All spelutveckling måste ha en början. Från detta finns inga undantag, och vad kan vara mer passande än att sätta en första grekiska bokstaven, alfa, som beteckning för ett spels första stadium. En alphaversion är alltså när spelet går att få igång, men ännu inte har fått de flesta av sina funktioner inprogrammerade. Många buggar återstår, och fler blir det för alla funktioner som ska in.

Som sagt, alfa betecknade den första versionen. Efter alfa kommer beta i det grekiska alfabetet, och det är likadant i spelvärlden. Ett betatest kan vara öppet eller stängt. Ett öppet betatest är när spelföretaget låter allmänheten anmäla sitt intresse, varpå de väljer ut ett visst antal lyckliga personer, beroende på deras datorutrustning, tidigare testerfarenhet, eller något sådant. Ett stängt betatest är när spelföretaget bara testar sin betaversion internt, alternativt med ett par speciellt inbjudna personer, kanske till exempel från olika sorters media.

Det är först i betatestet som spelet börjar visa vad det går för. En hel del funktioner brukar vara inlagda, vilket ger spelutvecklarna chans att korrigera olika detaljer för att göra ett så jämnt spel som möjligt. De flesta spel har också olika beta-faser, såsom beta1, beta2, beta3 och så vidare.

När alla funktioner och all grafik är inlagda, och spelet är så gott som klart så har man en Final Candidate (FC). I den här fasen hårdtestas spelet av utvecklarna för att se om något behöver ändras, ofta är det en del stavfel eller andra småsaker som ska fixas. Denna version behövs inte alltid, och när den används så blir den inte särskilt omskriven. Ingen större skillnad mot utvecklarnas vanliga arbete egentligen.

När spelet äntligen är klar, efter all buggtestning och slutkodning, så bränner utvecklarna spelet på en cd-r skiva. Det är från denna skivas ofta guldfärgade underdel som namnet Golden Master och uttrycket ”gått guld” kommer ifrån. Denna skiva skickas sedan till cd-tryckeriet, vilka grundligt kollar igenom cd:n efter hårdvarufel, innan den trycks upp i tusental, skickas till utgivaren, som i sin tur skickar till alla distributörer. Distributörerna delar ut spelet bland butikerna, och vips finns spelet i butikshyllorna.

Men spelets utveckling slutar inte här. När en massa folk köper spelet så upptäcks buggar som inte utvecklarna tidigare visste om. En hel del önskemål om nya saker i spelet, funktioner, vapen, eller banor kommer också in. Därför programmerar utvecklarna lite mer, och släpper version 1.1 av spelet. Inte heller denna är buggfri, så en ny version kommer ut, 1.1.1 eller 1.2. På detta sätt fortsätter det ända tills spelet innehåller så pass många förändringar att det nästan känns som ett nytt spel, varav version 2 släpps. Till varenda en av dessa versioner ingår också en massa testande, kanske i de faser som jag tidigare beskrev.

Nu är det ju så att detta inte är någon grundregel. Många spel följer inte detta schema, utan gör lite som de vill, det är ju trots allt deras spel, om versionsnumret heter 1.2 eller 1.1.2 spelar väl ingen särskilt stor roll, bara det går att spela, eller hur?