NBA 2K14

#2K Sports fegar inte direkt med sina NBA-spel. Trots att de varit ensamma på täppan ända sedan #EA Sports skrotade NBA Live hösten 2010 har de varje år infört stora nyheter och förändringar i sina spel. Som tur är har utvecklarna på #Visual Concepts lyckats gör något riktigt bra i år med den nya Pro Stickkontrollen.

Grundprincipen för Pro Stick är samma som i NHL-spelen där man nästan uteslutande använder styrspakarna. Men om NHL-styrningen är att hugga med en yxa är det här att jobba med skalpell. Man kan göra allt finlir med den högra analoga spaken (som alltså är Pro Sticken). Luta sig framåt in i motståndaren i skottögonblicket för att ragga foul, luta sig bort eller varför inte gå runt korgen och lägga i bollen bakifrån? Skott och dribblingar styrs av hur man jobbar med höger spak i samarbete med vänster (som styr riktningen) beroende på situationen på planen. Det är total omlärning jämfört med #NBA 2K13 som gäller, men så intuitivt att grunderna sitter på bara några minuter.

Även försvaret har blivit bättre. Nu går det till exempel betydligt lättare att sno bollen från en dribblande motståndare, men nyheten att man kan blocka dunkar lät betydligt fränare än det är. Det är snyggt när man lyckas, men lika ofta sitter man mest frågande och undrar vad som hände. Tyvärr finns också det stora problemet alla basketsimulatorer dragits med kvar: spelare som fastnar i varandra. Särskilt i försvar kan det vara grymt frustrerande att röra sig rätt, inte minst i karriärläget där man bara styr en spelare.

För mig är vägen in i ett NBA-spel att lira det tillsammans en kompis i soffan framför tv:n. Där glänser NBA 2K14. I sina bästa stunder bjuder det på närmast autentiskt basket, där gränsen mellan att spela tv-spel och uppleva det som att man faktiskt spelar en match på riktigt blir hårfin.

Har man lite koll på verklighetens NBA har man mycket hjälp av det, men å andra sidan assisterar hela tiden NBA 2K14 med information. Symboler över spelarna visar deras status och specialitet (det finns över 30 signature moves). Mitt problem är snarast att jag litar för mycket på verkligheten. Jag förväntar mig exempelvis inte att New Yorks sjätteman J.R. Smith ska göra varenda poäng när han har Carmelo Anthony på planen, så jag passar av till Anthony så ofta jag kan. Min kompis skiter högaktningsfullt i allt sådant – en nog så bra taktik många gånger.

Högt och lågt

Karriärläget är lätt att fastna i. Man tar sin avatar, bestämmer vilken slags spelare han ska vara – storlek, position, spelstil och annat – och beger sig till en rookiematch. Var dock noga med vilken smeknamn du väljer, det är det kommentatorerna kommer att kalla dig hela tiden. Jag valde det #Bioshock-influerade "Big Daddy", vilket tyvärr gett hela min ystra karriär en ostig ton.

Rookiematchen avgör var du hamnar i draften. Jag gjorde en medelmåttig insats och gick först som nummer 19 till Cleveland, som sakta men säkert börjat bygga sitt lag runt mig. Att bara styra en spelare i ett basketspel är som den optimala mixen mellan att göra det i #Fifa eller NHL: man har bollen mycket mer och kan göra mer saker som påverkar ens betyg. Dessutom gör NBA 2K14 för det mesta ett bra jobb för att belöna dig rättvist. Du får till exempel bonus för att ha bra position när du försöker blocka ett skott oavsett om du lyckas eller inte.

Att de bästa europeiska lagen finns med glädjer alla. Förutom denna recensions layoutare, som saknar liggande skärmdumpar.

Matcherna varvas med twittrande, förhandlingar och presskonferenser. Här går tyvärr NBA 2K14 från att vara gnistrande vackert till något anno 2005. Jag finner nästan inte ord nog för att beskriva hur torftigt det ser ut när man pratar med klubbdirektörer eller är på presskonferens. Å andra sidan fyller dessa scener sina basala funktioner, och jag ser så klart hellre att Visual Concept lagt pengarna på gameplay än snygga presskonferenser.

Ett av NBA 2K-seriens starkaste kort de senaste fyra åren har varit de unika spellägen som varje årgång begåvats med. I #2K11 kunde man spela Michael Jordans mest legendariska matcher, i #2K12 historiska matcher i autentisk tv-sändning och förra året alla Dream Teams från OS 1992 och framåt. I NBA 2K14 är just det här spelläget svagt; det handlar om att skapa två alternativa framtidsvägar för LeBron James. Jag har svårt att bry mig.

LeBron James får ett eget spelläge och undrar vad han gjort för att straffas på det sättet.

Betydligt mer intressant är att det för första gången går att spela de bästa lagen från Europa i ett NBA-spel. Följer man som jag Euroleague är det hur kul som helst att spela med Barcelona, Zalgiris och Olympiakos. Spelstilen är dessutom en annan än med NBA-lagen; det blir mer gammaldags lagbasket. Jag älskar det. Tyvärr går bara Euroleaugelagen att använda i enstaka matcher, man kan inte ens återskapa senaste Final Four.

Allt som allt fortsätter NBA 2K14 att blanda högt med lågt. När allt stämmer är den världens kanske bästa sportsimulator, som gör saker inget annat spel vågar. På planen funkar det mesta galant med magiska toppar. Tyvärr blandas det med en grafik som stundtals är häpnadsväckande dålig och menyhantering som skriker efter en skicklig UX-designer.