Ett mindre trevligt arv från original-NES är den orimligt korta sladden till handkontrollen, som inte bara är trogen originalet utan till och med ännu kortare. Med en längd på cirka 9 decimeter är det omöjligt att sitta i soffan i en normalt spelrum. Under mina spelsessioner har jag suttit på soffbordet med ryggen tillbakalutad för att inte hamna för nära tv:n, en ställning som ingen sjukgymnast eller förälder rekommenderar. Nästa alternativ blir att dra fram konsolen till soffbordet så att strömsladden och HDMI-kabeln får hänga med. Inte heller det en optimal lösning, men ergonomiskt och hälsomässigt fördelaktigt. Det går att ansluta två kontroller till konsolen och många av spelen stöder spelande med eller mot en kompis.
Mini gör skäl för namnet. Men var det tvunget att gälla sladdlängden också...?
Den relativt enkla hårdvaran under huven innebär att maskinen inte kräver särskilt mycket ström, vilket gör att det räcker med att du kopplar in den till skärmens USB-port för att driva den. Det blir med andra ord en väldigt portabel konsol eftersom den inte tar upp särskilt mycket utrymme i ryggsäcken. Att den lilla härligheten går på klart rimliga 800 riksdaler gör det dessutom till en mycket överkomlig investering till dig själv, eller till de som är dig nära och kära. Om du kan få tag på en konsol det vill säga, vilket du inte kan om du inte redan har ett exemplar i din ägo. Nintendo har nämligen inte tillverkat i närheten av så många konsoler som marknaden efterfrågar, en situation som känns igen från företagets förflutna.
Wii U-konsolens föregångare, Wii, sålde oförskämt bra under de inledande åren. Under det första halvåret gick det knappt att få tag på en enhet om du inte hängde på låset hos de butiker som fått in nya exemplar. Samma sak gällde förhållandet tillgång och efterfrågan för några av de förbryllande populära Amiibo-figurerna. Två sådana incidenter kan avfärdas som en missberäkning, men när det nu är samma historia med retrokonsolen NES Classic Edition börjar jag misstänka att det är en strategi.
Jag förbokade mitt exemplar på eftermiddagen samma dag som konsolen blev officiell, men kollegor som beställde några timmar senare fick ingen enhet i den första omgången leveranser. Det mesta tyder på att de som inte får maskiner nu kan få vänta en bit in i januari nästa år. Med tanke på den uppståndelse som uppstod efter att NES Classic Edition presenterades för fyra månader sedan borde någon hos Nintendo fått snilleblixt-idén att kanske öka produktionen, särskilt med tanke på att lanseringen sker kort innan julsäsongen där en retro-lockande maskin som detta garanterat skulle sälja som smör till någon som verkligen gillar smör.
När du väl kan få tag på ett exemplar av NES Classic Edition rekommenderas ändå den lilla nostalgilådan varmt. Hårdvaran är förnämligt trevlig, med undantag för den hysteriskt korta kontrollsladden, och mjukvaran bjuder på några riktigt trevliga funktioner som förstärker retro-upplevelsen och underlättar dessutom för hushåll med flera spelare. Nästan alla spel bjuder på lika genuin spelglädje som de gjorde när det begav sig, och allt från musik till presentation håller än. När Nintendo väl har fått tummen ur och ökat produktionstakten till vettiga nivåer kanske förlängningssladdar till kontrollerna har börjat bli tillgängliga, vilket skulle åtgärda min enda egentliga invändning mot den här lilla retro-drömmen.
