"Retro är min snuttefilt"

Snygg krönika, Fredrik!

När det gäller spel så brukar retro sabba för mig på grund av att den tekniska leveransen. Jag kan dra igång Pool of Radiance på en C64-emulator och tycka det är ok, men det mesta som kräver en joystick/gamepad inser jag hör hemma bäst i mitt minne av hur spelet var för 25-30 år sedan.

När det gäller film och serier så ser jag dock hellre om något jag vet är bra, där har jag min snuttefilt 🤗

Heroes of Might and Magic 3 Complete, GzDoom, OpenRA, Stalker, Worms Armageddon, Quake Live, UT99, Trackmania, F.E.A.R, Osv.

Retro har blivit det fartyg jag nu färdas i. Då och då hittar man en ö, en uppfriskande oas, Kingdom Come Deliverence, Subnautica, Rocket League men det händer ytterst sällan nuförtiden.

Trevlig artikel 👍

Återvänder en gång om året till Na Pali och gärna en sväng till neverwinter samt till den magiska världen i Zelda-serien, särskilt Ocarina of time och a link to the past.

Jag behöver retrospel för att komma bort från det ”moderna bruset” och leva i en enklare tid.

Jag är på tok för grafik-kåt för att kunna lira retrospel. Jag går inte längre tillbaka i tiden än PlayStation 3 som klev upp i den välbehövliga HD-grafiken. Rör inga spel som kom före PS3 / Xbox 360 generationen. Har till och med svårt att lira PS3 spel dock. Det är 3D plattformarna Ratchet & Clank, Jak & Daxter och Sly Cooper som fungerar att lira där.

Spel för mig ska helst vara rejält påkostade med avancerad fotorealistisk grafik och ha en tung vuxen story med modernt gameplay. Då njuter jag. Det är trippel A och AA-spel all the way för egen del.

Mycket bra krönika som vanligt. FZ är KUNG.

Ser att du har en spelpodd. Trevligt !. Har bokmärkt eran hemsida och ska se till att lyssna på den.

Håller med om retrospelen.

Bubble Bobble, Warlords Battlecry 3, The Legend of Zelda, Sonic, Streets of Rage, Hired Guns, Guardian Heroes, NHL 95, Columns, Mutation Nation, Thrash Rally... Och Skyrim.

Där är ett gäng spel (bland många andra) som jag ständigt och gärna återvänder till.

Ju äldre jag blir tycker jag att liksom begreppet retro mer och mer suddas ut. Sure, NES, SNES och i stort sett allt innan PS2 ser jag som retro men är just PS2 retro? PS3? Det borde väl nästan räknas som det idag, men jag har svårt att liksom greppa det. När dras skiljelinjen mellan vad som är retro eller inte? Det kändes enklare när man var yngre då åren på många sätt kändes längre, hell! Åren i grundskolan kändes som en hel livstid, men idag känns inte 2013 särskilt långt bort...

När det gäller mina "snuttefiltar" så har jag en sak som jag alltid återkommer till och det är FIFA-spelen. Det är meditation för mig att bara liksom stänga av hjärnan och spela matcher på matcher, lagt på tok för mycket tid på det där spelen genom åren men är man inne i en period av mycket jobb/studier eller bara allmänt stressad så finns det inget som hjälper mig lika bra som att bara dunka in massa timmar i de där spelen.

Det handlar om tiden, som ju betyder mer ju äldre man blir. Vågar man riskera ett par timmar i något som man inte har en aning om att man kommer uppskatta? Eller kör man på något gammalt safe som man vet gillar för att inte slösa sin dyrbara tid?

Jag testar massvis av nytt och hade jag inte gjort det hade jag inte upptäckt nya mästerverk som jag kan gå tillbaka till sen när dom är "retro", detta till trots att man är 40+ och tiden är dyrbar.

Retro för mig är cirka xbox/xbox 360-ish då det var första gången som jag själv kunde köpa spel (och konsoll) utan att behöva bry mig om vad föräldrarnas budget var, så det kan differentiera lite i vad man klassar som det. Har i stort sett ingen anknytning till Amigor, NES, SNES etc så det är inte intressant för mig.

Brukar återkomma till Fable, kanske Fable 2, Oblivion och GTA Vice City när andan faller på. Man vet vad man ska göra, vad man får ut av det och när det tar slut.

Vackert formulerat. Jakten på nya spelskatter är inte alltid lyckosam.

Verkligen! Så många gånger det har valts fredagsfilm och det blir en gammal goding snarare än något nytt.

Eftersom min favoritgenre är äventyrsspel så spelar jag nog mer äldre spel än gemene man då den genren oftast är mer tidlös. Händer även att jag spelar äldre spel som jag aldrig spelat tidigare så är inte enbart snuttefilt som spelar in för mig.

De flesta tycker att saker som kom innan man föddes är gammalt, det som släpptes under uppväxten är retro och det som kommit efter man blivit vuxen är nytt. Så gränsen för retro beror ofta på hur gammal man är även om så fort något inte stöds längre i sin ursprungliga form så blir det tekniskt sett retro i tekniksammanhang.

Spel till Gamecube och GBA är något jag fastnat i just nu och som blivit min snuttefilt. Både spel jag spelat innan men även spel jag missade när det begav sig.
Starfox Adventures rev upp rejäla minnen för några veckor sedan. Gamecube var första konsolen jag köpte för egna pengar och just Star Fox Adventures var spelet som fick hänga med. Hade dock inte råd med ett minneskort från början utan fick vänta någon vecka innan det införskaffades. Minnena från att jag spelade om första timmen flera gånger dök direkt upp i huvudet och gjorde mig väldigt glad. Inte för att det var superkul att spela om samma parti men för att det verkligen tog mig tillbaka till det ögonblicket.
Jakten på den typen utav ögonblick och belöningen det ger är verkligen svårslaget. Super Mario World och A Link to the Past ligger också högt upp när det gäller spel där jag verkligen vet vad jag kommer få för upplevelse. Tryggt och otroligt trevligt!

Retro? Jag spelar bara samma spel jag alltid spelat...

PS3 och 360 ser jag definitivt inte som retro ännu. GTA V är ju liksom fortfarande det senaste i serien, och går varmt i många hem ännu.

Min sambo älskar retro och äger nästan alla konsoler som har släppts. Själv har jag svårt för att gå tillbaka till äldre spel. Diablo 2 är ett av mina favoritspel genom tiderna, men jag testade Diablo 2 Resurrected kände jag genast att åldern tagit ut sin rätt. Inte bara grafiskt och tekniskt - utan även spelmekaniken.

Jag lämnar mina gamla favoritspel i nostalgins drömland.

Suikoden II.

Retro är nog ett väldigt individuellt begrepp, och det känns naturligt att gränserna hela tiden flyttas. Är nog svårt att sätta regler för vad som är retro och inte. Själva begreppet handlar ju dock om att blicka tillbaka, men visst tar det på sätt och vis emot att säga att t.ex. The Witcher 3 är retro. Å andra sidan har det varit med mig så länge att det känns retro.

Knepigt.

True, äventyrsspel är nog det med tidlösa vi har. Det är inte så stor skillnad på att spela Monkey Island och Broken Age. Jag kan nästan känna att splitter nya spel i den genren känns retro direkt från start. Men så kör ju en del med just retromelodin, som t.ex. Thimbleweed Park.

Vackert så. Vet att många gör just detta. Själv skulle jag nog gå sönder om jag inte då och då återvände till mina gamla godingar. Visst kan jag känna att en del åldrats fasligt mycket men brukar släppa efter en stund. Men vi är alla olika gamers.

Väl skrivet, Fredrik!

Genom åren har jag haft många snuttefiltar, men Baldurs Gate 2 är nog den jag spelat mest genom åren. Hundratals timmar har jag gått genom skogarna runt Athkatla och stirrat mig blind på pixlar jag sett hundratals gånger tidigare. Problemet med den typen av snuttefilt är att det tar så lång tid. En bra snuttefilt kan man linda in sig i en stund, och sen släppa när allt känns bättre. Startar jag Baldurs Gate 2 fastnar jag i två veckor på heltid, och får snarare känslan att jag egentligen borde göra något annat. Då blir snuttefilten istället ett emotionellt ankare.

Det finns en tröskel att ta sig över om man ska uppleva något nytt, och den tröskeln existerar inte om jag startar ett gammalt spel jag redan upplevt. Det känns säkert att veta vad man får, men innebär samtidigt att jag riskerar att missa en ny upplevelse som jag skulle kunna älska.
Jag står lite mitt emellan lägren. Å ena sidan uppskattar jag gamla välkända jaktmarker ibland, men å andra sidan tycker jag om det moderna.

Sannare ord har aldrig sagts!

DU kan vara en snuttefilt, Fredrik. Allt du smattrar ihop är bara så förbannat trevligt att läsa tycker jag.

Ingen press, bara keep keepin it real

Förstår precis vad du menar. Så lätt att dra igång ett gammalt lir eller se om Seinfeld för 76e gången istället för att börja med nåt nytt man inte riktigt har koll på och måste sätta sig in i.

Tack för en trevlig krönika!

Jag har absolut snuttefiltar. Blev helt varm i hela kroppen av att få en ursäkt till att återvända till Witcher 3 när de släppte next gen-uppdateringen. Men jag tycker inte det spelar någon roll om det är gamla eller nya titlar jag snuttar på.

Retro för mig är något annat. Min personliga åsikt är att retrogaming inte nödvändigtvis behöver ske av nostalgiska skäl. Jag tycker inte att man behöver ha varit med när det begav sig för att kunna uppskatta säregna och numera lite nischade saker som exempelvis 3D-plattformare, immersive sims, point and click-äventyr eller gamla dungeon crawlers. (Edit: vilket du såklart också berör i din krönika, och ja Click Clock Wood är en fantastisk bana!)

Jag spelar just nu igenom Vampire the Masquerade: Bloodlines för första gången och älskar det. Tog mig inte igenom Super Metroid förrän -12 och Thief Gold Edition förrän runt -18 (nästan kriminellt, jag vet). Visst finns det bitar i dem som åldrats dåligt, men också delar som åldrats väl. Jag vågar dessutom påstå att det finns delar i dem där de fortfarande är bättre eller åtminstone lika bra som deras moderna släktingar.

Jag känner mig långt innan sluttexterna rullar övertygad om att jag kommer att snutta på Bloodlines i framtiden.

Jag blev nästan chockad över hur mycket roligare jag hade när jag drog gears of war 1-3 . Jag minns inte att de var så här bra. Det är inte bara gears of war 1-3 utan flera av spelen från ps3/xbox360 eran.

Anledningen att jag drog igång lite äldre spel var att jag kände att det var inte roligt att spela många av de moderna nya spelen. Tänkte kanske jag hade börjat tröttna på att spela. Ack vad fel jag hade.
Körde gears of war 1-3 non stop och det kändes nästan nytt och uppfriskande.

Saknar de där tightare spelen och lite mer linjärt har man märkt. Är nog utbränd på alla dessa 100 timmars stora open world. Det finns några open world spel som elden ring där den subtila storyn och spelets mystik i kombination av roligt utforskande fungerar. Eller en bra story med goa karaktärer som red dead redemption 2. Det nya nya zelda ska jag införskaffa men i övrigt släpps det väldigt många stora spel där de finns mycket att göra men det känns ändå tomt,uttvattnat och ointresant att spela.

Jag hoppas på mer tighta story drivna spel som guardians of the galaxy. Jag hoppas på mer intresanta karaktärer som exempelvis yakuza serien. Ja guardians of the galaxys karaktärer sticker ut också.

Ett bra exempel på spel som gör att iallfall jag är less på många av dagens spel är Horizon forbidden west. Det positiva med spelet är att det har fantastisk grafik men tyvärr är det också det ändå som är bra med spelet. Det känns inte roligt att utforska och nyfikenheten uteblev för mig. Karaktärerna är fullständigt ointresanta. Jag kommer bara ihåg några personer från spelet. Problemet är inte facial animation utan de känns så extremt vardagliga i utseende. Röstskådespeleriet får jag säga är helt okej men dialogerna är så otroligt dåliga och ointresant. Ta yakuza 0 exempelvis. Karaktärerna,dialogerna,storyn och röstskådespeleriet blåser detta spel all världen väg . Horizon forbidden west är stort,tomt och uttvattnat

Som sagt det är vad jag tycker och och det finns säkert personer som tycker det är bra och jag klankar inte ned på eran åsikt för det är bara kul om ni tycker det var bra.

Ny här på forumet efter att länge ha smygläst. Tack för en trevlig krönika Fredrik.

För mig har ett antal remakes varit retro-njutbara på senaste tiden. Tänker framför allt på Resident Evil 2, 3 och 4, Final Fantasy 7, The Last Of Us Part 1. Älskar hur remaken gör att spelen känns lika mäktiga och vackra som de gjorde 1997, 1998, 2005 eller 2013. Både tryggt bekant och nytt och fräsch på samma gång, det bästa av två världar.

Sen har jag spelat mycket Quake på Series X, Ps5 och Switch 😃 Så oslagbart bra fortfarande!