Årets rally-vm blev en särdeles ospännande tillställning. Med två deltävlingar kvar avgjorde Sebastian Loeb inför hemmapublik, varför fransmannen kan ägna resten av säsongen åt att njuta av sin egen överlägsenhet efter den sjunde raka vm-titeln. Kanske tar han sig tid att testa #WRC, ett rallylir med säsongens alla bilar, förare och kartläsare inkluderade.

Suddighet kan användas till mycket, exempelvis att dölja lågupplöst grafik.

I centrum står alltså innevarande rallysäsong och juvelens krona, WRC-klassen, ackompanjeras av underklasserna J-WRC, S-WRC och P-WRC. Vill du inte beta av loppen kronologiskt kan du istället köra enskilda sträckor och rallyn, såväl ensam som i hotseat-läge (upp till fyra spelare kör samma sträcka i tur och ordning) och över nätet. Allt är med andra ord som förväntat, vi slipper distraherande försök att bredda konceptet. Och tur är det, för redan med det här standardinnehållet har #Milestone problem att knyta ihop säcken.

Opolerat

WRC känns som ett hafsverk, ett slarvjobb där kvalitetskontrollanterna gått på semester utan att plocka in vikarier. Uselt är det inte, men förtjänsterna hamnar i skuggan av en mängd tillkortakommanden. Som utseendet: att spelet ser ut som skräp kan man kanske leva med, men dålig grafisk design gör att vägbana och natur ibland flyter ihop till en gröt. Att passera den visuella sörjan i 150 sladdriga kilometer per timme är mer än lovligt chansartat, och den tidvis osynkade kartläsarens råd underlättar föga. Eller den bristfälliga fysiken: lågt gräs i vägkanten sänker toppfarten påtagligt, bilen tenderar att fastna i osynliga hinder och vissa vägkäppar äger samma hållfasthet som själva urberget.

Sånt känns inte okej för ett fullprisspel år 2010. Ej heller bilarnas irrationella grundinställningar. Generellt råder överstyrning, för vissa kärror på gränsen till det okörbara. Jag har färdats i full fart på asfalt då en lätt touch på bromsen fått bilen att vilt snurra 180 grader, utan att ge mig vare sig förvarning eller minsta chans att parera. Sväng in i verkstaden och skruva med parametrar som bromsverkan, hjulvinklar och fjädring, och plötsligt har man en bil som faktiskt går att köra. Det finns färdiga förhandsval för olika sorters underlag, en del av dem ger bilen obegripligt dåliga köregenskaper. Se till att justera och testköra kärran tills du är nöjd (och kom ihåg att spara inställningarna för framtida bruk).

Sladdar kan vara din vän. Oftare är de din fiende.

Väl ute på vägarna med en bil skruvad till anständigt skick ger WRC ett okej men splittrat intryck. Känslan av att ha full kontroll infinner sig aldrig, körningen omgärdas av ett ständigt närvarande orosmoln över att inte veta vad som händer när jag rör kontrollerna. Det verkar som att utvecklarna haft ambitionen att göra en simulator men att de saknar teknik och kunnande för att ro projektet i hamn. En mer lättillgänglig approach hade förmodligen funkat bättre, fast ärligt talat hade lite hederlig gammal testkörning innan release avhjälpt många av problemen.

Förtjänster som ett bra upplagt multiplayerläge (alla kör samtidigt, du ser de andra bilarna som silhuetter) och någorlunda rolig körning när man väl fått ordning på inställningarna väger för lätt för en köprekommendation. Den visserligen arkadigare men avsevärt mer välgjorda Dirt-serien är ett bättre val för den rallysugna.