Recension – Dawn of War - Winter Assault

För er mindre insatta så är Warhammer-universumet en gigantisk skapelse av Games Workshop som tar sin form i taktiska figurspel. Spelarna köper sina arméer i form av tennfigurer och kan sedan möta varandra på hemmabyggda spelplaner efter ett mycket rigoröst och genomtänkt regelverk. Eftersom jag själv, under en kort tid i alla fall, själv satt med en Warhammer 40.000-armé när jag var yngre har jag alltid haft en speciell relation till de spel som bygger på samma tema.

Warhammmer 40.000 utspelar sig långt fram i tiden då människorna bara är en av många raser där alla ständigt måste kämpa för sin överlevnad. Även om det finns ett tiotal raser i figurspelen så återfanns endast fyra i originalet. Dessa var de robusta Space Marines som strider för mänskligheten. Space Orks som är en blandning av de klassiska gröna Orcherna och lite halvtaskig teknologi. Hur de smått korkade fulingarna någonsin lyckats bygga ett rymdskepp kan man undra när man ser deras krigskonstruktioner. Chaos består av Space Marines som förrått sina bröder för att istället strida för demoniska krigsgudar och de alvliknande Eldar som är en uråldrig högteknologisk ras som inte riktigt står på någons sida.

I Winter Assault blir vi introducerade till en ny armé som man bara såg tillfälligt i det första spelet, nämligen Imperial Guard. Precis som Space Marines kämpar de för människorna och står under kejsarens befallning. Men medan de mer glamorösa Space Marines utkämpar spektakulära slag mot kejsarens fiender är det istället Imperial Guard som är mänsklighetens sista försvarslinje. Deras motto är att alltid vara i frontlinjen och att alltid dö stående. Till skillnad från de andra mer specialiserade raserna liknar Imperial Guard i mångt om mycket en vanlig armé. Dess stomme består av soldater, medan de kan öka på sin styrka med stridsfordon och elittrupper.

Singleplayer

Tilläggspaketet Winter Assault består av två skiljda singleplayer-uppdrag. I det ena tar du framförallt kommandot över Imperial Guard, men i vissa uppdrag även Eldar. I den andra delen är det självklart de krigiska Orks och Chaos som är i fokus. Imperial Guard och Eldar kan visserligen strida mot samma fiender, men har olika agenda. Medan människornas mål är att återuppliva en Titan, en gigantisk stridsrobot, så försöker Eldar stoppa ett nytt hot på intågande. Space Orks och Chaos har ungefär samma mål i livet, att först döda människorna och sedan varandra, banalt men enkelt i alla fall.

Själva uppdragen är välgjorda och i samma stil som de man hittade i originalet. Då båda delarna bjuder på en utmaning på högre svårighetsgrader går det att välja om man snabbt vill ta sig igenom singleplayer-delen eller om man föredrar en hårdare nöt att knäcka.

Slutord

Som de flesta tilläggspaket så är Winter Assault inte heller något att förvänta sig mirakel av. Det introducerar en helt ny ras, nya enheter till de tidigare raserna och två skapligt långa skiljda singleplayer-delar. Multiplayer-biten är precis som i originalet välgjord och konkurrerar utan problem med andra stora titlar genom att vara balanserad och riktigt rolig. Men det är inget nytt spel och själv hade jag önskat att det kanske varit någon av de mer karismatiska raserna som introducerats istället för Imperial Guard. Winter Assault kommer inte att göra den som uppskattade originalet besviken och visar på att vi förhoppningsvis kommer få att se fler lyckade spel som bygger på Warhammer-universumet i framtiden.