Att beskriva Kynseed är inte helt lätt, då det är ett spel som försöker vara så många olika saker på en och samma gång. Å ena sidan är det ett rollspel där du först formar en karaktär, väljer vilka egenskaper denna är bäst på och sedan utvecklar figuren under spelets gång.
Samtidigt är det en livssimulator. Kompletterat med Crusader Kings-doftande dynastibyggande, där du styr din avkomma när huvudpersonen blivit för gammal. Men det tar inte slut här. Nope. Det är även ett managementspel där du driver en butik. En bondesimulator komplett med grödor och boskap. Also: ett narrativt drivet äventyr där man utforskar nya områden med hemligheter.
Just det, nämnde jag att Kynseed också är en dungeon crawler?
"Överväldigande sandlåda där mina alternativ och möjligheter tycks oändliga"
Detta leder till att jag upplever spelet som något av en buffé, där kocken inte kunde bestämma sig för om temat skulle vara tapas, kinamat eller julbord – och satsade på alla tre. Resultatet blir därefter. Allt som är uppdukat håller bra nivå, men att blanda köttbullar med oliver är ingen höjdare. Och hur fasen ska man kunna testa allt? Det är en överväldigande sandlåda där mina alternativ och möjligheter tycks oändliga.
Först tvingas jag dock spela igenom den utdragna prologen. Den fungerar som en tutorial för de olika spelsystemen. I prologen är min karaktär bara barnet och tillbringar dagarna med att utföra sysslor som delas ut av dennes farbror. Det tog mig sju timmar att spela igenom prologen och då hade fortfarande betydande delar av spelet, såsom dess strider, inte ens introducerats.
När prologen väl är överstökad breder dock världen ut sig till fullo. Plötsligt står jag fri att göra precis vad jag vill, men har trots den långa prologen bara en vag aning om vad detta kan vara. Kynseed släpper din hand helt och hållet. Det i sig är något jag kan tycka är en positiv aspekt, men som kompliceras av att spelet ofta snålar på information.
Hur man ska bära sig åt för att exempelvis odla bättre grödor? Få tag i nya vapen? Eller för all del skaffa en hustru? Det är något spelaren tvingas lista ut. Hjälp sker i första hand genom att hitta gömda lappar i världen som ger gåtfulla ledtrådar om allt möjligt. Eller så kan jag bli bundis med lokalinvånare som då ger dyrbara tips och råd. Det är ett atmosfäriskt system, men som ungefär precis allt annat i Kynseed är det tidskrävande och något för den tålmodiga. På gott och ont.
Desto mer omedelbart är det audiovisuella intrycket. Kynseed är skitgulligt. De mänskliga figurerna (det finns gott om oknytt också) är förvisso rätt fula, men världen är bedårande och musiken är helt underbar där varje område har sin egen signaturmelodi. Intrycket förstärks inledningsvis av det humoristiska manuset, innan det visar sig att utvecklarna hos Pixelcount haft beslutsångest även här. Ganska snart varvas humorn med tungt allvar. Det bestående intrycket är att man vägrade välja mellan myspys och allvar, och helt sonika tog lite av allt – inklusive skräck.
Tyvärr är manuset ofta ganska ytligt, och det tydliggörs inte minst i det simulerade vardagslivet. Min skapade karaktär är efter prologen försvunnen från Quill (namnet på Kynseed-världen) i fem år, men invånarna fortsätter att behandla mig precis som om det bara är ännu en dag när jag gör comeback. Dejter och giftermål avhandlas med en axelryckning och karaktärernas personligheter – en generös term – är allt annat än distinkta. Till följd av att spelet utspelar sig över massor av år, där personer dör och nya föds, så utgör dessutom slumpgenererade figurer en betydande del av populationen. Det bidrar till att agera sänke till det charmskepp Kynseed försöker vara.
"Kynseed är en titel med episka ambitioner, men som halkar väl ofta på dessa"
Generationsaspekten är kanske det tydligaste exemplet på hur det långsamma tempot inte är Kynseed till gagn. Att man inte bara kan skaffa barn, utan även spela som sin avkomma i generation efter generation, är en av de grejer man tryckt hårdast på i marknadsföringen. Men det dröjer, åtminstone i mitt fall, över tjugo timmar innan jag ens har skaffat ett barn. Och förmodligen det dubbla eller mer innan det är dags för min arvinge att ta över.
Kynseed är en titel med episka ambitioner, men som halkar väl ofta på dessa. Det finns alltjämt en hel del buggar i spelet trots över tre år i Early Access. En personlig "favorit" är en tant som försökte ge mig uppdrag trots att hon dog fyra år tidigare. De många mekanikerna är ojämna i kvalitet och djup. När allt klaffar och jag lägger tiden på "rätt" (läs: färdigställa) spelsystem är Kynseed riktigt givande, men det är en lång och brokig väg vars ände jag aldrig lär nå.
Fotnot: Kynseed är släppt till pc. Testad med Ryzen 7 3700X, Geforce RTX 3070, 16 GB RAM.
