägar i livet är skrämmande. När man tänker hur man träffade en viktig person i sitt liv och hur slumpartat det egentligen är. Jobbet man har. Vänner man har.
Sen tar du det till nästa nivå och tänker att för att just du skulle skapas, behövde alla tusentals personer, händelser och annat hänt på just det sättet. Om någon hade gjort en liten sak annorlunda hade du inte funnits idag. Helt galet egentligen.
