Först och främst: The Finals har en otrolig parkour-känsla. Du kan röra dig väldigt fritt, klättra över murar, hoppa mellan byggnader, åka ziplina tvärs över banan, och mycket mer. Man känner sig hela tiden snabb och agil – än mer om man kör som en lättviktig karaktärsmodell. Det är inte svårt att klättra upp för ett trevåningshus, skjuta sönder ett fönster och kasta sig in i intilliggande hus. Att du aldrig tar skada av att falla från höjder är också ett bra beslut, för då vågar man alltid testa våghalsiga saker. Den tyngsta karaktärsmodellen är långsammare, men kan fortfarande röra sig på samma sätt, samtidigt som den känns som ett kraftpaket. Och när jag respawnar rusar jag hals över huvud in i nästa strid – i The Finals är man aldrig långt borta från action.
Matcherna (det finns endast två lägen, på gott och ont) går ut på att samla in pengar som sedan måste “sättas in” innan de räknas till laget. Det görs antingen genom att hämta cash vaults, eller i det andra läget, genom att döda fiender. Till hjälp har man ett gäng olika vapen och verktyg (jump pads, granater som exploderar med blockerande skum, ziplinor, släggor att slå sönder väggar med och mycket mera). Det finns några olika banor, men inte väldigt många. Variation skapas med olika tidpunkter och väder.
"Striderna är kaotiska på bästa möjliga sätt"
Striderna är kaotiska på bästa möjliga sätt. Exempel: mina två lagkamrater och jag sitter på lur i ett litet rum och vaktar vår cashout och ska hålla fienderna borta tills timern är ute, och har med hjälp av skumgranater täppt igen dörrar och tvingat fienden att ta en och samma väg in. Vi hör fotstegen närma sig och siktar mot öppningen där de ska dyka upp. En fiende kliver in, men i samma stund sprängs väggen bort bakom mig. Jag vänder mig om, en gasgranat kastas in och försämrar både hälsan och visibiliteten, och en väldigt förvirrad eldstrid bryter ut. Hela mitt lag wipas, men motståndarna som tagit kål på oss hinner inte njuta av sin framgång innan nästa squad dyker upp och lägger beslag på vinsten.
Det där är det intressanta med The Finals. Att det är just tre lag i varje match betyder att man inte endast är i anfalls- eller försvarsläge. Ofta kan man tjäna på att “samarbeta” (eller helt enkelt utnyttja) de andra lagen. Låt dem försvaga varandra, och kliv sedan bara in och lägg beslag på bytet. Eller se till att flankera det vinnande laget så att de måste försvara sig från två håll.
Kommunikation är särskilt viktigt – jag märker omedelbart hur mycket bättre det går när jag spelar tillsammans med en kompis och kan ha röstchatt. Istället för att bara sprinta mot närmaste pengapott kan man koordinera – låt motståndarlaget hämta pengasäcken, och genskjut och överraska dem vid insamlingsplatsen. Det finns ett bra pingsystem också, som hjälper när man spelar med samarbetsvilliga randoms.
"Ett genidrag som belönar pricksäkerhet"
Vapnen känns väl kalibrerade, som sig bör från en studio som leds av en före detta Battlefield-utvecklare. Som alltid är det något av en smaksak, men jag tycker att de har precis rätt tyngd i sig. Det är såklart en märkbar skillnad mellan en kulspruta och en shotgun, eller en SMG. Men spelets upplägg med olika karaktärsmodeller som har olika mycket hälsa betyder också att olika vapen gör sig olika bra i olika situationer. Standardkulsprutan AKM räcker precis för att skjuta ihjäl en medium-karaktär om man missar några få kulor, annars behöver man strejfa och ladda om som tusan innan man får ett nytt försök. Ett genidrag som belönar pricksäkerhet och ser till att medium-karaktärerna inte blir för starka. Det enda jag möjligtvis stött på som kan kännas lite för kraftfullt är närstridsvapnen. När en skicklig spelare kommer mot mig med släggan känns det som att jag i princip kan ge upp.
Grafiken är med råge godkänd, men i ett sådant här spel sänker jag hellre grafiken för att få en bra framerate. Även med en lite äldre dator funkar det utan problem, och inte ens när det exploderar och blixtrar som mest på skärmen upplever jag några bekymmer. Och apropå bekymmer så har jag inte stött på några fuskare under tiden jag spelat, även om jag vet att de förekommer.
Battle Passet lär störa en del människor, och personligen känns det helt ointressant för mig. Det passar åtminstone någorlunda in i narrativet (en blingig futurisisk gameshow), definitivt mer än vad Nikki Minaj gör i en krigszon (se Modern Warfare 3). Man kan köpa ett battle pass för att låsa upp kosmetiska delar, eller helt enkelt punga ut pengar för “multibucks” och sedan köpa skins och dylikt för dem. Det lockar mig inte alls, men samtidigt förstår jag att ett F2P-spel måste tjäna pengar på något sätt.
Mer kontroversiellt i mina ögon är isåfall att man måste tjäna en separat valuta genom att levla upp, som man använder för att låsa upp olika vapen och utrustning. Det betyder att alla inte startar på samma nivå. Men det går relativt snabbt att låsa upp, och jag tycker inte att jag saknat tillgång till ett obalanserat vapen eller något sådant som fått mig att lida i matcherna.
Embark Studios har prickat rätt med The Finals, en actionstinn och fartfylld shooter som definitivt säljer in sig på bästa sätt.
Fotnot: The Finals släpptes den 7/12 till pc, PS5 och Xbox Series. Testdator: Ryzen 5 2600X, RTX 2060 Super, 16 GB RAM.
