Luigis år tar aldrig slut. Vad som började 2013 fortsätter in i 2014. Det finns ingen hejd på paraden av hyllningsspel till Marios lillebror. Och varför skulle vi klaga? 30-årsjubilaren gick på knock redan i #Luigi's Mansion 2. Han fortsatte genom att remixa besvikelsen #New Super Mario Bros. U till skimrande oigenkännlighet. Låt oss heller inte glömma #Mario & Luigi: Dream Team Bros. som bokstavligt talat var en grön dröm.
Luigis 2013 var fantastiskt. Hans 2014 kunde däremot ha börjat bättre.
De där L-blocken kommer ge dig mardrömmar.
#Dr. Luigi är en halvhjärtad ansträngning att injektera nytt liv i ett tjugo år gammalt pusselspel. Jag minns #Dr. Mario med värme. Idén att släppa lös gula, röda och blå virus i en flaska och sedan låta oss dräpa dem genom att stapla kapslar i samma färger var lika enkel som genial. Allt ackompanjerades av ett skränigt men klockrent soundtrack. Men det var då.
När Luigi iklär sig den vita läkarrocken inser jag att tiden sprungit ifrån Dr. Mario-formulan. Jag suckar åt det sega tempot och trots att genren i de flesta avseenden bygger på repetition tvingas jag ofta kväva mina gäspningar. Att rada upp horisontella eller vertikala rader av piller för att förinta virus är inte längre särskilt eggande.
Förnyad förargelse
Vid sidan om det klassiska läget finns ett par tama försök att förnya konceptet. Operation L är ungefär vad det låter som. Istället för ett piller får du två som hakats fast i varandra; som därför ser ut som bokstaven ”L”. Att precisionen blir knepigare är givet men poängen i att manövrera kapslarna till mer eller mindre orimliga ställen går förlorad med de klumpiga L-blocken. Varje omgång tenderar att dra ut rejält på tiden, och spelet blir snarare bestraffande än belönande. Då är det bättre och åtminstone lite mer berikande att ägna sin tid åt retroläget.
Man mot man bjuder Dr. Luigi på okej underhållning.
De två återstående lägena är inte mycket bättre ambassadörer. I Virus Buster nyttjar du Wii U-kontrollen och rattar blocken genom att peka och dra på touch-skärmen. I Flash jagar du specifikt de blinkade virusen i hopp om att lyckas snärja dem innan ai:n eller en mänsklig motståndare. Att kunna spöa andra spelare både i rummet och online är antagligen det roligaste du kommer ha här, även om det är en klen tröst.
Det finns ingen kärlek i hantverket, ingen lust i att föra #Nintendos lättsamma läkarvetenskap in i det nya århundradet. Med handen på hjärtat: pillerpusslaren vore bättre som en mobilapp för sju kronor än en digital titel till Wii U för 150 kronor. Luigis roll i det hela är också klart överdriven. Han står i hörnet och vevar frenetiskt med ena armen till takten av musiken. Fast han ser åtminstone ut att ha kolossalt kul. Det är mer än vad man kan säga om mig.
