Rollspel 101

För ett par år sen blev jag inbjuden till min första regelbundna rollspelsgrupp. En kollega på jobbet hade hört att jag testat rollspel förut, att jag spelade spel och var lite nördig i allmänhet. Han bjöd in mig till en grupp jag aldrig mött tidigare och så testade vi spelet Mutant år Noll. Nu ett par år senare ses vi fortfarande och spelar, vi har bytt spel ett par gånger men gruppen är den samma och vi har haft så jävla kul. Det är normalt att hela gruppen chippar efter andan av skratt efter att nån av oss har gjort något otroligt dummt eller att vi tillsammans spånar iväg på beskrivningen av någon eller något.

För er som inte vet vad rollspel innebär så kan man väl bäst beskriva det som en teater eller improvisationsövning som varar från 1-3 timmar vanligtvis. Flera gånger har jag fått frågan vad det innebär att spela rollspel. Många tror att det är ett slags brädspel och det är väl inte helt fel men oftast behöver man bara papper och penna. En person är spelledare och resten är spelare. Spelledaren är berättare, domare och styr gruppen så att man har ett hum om vad man ska göra. Varje spelare har ett papper med en kort beskrivning av den karaktären man spelar som och dem egenskaperna den karaktären har. Vanligtvis är det en sifferskala, t.ex. 1-10. Så om jag har en styrka på 9 men en intelligens på 2 så är jag extremt stark men superkorkad.
Spelarna är stereotypiskt ett gäng äventyrare ute på äventyr i någon slags värld, det finns väldigt många olika teman på rollspel idag inte bara det som många först tänker på när man pratar rollspel, Dungeons and Dragons. Jag har spelat DnD ett antal gånger och det är, beroende på om man gillar fantasy temat, ett av dem bästa inkörsportarna för rollspel som jag testat. Reglerna är enkla och du behöver egentligen bara en tärning för hela spelet, en så kallad d20, en 20 sidig tärning. Tärningen använder man för att se om man lyckas med olika saker i världen.

Säg att min karaktär försöker övertyga en köpman om att sänka priset på en yxa, jag försöker då övertyga honom och min karaktär har +3 i övertyga. Jag slår då en d20 tärning och får lägga till 3 på tärningens resultat. Jag slår 12 och det blir då 15 med min +3. Spelledaren säger då om jag lyckas eller inte baserat på hur svårt ledaren vill göra det för mig. Oftast så sätter spelledaren en svårighetsgrad på sådana här tärningsslag i förväg, så om svårighetsgraden på det här slaget var 12 så hade jag lyckats övertyga köpmannen. Hade jag inte lyckats med tärningsslaget hade jag inte lyckats övertyga heller MEN spelledaren kanske hade låtit mig lyckas ändå. Allt som spelledaren gör sker bakom en skärm och är hemligt för spelarna. Det är dessutom inte fel för spelledaren att säga en sak men att göra en annan, så länge spelarna har kul. Som spelledare vill man att spelargruppen ska ta sig vidare och ha kul medans man spelar. Självklart gör alla olika och vissa spelledare kanske kör Hitlermetoden och inte hjälper sina spelare alls medans vissa leder sina spelare för mycket med enkla fiender och enkla tärningsslag. Det gäller att hitta nånting mittemellan föra att det ska vara utmanande men inte för svårt eller för enkelt. Skulle en av spelarnas karaktärer dö första sittningen är det inte så kul att sitta ett par timmar och bara titta på.

Alla rollspel är olika. Ett ökänt rollspel som heter MYFAROG, skapat av en riktigt rasistisk galning, är inte bara känt för att innehålla galaktiska mängder rasism utan är också ökänt för att vara extremt regeltungt. Ett exempel är en tabell bara för olika sätt att simma. Vilket väder är det, vad har du på dig, skyndar du dig, är det strömt osv. Inte helt optimalt om man vill ha lite strömlinjeformat spelande. Nu kanske det här är ett extremt exempel men det finns andra rollspel som inte är lämpade för nybörjare. Fast mycket går att komma runt med en erfaren spelledare. Sen finns det mycket enklare spel som t.ex. Dungeons and Dragons som man kan göra både svårt och enkelt innan man spelar genom att tillsammans med sina spelare gå igenom hur realistiskt man vill spela. Vill man spela med att man har begränsat utrymme för att bara prylar eller hur ofta man måste äta och dricka? Gruppen man spelar med måste få ha en röst i vilket spel som ska spelas och vilken ambition alla i gruppen har. Det går inte att blanda personer som vill spela helt seriöst med folk som bara vill leka runt och ha kul. Det kommer inte att bli bra.

I mitt fall tycker jag om flera aspekter med att spela rollspel. Jag är en teaterapa som älskar att testa många olika roller både med röster och hållning. Sen så är det väldigt befriande att få agera som någon annan en stund, ond, god eller mittemellan. Det ger utrymme att få hantera situationer på ett sätt som man annars kanske aldrig skulle våga. Sen är det jätteviktigt att ha kul. Alla gånger jag har spelat rollspel så har det aldrig varit på blodigt allvar, men jag vet att dem grupperna också finns. Som sagt så har jag nog aldrig haft så kul som när jag spelat rollspel. Med det sagt så är det viktigt att man känner av den gruppen man spelar med så att man inte gör någon obekväm. Vissa kanske kan skämta om vad som helst medans andra kanske tar illa upp av vissa situationer, vare sig det menas på allvar eller skämtsamt. Jag har haft väldigt tur att hamna i grupper där alla ligger på samma nivå när det gäller att hantera obekväma ämnen.

Har folk frågor eller bara vill berätta om sina egna rollspelsupplevelser så får ni gärna kommentera. Jag svarar gärna om någon undrar något. 😊