Kan vi prata lite om Assassin's Creed?

jag tycker den i frankrike 17-1800 tal känns mest som en lönnmördare. allt annat är bara historie porr.
skule vilja spela i japan som ninja eller ronin då lönnmördare förr i tiden. det är ju det mest självklare scenariot för ett lönnmördar spel.

Nu har jag glömt vilket spel som var vilket vad gäller titlar, men det första med Ezio är nog det jag gillat mest (det kanske t.o.m var tvåan?). Om det står sig idag har jag däremot ingen aning om.

Kasst. Jag har förtvivlat svårt för Ubisofts syn på hur öppna världar ska designas, och ogillar starkt det utökade fokuset på action och introduktionen av "bullet sponges".

Förmodligen i samma riktning den redan är på G, med fortsatt fokus på öppna världar och fler RPG-influenser.

Personligen hade jag gärna sett ett nutida spel inriktat mer på planering och stealth och mindre på action. En korsning av AC, Splinter Cell och Hitman rent spelmekaniskt med fokus på lönnmördandet. Det kommer ju inte hända dock, men om man får önska fritt så.

Börja du Köras origins för en vecka sedan och du har ändå lirat Valhalla ? Jösses bra jobbat

Oj vart ska jag börja....

Lite kort:
Älskade Desmond historian och gillade när man hoppade ur animus i de första spelen

3:an va jättebra med ny "snömotor" och träd Parkour

Black flag var sjörövarspelet jag letat efter. smygmekanik och animationer började bli utdaterade, men fruktan(svärd) bra spel

Unity Var ett klockrent spel. Bästa parkouren och ny uppdragsdesign

Syndicat tyckte jag var en flopp. Tillbaka till stela animationer och ...ja fördummat gameplay. Körde aldrig klart. kom nog bara 2/3 in i spelet

Origins /Odyssey /Valhalla är ju en helt ny grej och ja....Cassandra är nog min favorit karaktär nånsin i ett spel

Eivors äventyr var, långt och ganska segt tillslut. Men jädrar vilken story dom fick till när säcken knöts ihop.

Har inte klarat valhalla än, senast jag försökte mig på att spela det skulle jag göra en raid på en by. Första som händer när man ska gå i land är att båtfan flyger upp någon kilometer upp i luften o snurrar runt och jag misslyckas med raiden och får börja om...vilket jag inte gjorde utan tröttna och stängde av o gjorde något annat.

Bästa med AC skulle jag säga är att det är ofta fina miljöer att titta på, där slutar väl de bra sakerna för min del.

Ettan var bra, AC 2 fantastisk. Hur man sögs in i den medeltida världen med stöd av Jesper Kyds magiska soundtrack. Det var drömskt och skönt och man var fascinerad av storyn.

AC3 och Black Flag hade inte längre samma magiska värld och hjälten i Black Flag var irriterande Hollywood-kaxig. Jag ville inte vara honom. Jag brydde mig inte om hans öde.

Odyssey och de andra nya (Egypten före och vikingar efter). Älskar att man försökte göra till RPG, men i praktiken misslyckades det totalt. Hur man levlar och hur man uppgraderar vapen och föremål, det är så onaturligt och artificiellt. Förmodligen för att de så cyniskt använt ett system som är byggt på separerade levlade zones och grind.

Ännu värre med Odyssey är dock att världen inte längre känns autentisk och magisk, utan konstgjord och beräknad, som om det var en nöjespark. Som om allt var noga planerat och placerat med jämna mellanrum. Inget överraskar, inget känns äkta eller levande.

Och storyn var på så låg nivå att jag inte ens minns plotten längre.

Älskade alla till och med Syndicate, sen blev världarna för stora tyvärr.

Ja alla tycker vi ju olika men personligen så gillade jag black flag väldigt mycket o hela "pirat" temat.

Jag fastnade aldrig för Assassin's Creed, tyckte att världarna var storslagna och vackra men innehållslösa. Jag beslöt dock att ge Valhalla en chans och fastnade för det, även om det är alldeles, alldeles för långt. Skulle önska en kortare och mer kompakt upplevelse, men Ubisoft har gått i rakt motsatt riktning på sistone.

AC2 eller Odyssey är mina två val av bästs AC spelen, Valhalla är småkul med men ändå inte samma klass

Tycker Ezio trilogin är riktigt bra, sen blev det lite mellan mjölk.

Black flag är det jag spelat absolut mest.
Storyn kanske inte är den bästa här men helt klart det mest underhållande. Älskade att härja runt på havet.

Unity tyckte jag var riktigt dåligt, framförallt alla buggar och dåligt flyt på ps4 resulterade i att jag aldrig spela klart det. Det kanske kom nå updates som rätade till det sen men har aldrig fått suget att prova igen.

Origins har jag endast spelat nån timme för ca 2 år sedan men kände inte riktigt för det då. Mina vänner hade hajpat sönder det och tjatat att jag måste spela, men kände mig mest besviken. Tänkte ge det en ny chans här ganska snart och hoppas det ger bättre känsla denna gång.

Odyssey och Valhalla finns i backloggen på steam.

Black flag är definitivt bäst i serien, den hade stått sig som stand alone titel för sin tid även om det inte hetat assassin's creed.

Jag gillar stora spel där man kan "gräva ner" sig i världarna typ the witcher 3 och mass effect, så den nya RPG inriktningen är bara bra, origins hade ganska tråkig huvudperson och storyn var lite antiklimaktisk, däremot odessey var en jävla upplevelse med frihetskänsla att skeppa runt där som en roidad kassandra i antikens Grekland!
Valhalla är också ett riktigt guldkorn, något mörkare och råare fast på ett positivt sätt.

Får vara tråkig och modern och svara Valhalla. Men så jag svag för nordisk mytologi också. Pirater är fint med så Black Flag är ett alternativ.

Har bara kört igenom Odyssey, och får väl anta att jag gillade det eftersom jag körde igenom det (65h). Ganska grindigt, men ändå underhållande.

Vad jag absolut inte gillade är Animus-krafset. Det bidrog inte ett dugg utan ryckte bara ur en ur spelvärlden som ett återkommande irritationsmoment.

Odysseys miljöer och questarnas humor tog mig helt,därtill alla coola möten med historiskt folk tyckte jag var en höjdare.
Jag har nästan spelat allt och jag tycker inget är dåligt även om alla inte är perfekta.

Jag har spelat alla spel i serien och alltid köpt Gold/season pass (har dock bara kommit ca 40% i Valhalla men lade det på is då jag hade några game breaking buggar så tänkte att jag väntar tills de släppt alla expansioner innan jag fortsätter).

Jag gillade ettan väldigt mycket när den kom och tyckte spelet, konceptet, lönnmördare, konspirationer, parkour och världen var helt fantastisk. Att springa runt på 1100-talet i Palestina och slåss mot tempelriddare. Jag gillade Altaïr, han kändes lite mystisk.
Även Desmond Miles-delen var spännande.

Min favoritkaraktär i serien förutom Desmond Miles är Ezio.
Jag skulle nästan vilja kalla Assassins Creed II, Brotherhood och Revelations samma spel fast att de två sistnämnda var expansioner. Om jag prompt måste välja att klassa den separat så är Brotherhood bäst följt av 2an. Revelations har dock bästa sekvensen av alla Assassins Creed spel (hint: kopplingen till spel 1). Enda nackdelen jag minns och som jag stör med ännu mer på idag när jag spelet igenom en del äldre spel från den eran är alla satans Quick-time-event som var populärt inom spelbranschen under den eran. Helt värdelöst att behöva timea en knapptryckning under en filmsekvens eller peppra på en och samma knapp. Som tur är har spelutvecklare nästan helt slutat med det.

Assassins Creed 3 har jag inte så mycket positivt att säga om mer än att man fick börja känna lite på båtlivet, klättring i träd och att Desmond fortfarande fanns kvar i spelserien. Connor var en hyfsad karaktär som ändå är rätt minnesvärd

Black Flag och Rogue skulle jag även här vilja så ihop och påstå att Rogue egentligen är en expansion till Black Flag från en annan synvinkel. Av dessa två föredrar jag iallafall Rogue som var briljant och föll lite i skymundan då det släpptes samtidigt som Unity fast till last-gen.

Unity var så buggigt och ofärdigt att hela spelet mer eller mindre förstördes även om jag vill minnas att miljöerna var fina och några av uppdragen var spännande. Arno var dock en rätt tråkig karaktär

Syndicate var första spelet där man kunde lira 2 olika karaktärer Evie och Jacob tyckte jag var hyfsade och jag älskade skitiga London under industrialismen. Fabrikerna, barnarbetarna, jack the ripper, floden med godsbåtarna, fightclubs och tåget som bas. Enda nackdelen var att staden kändes lite svårframkomlig och jag gillade aldrig häst och vagn delen. Jag började även ledsna lite på serien här då det släppte ett nytt spel varje höst.

Origins var nydanande och hade fantastiska miljöer och combat samt frihet men jag fastnade aldrig för Bayek och jag gillar inte att det var så mycket RPG/fantasy inspiration (det börjar balla ur) sen tycker jag att spelen började bli för stora här för att storyn ska ligga i fokus. Orkade inte ens spela något DLC här när jag väl blev klar med grundspelet.

Odessey gillade jag då jag tyckte storyn var framträdande trots att spelet är alldeles för stort.
Kassandra var en bra karaktär och jag gillade sidouppdragen för det mesta. Första expansionen är väldigt bra men den sista ballar ur totalt och är lika lång som grundspelet nästan.

Valhalla gillar jag skarpt, många väldigt trevliga sidouppdrag, raids, jag gillar även bybygget och att man kan välja rätt fritt hur ens karaktär ska vara som person i interaktioner med andra. Nackdelen är precis som Odessey och Origins att spelet blir för stort och då har jag inte ens börjat kika på expansionerna än.

Skulle nog klassa Ezio-eran som bäst. På andraplats Valhalla och första spelet på tredjeplatsen tillsammans med Rogue.

Odyssey, Black Flag, Origins helt klart bästa, även Valhalla, som sagt, Valhalla känns mindre story mässigt intressant och karaktärerna känns mycket mer ytliga/arroganta, vilket i sig är logiskt då vikingarna hade nog varit mindre kända som dom är, om dom varit mer empatiska och mysiga. Jag tycker tekniskt har alla spelen haft mycket hög kvalité sen black flag , speciellt sen Odyssey har det varit extremt hög kvalité, med tanke på vad Ubisoft misskötte ghost recon senaste, men jämfört mot EA har Ubisoft en underbar jämn och pålitlig ström av deras många franchising spel, visst jag älskar Fifa, men hur stor skillnad är det varje år egentligen, och hur komplicerat är det egentligen, ja AI börjar bli extremt bra o verkligen realistiska, men i slutändan, det är arenor med 22 spelare och massa publik som ingen har tid att Stirra på, min poäng är bara att Ubisoft förtjänar ros, även senaste GRB blev bra i slutändan ändan, dom ger inte upp som EA om spelet floppar som bara man ser nu med bf, dom nästan hugger Dice i ryggen och lämnar dom för att dö så dom kan smyga iväg med deras chef Lucifer ...

Kul att höra att du är svag för Rogue, jag tycker också att det var ett riktigt guldkorn i serien, men jag brukar vara den enda i min bekantskapskrets som lyfter upp det.

De svagaste länkarna i serien ur min synvinkel är faktiskt ettan och trean, och då spelade jag ändå ettan ganska snart efter att det hade släppts. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var ett jävligt coolt koncept men huvudpersonen Altair kändes trälig och spelet blev väldigt repetitivt, så jag fick till slut tvinga mig igenom spelet. Tvåan blev det stora genombrottet i serien för min del, följt av Brotherhood och Revelations som båda inte gjorde mig besviken.

Trean som sagt, inte speciellt kul, slutade med att jag rushade igenom mainstoryn, brukar annars ta min tid med spelen i denna serien och verkligen utforska världen och göra mycket sidestuff. Gillade som andra i tråden har varit inne på sektionen där man spelar som Haytham, men hade mycket svårt för Connor, och spelet kändes allmänt ganska frustrerande och opolerat, lite samma feeling som jag hade i ettan. Jag hade tänkt försöka mig på Assassin's Creed 3: Remaster vid något tillfälle, vill gärna återvända och utforska den världen lite mer än vad jag gjorde under min rushade playthrough.

Nu känner jag att min post börjar bli för lång så jag drar igenom resten lite snabbt. Asscreed 4, grymt, de lyckades verkligen med sjöstriderna som de har kunnat utveckla mer i senare spel. Spelade inte Unity vid release, utan efter att det var fixat och gillade starkt, hade inte fler buggar och problem än vad som är vanligt i spel av denna storleken. Syndicate var riktigt jävla fett, tycker det borde lyftas mer, grappling hooken är ju det bästa som har hänt i spelserien.

Origins och Odyssey har jag lite blandade känslor kring, de är absolut inte dåliga spel på något sätt, snarare tvärtom, jag har spenderat mer tid i Odyssey än något annat Asscreed, och Origins har ju helt sjukt vackra miljöer. Men jag tycker att spelserien tappar sin själ lite här och går från stealthspel med rpg element till rpg med stealth element. Saknar det gamla, samtidigt som jag älskar det nya. Valhalla har jag inte spelat ännu.

Har kört lite AC, körde första lite men lessnade, har klarat Black Flag, håller på med Valhalla, ska ge mig in i Odyssey igen sen tänkte jag.
Problemet med AC för mig är att det blir så lika (och spelen är väldigt lika, reskins med ny story) efter ett tag och spelen är ganska långa, så man tappar intresset/orken lite, i små doser är ganska ok...

Jag körde Origins men fastnade aldrig, körde Odyssey och fastnade totalt. Älskade spelet och har många timmar med många fina minnen, alla DLC var jättebra. Utan att spoila så är det ett av få spel som jag vid ett tillfälle kände en klump i bröstet efter att en karaktär dog. Spelade Valhalla ett par timmar, försökte verkligen tycka om det men det var flera ändringar i gameplay som gjorde att jag slutade.

Jag har spelat varje spel sedan det första i serien, och Anumus-krafset va i början väldigt intressant (och en betydligt större del av spelen i form av faktiska pussel i nutid, en omfattande story om vad templars och assassin orden gör nu osv). Från Unity (tror jag...) och framåt har det mest känts som att de har kvar det för att kunna kalla spelen för assassins creed, för att de ska ha något gemensamt, för det är ju inte mycket lönnmördande i de senare spelen, om man säger så.

I de senaste tre spelen har den biten varit helt meningslös, men utan den hade de ju bara varit generic (men bra...) open world RPG i valfri tidsålder på något vis. 😅

Minns när man kom och såg Jerusalem första gången från ett berg i ettan. Minst sagt ett wow-moment.

Tycker de senaste spelen har varit mer underhållande än de tidigare. Det kanske hjälper att jag inte går in med förväntningarna att det ska vara ett smygar-spel som tidigare. Samt att jag inte har tvångstankar att 100%a alla spel.

Otroligt snygga världar rent generellt i AC-spelen. Som historia-nörd känns det otroligt coolt att vandra omkring i antika Grekland eller renässansens Italien. Sen att allt i storyn inte är historiskt korrekt spelar inte någon större roll. Men WOW vilka världar.

Tycker Ezio-trilogin har en given förstaplats - kanske framför allt Brotherhood - efterföljt av Black Flag. Fanns lite karisma och charm i huvudkaraktärerna där som jag tycker saknas i nästan alla andra titlar i serien. Ska erkännas att jag inte lyckats ta mig igenom vare sig hela Odyssey eller hela Origins, även om jag gillade Cassandra som karaktär. Får nog ge Valhalla en chans framöver!

Ja då kanske jag ska ta en titt på det framöver, vet inte varför jag hoppade Rouge. Spelade första spelet samma år det släpptes men var inte allt för imponerad då, var mest att man kunde klättra på hus som jag tyckte var lite coolt.
Var dock mest intresserad utav wow när det begavs sig och spelade väldigt lite singelplayer.
Men mellan 2013-2014 fick jag nått ryck och spelade alla de 6 första spelen efter varandra och fick en helt annan känsla än när jag spelade första spelet första gången. Sedan kom Unity och det köpte jag på release dagen men intresset dog helt efter några timmars spelande. Kan ha blivit för mycket av spelet också och därför jag tröttna.

Ska ge Origins en ny chans så fort jag spelat klart Rdr2 vilket också är ett spel som jag fått ge en andra chans och nu tycker jag det är riktigt bra 🙂