Vanquish alltså, vilket jävla ös!
Det är tvära kast i spelandet nu. Igår klarade jag av #Dragon Age: Origins som ju är ett fantasyrollspel i lugnt tempo och idag har jag direkt hoppat in i #Vanquish som är lite av dess raka motsats. Nu har jag bara kommit en dryg timme in i det, men herregud vilket tempo det är! Det är lite som #Gears of War på ecstacy eller kort och gott det som man kan förvänta sig när studion bakom #Bayonetta tar sig an att göra sitt eget GoW. Det är fiender, raketer, lasrar och rök överallt och allt ackompanjeras av ett soundtrack som känns sådär härligt malplacerat om man är van vid västerländska spel.
[video=5923]
Allt detta skulle kunna ge spelet en lätt kaotisk känsla och det har det också, men som min far brukade säga så behärskar genier även kaos och #Vanquish ger dig verkligen möjlighet att agera geni. Jag skulle ju inte bli förvånad egentligen med tanke på att det är #Platinum Games som ligger bakom det, men kontrollen känns verkligen klockren. Trots att det kändes som mycket att hålla reda på i början så tog det inte många minuter innan huvudkaraktären Sam gjorde precis det jag ville och det är man verkligen inte bortskämd med i tredjepersonspangare.
Hursom så gillade jag verkligen den första timmens spelande och jag ser fram emot att få ösa mig igenom resten... tyvärr känns det som att det är risk för att underbart kommer vara kort i det här fallet, men man kan inte få allt här i världen...
