Spelglädje
Spela på lättare svårighetsgrad?
Jag är lite detsamma, dör jag för ofta så kan det bli att jag blir lite sur och sen åker det på hyllan för ett senare genomspel.
Jag väljer då helt enkelt att köra på enklare svårighetsgrad, ingen bryr sig om jag kör på lättaste eller svåraste. Det är bara jag där.
Hej. Jag gillar och spela TV spel men brukar sluta helt tvärt när det blir för svårt. Vad kan jag göra istället för att sluta?
Gör dig själv en tjänst. Köp Elden Ring och bit ihop. Du kommer att få så otroligt mycket tillbaka och din syn på spel kommer att förändras i grunden. Din fråga kommer att försvinna från dina tankar.
You can do it, oh brave Tarnished.
Ännu en dag i paradiset.
men brukar sluta helt tvärt när det blir för svårt. Vad kan jag göra istället för att sluta?
Fortsätta? Bli bättre noob...
Fortsätta? Bli bättre noob...
Det där var ju lite ironi för nån som missat, öppet mål och lite kul, aja skitsamma...
Gör dig själv en tjänst. Köp Elden Ring och bit ihop. Du kommer att få så otroligt mycket tillbaka och din syn på spel kommer att förändras i grunden. Din fråga kommer att försvinna från dina tankar.
You can do it, oh brave Tarnished.
Är Elden Ring ett tv spel lr bara ett uttryck?
Är Elden Ring ett tv spel lr bara ett uttryck?
Det är ett spel. Kan hålla med om spelglädjen dock är det väldigt speciellt. Ingen questlog, inga anteckningar på dialoger osv, ingen kompass, i.e inget handhållande.
Personligen älskar jag det men visst är det svårt, speciellt i början innan man förstår sig på att man inte kan attackera allt man ser
Gör dig själv en tjänst. Köp Elden Ring och bit ihop. Du kommer att få så otroligt mycket tillbaka och din syn på spel kommer att förändras i grunden. Din fråga kommer att försvinna från dina tankar.
You can do it, oh brave Tarnished.
Att rekommendera Elden ring när någon slutar för att det är för svårt är en intressant rekommendation av spel Troligen ett av de svåraste spelen där ute som kan skapa enorm frustration
Att rekommendera Elden ring när någon slutar för att det är för svårt är en intressant rekommendation av spel Troligen ett av de svåraste spelen där ute som kan skapa enorm frustration
Svåra spel är roligare!
Började nyligen att spela om BG3 igen och kör för första gången på det svåraste läget och har betydligt roligare då man faktiskt måste engagera hjärnan när man fightas, tog mig en timma att mörda alla i svampskogen!
Så kan det vara. Det gäller bara för spelutvecklaren och spelaren att balansera svårighetsgraden. För svårt: stänger av. För lätt: stänger av.
Önskar att man i fler spel kan ändra svårighetsgraden medan man går. Det beror ju på humör osv. Elden ring har ju även sin charm eftersom halva grejen är att det ska vara svårt. Ungefär som att man ska klara en Svensk Klassiker. Det handlar mer om att klara det än att göra det bra.
Att rekommendera Elden ring när någon slutar för att det är för svårt är en intressant rekommendation av spel Troligen ett av de svåraste spelen där ute som kan skapa enorm frustration
Hehe sant. Men Elden Ring är såpass bra att trådskaparen kanske biter ihop och pressar sig igenom det. Då kommer en helt ny värld av spel att öppna upp sig.
Men, ja. Förmodligen ingen bra rekommendation. 🤪
Ännu en dag i paradiset.
Är Elden Ring ett tv spel lr bara ett uttryck?
Det är ett spel. Ett mästerligt sådant.
Ännu en dag i paradiset.
När jag känner frustration över något svårare passage i ett spel brukar jag ta en paus. Brukar gå bättre när man tacklar det igen senare med ett lugnare sinne
Jag brukar iof inte lira spel pg.a. av utmaning utan inlevelse och känsla. Man spelar av olika anledningar helt klart. Ibland vill jag bara försvinna in i en annan värld. Själv lirar jag mest för att koppla av och uppleva en häftig berättelse, sen spelar självklart gameplay roll men nuförtiden söker jag mest en upplevelse. Kanske blivit gammal haha.
Hej. Jag gillar och spela TV spel men brukar sluta helt tvärt när det blir för svårt. Vad kan jag göra istället för att sluta?
Jag brukar kämpa på lite, men jag känner att spelen From Software inte är min grej. Jag kom en bit på Sekiro och tycker spelet är coolt, men tyvärr för svårt. Jag har helt enkelt inte tålamod och lust att nöta in samma banor om och om igen, det är inte kul, det är bara frustrerande.
Ur Demon Souls-recensionen: Mycket av Demon's Souls essens består i att lära sig banorna utantill och ta tillvara på avstånd, positioner och smygande. Ditt taktiska öga måste slipas till nära nog perfektion för att kunna dechiffrera fiendens attackmönster, när och hur du ska anfalla och, framförallt, hur du bäst försvarar dig.
Jag brukar kämpa på lite, men jag känner att spelen From Software inte är min grej. Jag kom en bit på Sekiro och tycker spelet är coolt, men tyvärr för svårt. Jag har helt enkelt inte tålamod och lust att nöta in samma banor om och om igen, det är inte kul, det är bara frustrerande.
Ur Demon Souls-recensionen: Mycket av Demon's Souls essens består i att lära sig banorna utantill och ta tillvara på avstånd, positioner och smygande. Ditt taktiska öga måste slipas till nära nog perfektion för att kunna dechiffrera fiendens attackmönster, när och hur du ska anfalla och, framförallt, hur du bäst försvarar dig.
Känner samma sak, det är liksom inte kul att anstränga sig så över något som i min värld mestadels ska vara ett tidsfördriv. Det känns mer givande att lägga den energin på något annat. Jag gillar att teckna och har jag den energin så föredrag jag det. Jag skulle hellre lära mig att spela gitarr än att plocka upp ett nytt soulsspel, det känns som att det skulle ge mig mer.
Gör dig själv en tjänst. Köp Elden Ring och bit ihop. Du kommer att få så otroligt mycket tillbaka och din syn på spel kommer att förändras i grunden. Din fråga kommer att försvinna från dina tankar.
You can do it, oh brave Tarnished.
Elden ring var första from Software spelet jag spelat. Hörde allt innan om hur svåra de var. Jag blev faktiskt lite besviken då spelet inte alls var så svårt som jag trodde det skulle vara. Final Fantasy origins souls like var mycket svårare.
Elden ring var första from Software spelet jag spelat. Hörde allt innan om hur svåra de var. Jag blev faktiskt lite besviken då spelet inte alls var så svårt som jag trodde det skulle vara. Final Fantasy origins souls like var mycket svårare.
Jag blev besviken för jag läste att det inte skulle vara så svårt, och det såg coolt ut. Ska ändå spela lite nu, kul bara att rida runt och kolla på omgivningarna. Igår var det nån dåre som jagade efter mig med ett svärd som verkar ha räckvidd på 10 meter.
Jag blev besviken för jag läste att det inte skulle vara så svårt, och det såg coolt ut. Ska ändå spela lite nu, kul bara att rida runt och kolla på omgivningarna. Igår var det nån dåre som jagade efter mig med ett svärd som verkar ha räckvidd på 10 meter.
Alla gillar olika. En del vill ha rejäla utmaningar när dom spelar medans andra kanske är mer intresserade av inlevelse, bra berättelse osv. (i första hand). Själv är jag en rätt laid back gamer. Visst ska det vara utmanande ibland men inte till den grad att jag måste spela om samma sektion eller boss jättemånga gånger. Jag spelar för att koppla av och leva mig in i en intressant spelvärld. Frustration slipper jag helst.
Elden ring var första from Software spelet jag spelat. Hörde allt innan om hur svåra de var. Jag blev faktiskt lite besviken då spelet inte alls var så svårt som jag trodde det skulle vara. Final Fantasy origins souls like var mycket svårare.
Att Froms spel är så himla svåra är något överdrivet. Utmanande, absolut. Ibland galet svårt. Men det finns lösningar på allt, antingen vapen, magi, förståelse för spelmekaniken, etc. Detta kan kännas krävande men det är också därför belöningen när man överstiger ett hinder är så stor och fin.
Utöver att du blev besviken på svårighetsgraden, vad tyckte du i övrigt om spelet?
Ännu en dag i paradiset.
Jag blev besviken för jag läste att det inte skulle vara så svårt, och det såg coolt ut. Ska ändå spela lite nu, kul bara att rida runt och kolla på omgivningarna. Igår var det nån dåre som jagade efter mig med ett svärd som verkar ha räckvidd på 10 meter.
Jag startar upp spelet ibland för att bara rida runt i Limgrave. Så härlig atmosfär. Synd bara att man har gjort allt minst två gånger. 😞
Ännu en dag i paradiset.
Alla gillar olika. En del vill ha rejäla utmaningar när dom spelar medans andra kanske är mer intresserade av inlevelse, bra berättelse osv. (i första hand). Själv är jag en rätt laid back gamer. Visst ska det vara utmanande ibland men inte till den grad att jag måste spela om samma sektion eller boss jättemånga gånger. Jag spelar för att koppla av och leva mig in i en intressant spelvärld. Frustration slipper jag helst.
Jag är rätt så lat så jag tycker det är lagom med spel som har "just right" som svårighetsgrad (brukar kolla Gamefaqs)
Undviker spel som är "tough", "unforgiving" de får jag ångest av. Ändå hade jag kul nu när jag bara red omkring i Elden Ring. Var på en strand och där dog jag i en fight. Var en fuling som såg ut att vara 3 meter, det gick bra tills han började slunga blå energiklot mot mig. Asshole.
*Detta kan kännas krävande men det är också därför belöningen när man överstiger ett hinder är så stor och fin.*
Där ligger nog skillnaden för mig. Känner inte så starkt när jag lyckas med något. Därför jag inte gillar sporter och tävlingar antar jag. Provade fotboll och lite annat som ung men hade inget driv att göra mål. Vart typ axelryckning medans andra gick bananas när vi gjorde mål eller vann.
Har dock ADD så min hjärnas belönings-system är typ pajko
Hej. Jag gillar och spela TV spel men brukar sluta helt tvärt när det blir för svårt. Vad kan jag göra istället för att sluta?
Brukar du lira en specifik genre, spel från en viss utvecklare eller utgivare, känna press från diverse prenumerationstjänster att utnyttja dem till fullo och lirar på den högsta svårighetsgraden? Kan va värt att rannsaka sig själv och se vad grundorsaken är till att du slutar tvärt när det blir för svårt. Kanske behöver miljöombyte helt enkelt, byta genre eller sänka dina egna krav.
Jag gjorde något liknande för kanske 7 år sen och slutade med spel jag tyckte om av massa olika anledningar, slutade för det var för svårt, för segt, för tråkigt, för långt, orka inte ta beslut om vilket uppdrag som skulle göras här näst, osv.
Bästa sättet för mig att komma vidare i spel som just blir för svåra är att lägga ner det för dagen och ta upp det igen nästa dag, då är det helt plötsligt enklare av någon anledning. Minns hur jag var fast på en boss i Technomancer, tungt spel för den delen, och höll på av överge spelet helt och hållet men nästa dag gick det på första försöket. Nu är Technomancer ett av spelen som etsat sig fast i minnet och som jag är glad för att jag spelade klart och fick uppleva storyn.
Sen brukar min bror sänka svårighetsgraden när han känner att det blir för svårt, som i Jedi spelen från Respawn, för då får han ändå upplevelsen utan att ledsna för att han dör hela tiden.
Ge gärna något exempel på när du ledsnat och slutat, för annars finns det massa anledning och lösningar på det problemet
Annars är Medieval Dynasty, Kingdom Come: Deliverance, Technomancer, Greefall, Robocop, och New Vegas spel där jag själv känt genuin spelglädje. Gäller bara att hitta vad som funkar för dig själv, vart du ska leta för att finna den ordentligt igen
Att Froms spel är så himla svåra är något överdrivet. Utmanande, absolut. Ibland galet svårt. Men det finns lösningar på allt, antingen vapen, magi, förståelse för spelmekaniken, etc. Detta kan kännas krävande men det är också därför belöningen när man överstiger ett hinder är så stor och fin.
Utöver att du blev besviken på svårighetsgraden, vad tyckte du i övrigt om spelet?
Spelet var väldigt bra absolut. Utforskande lönade sig.
Igår spelade jag både Sekiro och Elden Ring. Jag fastnade på andra minibossen i förrgår, men igår klarade jag honom på första försöket. Jag tänkte sälja spelet, men tror jag behåller det. Det är kul att spela trots att det är löjligt svårt. Fortsatte rida runt i Elden Ring och upptäckte nya platser nu med underliga varelser. Vet inte riktigt vart jag ska, men har ändå kul. Jag gillar tydligen deras spel trots allt. Lite i alla fall
Igår spelade jag både Sekiro och Elden Ring. Jag fastnade på andra minibossen i förrgår, men igår klarade jag honom på första försöket. Jag tänkte sälja spelet, men tror jag behåller det. Det är kul att spela trots att det är löjligt svårt. Fortsatte rida runt i Elden Ring och upptäckte nya platser nu med underliga varelser. Vet inte riktigt vart jag ska, men har ändå kul. Jag gillar tydligen deras spel trots allt. Lite i alla fall
Det har sin charm. Känslan man får när man väl besegrar den störiga bossen som man suttit i flera timmar med är nästan obeskrivlig! Man känner sig som en kung tills nästa störiga fiende/boss kommer och krossar dig som en liten skit...
Men när man sitter och nöter samma boss om och om och om och man känner att man kommer inte längre och nog fan fuskar den jäkla bossen! Då är det inte jättekul...
Sekiro gillade jag riktigt mycket, det gjorde mycket rätt. Klarade alla dom där svåra som folk skrev om online efter många bekymmer. Sen kom jag till sista bossen och där brast det och jag gav upp. Avinstallerade och har inte spelat sen dess. Men tänker på det ofta att jag borde gå tillbaka och äntligen fixa det.
Elden Ring tyckte jag var mycket lättare, hade bara ett fåtal antal bossar som jag blev så frustrerad på och även då så kändes det att man kunde "fuska" med att använda ashes för att hjälpa.
Det har sin charm. Känslan man får när man väl besegrar den störiga bossen som man suttit i flera timmar med är nästan obeskrivlig! Man känner sig som en kung tills nästa störiga fiende/boss kommer och krossar dig som en liten skit...
Men när man sitter och nöter samma boss om och om och om och man känner att man kommer inte längre och nog fan fuskar den jäkla bossen! Då är det inte jättekul...
Sekiro gillade jag riktigt mycket, det gjorde mycket rätt. Klarade alla dom där svåra som folk skrev om online efter många bekymmer. Sen kom jag till sista bossen och där brast det och jag gav upp. Avinstallerade och har inte spelat sen dess. Men tänker på det ofta att jag borde gå tillbaka och äntligen fixa det.
Elden Ring tyckte jag var mycket lättare, hade bara ett fåtal antal bossar som jag blev så frustrerad på och även då så kändes det att man kunde "fuska" med att använda ashes för att hjälpa.
Nu känner jag annorlunda. Fastnade på den där stora alkisen. Spelade ingen roll vad jag gjorde, inget funkade. Jag såg två videos där de smög på honom och lyckades få in första dödsstöten. Funkade inte för mig. Samma med Chained Ogre. Han går inte nerför trappan som i videon, han bara står kvar på samma ställe, längst upp. Går inte att få in första dödsstöten. De kanske har moddat spelen?
Jag klarade de här två asen när jag spelade det första gången, men nu orkar jag inte. Det är för mycket slit. Nöta in, om och om igen, trial and error, millimeterprecision, tur. Alltid nåt som stör, för mycket att hänsyn till, man blir utmattad. Med fyllot så gjorde jag mig av med alla störande moment så det bara återstår fyllbulten. Då får man en brinnande pil i ryggen från andra sidan sjön. Helt ofattbart frustrerande spel. Spelglädje? Nope.