När #Orcs Must Die släpptes förra året visade det sig vara överraskande underhållande, trots det enkla upplägget. En patetisk historia var enda ursäkten för att du skulle ha anledning att placera ut stora och många fällor, samtidigt som du sprang och splattade fiender. Ett genomtänkt tower defence-spel som kombinerats med tredjepersonsröjare, helt enkelt. När det blev dags att tänka på #Orcs Must Die 2 satsade utvecklaren #Robot Entertainment på devisen "Om det inte är trasigt, fixa det inte", en ofta väldigt klok tanke när det handlar om uppföljare.
Fällor kan aldrig vara för små eller för få.
Eller uppföljare vete fasen, Orcs Must Die 2 känns mer som en expansion. I grunden är det i stort sett samma spel med samma grundpremisser och samma utförande som föregångaren, och man har koncentrerat sig på att bygga ut sånt som redan fanns.
Det första spelets elva motståndartyper och 25 vapen och fällor har blivit lite fler än det dubbla. Dessutom har man lagt till en knippe nya banor, men om du äger originalet får du automagiskt tillgång till tio av de gamla banorna. Varför skulle man vilja ha det? Helt enkelt för att allt inte är gammal polerad skåpmat, det har faktiskt gjorts en del nytt också, som du kan använda på dina gamla favoritbanor.
Ju fler vi är tillsammans
Den största förbättringen är att spelet har fått stöd för multiplayer, äntligen behöver man inte stå ensam som sista försvarsutpost mot tsunamier av orkkött. Det är smidigt att Robot Entertainment har valt att bygga multiplayerfunktionaliteten på Steams eget ramverk, så det är mycket enkelt att slita med sig en polare och slåss tillsammans.
Två att välja mellan, vilken blir din favorit?
Det är en riktigt trevlig idé, även om man bara kan vara två stycken som hjälps åt. Det blir inte heller något speciellt multiplayerexklusivt, utan i princip allting handlar om att tampas med samma saker som i singelplayer.
Däremot är de två figurerna ganska olika i sina sätt att slåss. Den manliga War mage föredrar sin trogna blunderbuss eller armborst, och kastar sig gärna in i direktkonfrontationer med fienderna. Sorceress, däremot, föredrar att frammana varelser som slåss för henne, förvrida sinnet på fienderna så de börjar slåss med varandra, och föredrar att hålla sig lite mer på distans. Det finns även vissa små skillnader i vilka fällor och prylar de får tillgång till, fast där handlar det mer om hur man väljer att uppgradera sina hjälpmedel.
Nu ännu vassare pilspetsar
Vartefter du tar dig vidare i handlingen tjänar du kranier som används som betalningsmedel för att uppgradera fällor och dina vapen. Det är ett trevligt sätt att anpassa din arsenal så att den passar din spelstil. I en del fall måste du även tänka dig för, för du kan inte välja alla förbättringar. Vill du ha bonusen att motståndarna kan börja blöda, eller att de kan slungas tillbaka?
Men efter den goda idén blev utvecklaren feg, och la till funktionen att du när som helst och utan straff kan nollställa alla investerade uppgraderingar, få alla investerade poäng i penningpungen och fördela dem på nytt.
Välj hur din fälla ska uppgraderas.
Det är synd att Robot Entertainment blev så fega efter framgångarna med Orcs Must Die. De har inte vågat ta ut svängarna, gnugga geniknölarna och verkligen skapa den nya generationens orkmosande. Istället för att satsa på vinst har man satsat på att undvika förlust, och det märks. Resultatet är visserligen fortfarande kul, inte minst co-op-slafsandet, men fegheten gör att andra spel redan hunnit ifatt och förbi.
Expansionskänslan förstärks av att så mycket av grafik, ljud och innehåll känns direktkopierat från föregångaren. Emellanåt känner man sig lite osäker på vilket det egentligen är man spelar, framför allt på de bonusbanor man får om man äger ettan. Orcs Must Die 2 är underhållande, men det känns lite för mycket Orcs Must Die 1.3.
