"Kanske är det orättvist att förvänta sig ett djup"
Storyn i Modern Warfare III är en ganska kort, typisk militär vapenfest där man ska stoppa återvändande skurken Makarov från att terrorisera världen. Dialogen känns väldigt Expendables-liknande, där alla karaktärer ska vara lika tuffa och hårda som varandra, vilket får som följd att ingen av dem sticker ut på något sätt eller blir minnesvärd. För de som är insatta kan det säkert vara kul att träffa på karaktärer från tidigare spel och fortsätta historien med Makarov, men jag är tyvärr aldrig riktigt engagerad i vad som händer.
Kanske är det orättvist att förvänta sig ett djup i Call of Duty-berättelsen, men jag känner mig ändå lite besviken. Ett plus är i alla fall de riktigt snygga mellansekvenserna, de ser otroligt realistiska och välgjorda ut. Den kvaliteten ser jag gärna att andra spel tar efter.
Om blickar kunde tala så hade den här sagt "Ge mig fler nyheter för pengarna."
Vissa delar i kampanjen är lite öppnare, andra liknar mer korridorsprogression, men variationen är välkommen. Man känner sig alltid lite cool när man med understöd av drönare smyger sig fram och slår ut fienderna en efter en med ljuddämparen på, eller när man kastar sig in bakom skydd med kulorna vinande omkring sig och håvar fram en RPG som man skjuter ner en helikopter med, eller när man slår upp en dörr, hivar in en flashbang för att sedan gå in och plocka fienderna en efter en.
Men när man inser att det är samma pantade AI-fiender man skjuter ihjäl varje uppdrag förtar det känslan, och på normal svårighetsgrad är utmaningen inte särskilt stor. Därför blir det också naturligt att man istället söker sig till mänskligt motstånd i multiplayerdelen.
Även här vet man vad man får, och det är klart en smaksak om man uppskattar det eller inte. Jag, som personligen alltid varit på Battlefield-sidan av shooter-kriget, kan stundtals uppskatta det höga tempot i matcherna. Man har sällan tråkigt, utan det är hela tiden uppskruvad action och full rulle som gäller. Varje gång jag dör (vilket är rätt ofta, om jag ska vara ärlig) är det bara att sprinta tillbaka in i striden igen, så man är hela tiden bara några sekunder från nästa kill eller death.
Roligast har jag nog ändå när mitt lag och jag barrikaderar oss inne i en utgrävd bunker och försöker hålla ut mot fienderna. Men sådana situationer uppstår inte så ofta, utan det handlar mest om att springa omkring och se till att ha bättre reaktionsförmåga och sikte än motståndarna (eller lyckas överraska dem bakifrån). Det händer ganska ofta att jag dör inom en halv sekund efter att jag upptäckt någon i ögonvrån, vilket känns rätt oförlåtande. Som sagt, kanske en smaksak vad man föredrar, men för mig är det mest irriterande, och det känns mindre som skicklighet och mer som tur.
"Precis samma vapenkänsla och spelsätt som vi alla kört förut"
Å andra sidan är det desto roligare när det går bra, och det är väl det som är tjusningen. Killstreaks resulterar i alla fall inte i överväldigande övertag, utan känns som relativt balanserade och schysta belöningar. Vapenkänslan är densamma som den alltid varit i Modern Warfare.
Eftersom jag inte kört alla kartor tidigare känns de som förvirrande labyrinter i början, men när man lär sig blir det kul att försöka överlista och flankera motståndarna. Vill man ha lite mer taktiskt spel är det Cutthroat man ska köra, där tre lag om tre spelare vardera endast har ett liv per runda. Där straffar sig misstag fort, och det blir väldigt viktigt att hålla ihop som lag (eller ha en helt överlägsen spelare på sitt eget lag…), och man blir inte lika ofta överraskad av att någon sprint-hoppar ner från en balkong och skjuter en i ryggen. Men i slutändan handlar det helt om ifall man gillar Call of Duty eller inte: det är precis samma vapenkänsla och spelsätt som vi alla kört förut.
Zombieläget är större, men i övrigt är det mesta sig likt.
Nicki Minaj är en av nyheterna.
En nyhet är det utbyggda PvE-Zombie-läget, där man i co-op samlar på sig vapen och loot på en battle royale-liknande karta. Jag har bara kört med främlingar och voice chat, vilket var en okej men ganska segdragen upplevelse, men jag kan se att det skulle kunna locka ett gäng polare som vill slakta lite zombier ihop. Just att hitta nya varianter på vapen och uppgradera dem med olika perks så att man kan ta sig in i farligare områden med bättre loot är lite spännande. Att stanna till vid en bensinstation, klättra upp på taket och stå emot vågor av zombier och sedan belönas med bättre vapen och en armerad bil som man kan köra vidare får mig att känna mig lite som att jag är i en zombiefilm. Men det är också kanske 5 minuter av en 40 minuter lång omgång där vi mest springer från uppdrag till uppdrag och skjuter likadana zombier hundratals gånger.
"Modern Warfare III är inte så modernt längre"
Multiplayern är full med kosmetiska grejer, så jag har blivit ihjälskjuten av en Groot-liknande soldat med lila-orange assault rifle, och den som vill kan betala extra för att få spela som Diablo-ängeln Inarius eller teabagga någon som Nicki Minaj. Det finns såklart också ett sedvanligt Battle Pass, med allt vad det innebär, och jag undrar lite cyniskt om detta var den egentliga anledningen till att släppa detta som ett eget spel och inte DLC till föregångaren: att mjölka spelarna på pengar.
Modern Warfare III är inte så modernt längre. Det imponerar inte i enspelarläget, och bortsett från nya Zombie-läget överraskar inte heller multiplayern någon. Man ska begära mer av ett fullprisspel.
Fotnot: CoD: Modern Warfare 3 släpptes den 10/11. Testat på Xbox Series X.
