Alla, åtminstone de av oss vars ögon älskar att slukar bra berättelser, riktade i veckan sin fulla uppmärksamhet mot #Telltale och #The Wolf Among Us. Äntligen har Smoke & Mirrors, sagothrillerns andra del, släppts. Och det var verkligen på tiden.

Jag har i princip inget emot att vänta på episodiska titlar. Dock figurerar inte Bigby Wolfs och de andra sagoväsena i vilken genre som helst. Deckare har de facto speciella förutsättningar. De kräver att vi håller koll på mängder med detaljer och de bästa bladvändarna går inte att lägga ifrån sig. Att då tvingas vänta i fyra månader är då inte bara olidligt, det får oss också att glömma bort nyanser i Bigbys utredning.

Jag var därför mer eller mindre piskad att uppleva originalet ännu en gång. Det må vara ett kärt besvär, men också frustrerande. I ett whodunnit-drama är kontinuerligteten oerhört viktig. Jag tror och hoppas att Telltale förstår detta och stillar vår vargahunger snabbare nästa gång.

Fredrik Eriksson,
Skribent

The Wolf Among Us Episode 2: Smoke & Mirrors

"Men bortom nyanserna finns inte samma kontraster som i Faith. Jag respekterar #Telltale för att de vill tona ner de mest vämjeliga actionbitarna och bereda plats för något mer ensamt och utsatt, men likväl känner jag ibland ett sting av saknad. Telltale är sin värsta fiende. Det tål att upprepas. The Wolf Among Us piskade upp orimliga förväntningar och bjöd på en ocean av omväxling och vändpunkter. Dithän når inte Smoke & Mirrors, men likväl är det berättande som briljerar och berör." Läs hela recensionen

Fredrik Eriksson
[score=4;l]

Loadout

"#loadout|Loadout har framtiden för sig, och den stadiga grunden finns redan där med sitt tokroliga gameplay och rättvisa betalningsmodell. Med stöd för organiserat spel kan det till och med bli en värdig kandidat för e-sport. Men då måste de göra klart spelet först, fylla det med mer material och få ordning på tekniken. Idag duger det mest som skojigt tidsfördriv, men håll ögonen öppna framöver – över tid kan det mycket väl utvecklas och förfinas till att bli nästa #Team Fortress 2." Läs hela recensionen

Mattias Frost
[score=3;l]

Halo: Spartan Assault

"#halo-spartan-assault|"Halo: Spartan Assault" är knappast något som kommer att gå till historien som en central Halo-upplevelse. Den förhållandevis generösa budgetens muskelkraft i kombination med Halo-igenkänningen räddar spelet upp till en rimlig nivå av tidsfördriv, men det är en parentes, och inom parentesen är budskapet förvisso roande men också ganska meningslöst." Läs hela recensionen

Victor Leijonhufvud
[score=3;l]

The Castle Doctrine

"Minsta lilla framgång blir så otroligt stark och när jag lyckas stjäla tiotusentals kronor vill jag krama dem hårt och aldrig släppa taget, men någon gång måste jag ju stänga av. Och då kommer de, med giriga fingrar och mörker i sinnet, precis som jag gjort ack så många gånger tidigare. Jag riskerar att förlora allt. Dirigent Rohrer och en orkester av spelare slungar mig mellan rädsla, glädje, lättnad, hopp och förtvivlan i sin vilda symfoni. Och när de skarpa stråkarna ebbar ut kommer jag ihåg att just det varit poängen hela tiden." Läs hela recensionen

Mattias Frost
[score=4;l]

Octodad: Dadliest Catch

"[i]#i[/iOctodad: Dadliest Catch"] är ett charmigt litet äventyr som är som allra roligast precis i början, när man bekantar sig med den bisarra premissen. Sen dämpas intrycket något och övergår i en mysig feelgood-upplevelse som är klart älskvärd i all sin fånighet, trots att den inte riktigt lyckas slingra sig ur fiskenätet varken humormässigt eller spelmekaniskt. Ett spel för dagar då man känner sig extra tung i huvudet och bara undrar vem den där mannen i den tredelade kostymen är."
Läs hela recensionen

Mattias Frost
[score=3;l]

Foxtrot!

"Dessvärre är kontrollens precision ur fas. Räven hoppar sällan åt det hållet man vill och gör han det hoppar han inte tillräckligt långt. När #Foxtrot! väl funkar som det ska (vilket det sällan gör) är det ett helt okej men inte särskilt minnesvärt. För att uppskatta spelet måste man antingen vara oerhört envis eller bara älska motgångar."
Läs mer i veckans mobilsvep

Kerstin Alex
[score=2;l]

Dungeon Keeper

"Om du ser fram emot en mobilversion av den ursprungliga pc-versionen får du fortsätta drömma. Spelet kommer nämligen inte i närheten av den. Med sitt free to play-upplägg blir det många och långa väntetider för att ens komma vidare. Något som får de flesta att antingen ge upp eller falla offer för mikrotransaktioner. Man bygger upp sin håla och anlitar byggararbetare med ädelstenar som man vinner vid simpla och tråkiga strider, en valuta som sällan räcker till. Enda alternativet om man vill fortsätta spelandet är att vänta minst fyra timmar tills undersåtarna har byggt färdigt, eller plocka fram plånboken. Om du värdesätter din tid och pengarna du har på kontot är det här definitivt inte ett spel att försöka sig på."
Läs mer i veckans mobilsvep

Kerstin Alex
[score=1;l]

Gamebook Adventures 9: Sultans of Rema

"Sultans of Rema fokuserar mer på äventyret än striderna. Och här kommer det svåra in. Som vilken bok som helst tilltalar den förstås inte alla. Men gillar man spännande fantasy à la Prince of Persia, och kan hålla koll på massvis med påhittade namn är det garanterat en bok man inte vill lägga ner." Läs mer i veckans mobilsvep

Kerstin Alex
[score=4;l]

OlliOlli

"Det är essensen av vad som får mig att springa rakt in i käftsmällen, och vända andra kinden till. När utmaningen är hög men inte omöjlig, hela tiden inom räckhåll, är slutmålet så mycket mer belönande. Det går absolut att ta det för långt, när man låter svårighetsgraden agera spelmekanik istället för tvärtom. #Roll7 hanterar dock brädbalansen med samma skicklighet som Rodney Mullen och andra legender. En bedrift som PS Vita så väl behöver." Läs hela recensionen

Carl Johansson-Sundelius
[score=4;l]