En gång i tiden skaldade Beatles att "Yesterday, all my troubles seemed so far away, now it looks as though they're here to stay". En minst sagt talande beskrivning för stackars John Yesterday.
Historien i #Yesterday är faktiskt riktigt bra, och man vältras omedelbart in i en värld där man har lite svårt att få grepp om händelserna. Upprinnelsen är att en seriemördare härjar i New York. Uteliggare eldas upp och folk får Y-formade ärr på handflatorna. Henry White och hans polare Cooper försöker lösa mysteriet som de tror inkluderar satanister. När de kör fast tar White hjälp av den mystiska John Yesterday som tappat minnet fullständigt och som har ett av de mystiska Y-ärren på handflatan.
Den mer destruktiva formen av riksdagsdebatter.
Jag tänker inte berätta något om vad som händer eftersom jag inte vill sabba historien för dig, men historien lyckas fånga mig. Jag vet aldrig riktigt vilken riktning den ska ta, och när man tror sig ha fått grepp om situationen kastar den sig som en nyfångad brax i en helt annan riktning. Har Y-ärren något med Yesterday att göra? Vem är egentligen ond och vem är god? Det kan du motionera synapserna med.
Som vanligt, i forntiden
Det märks att utvecklaren #Pendulo Studios inte är några nybörjare i genren. De har tidigare gjort spel som Runaway-serien och #The Next Big Thing, och Yesterday är ett spel i samma stil. Det tillhör den gamla äventyrsspelsskolan av peka och klicka-spel som en gång i tiden gav oss storverk som de tidiga Monkey Island-spelen, #Blade Runner, #Sam & Max med flera. Det är genre som för en tynande tillvaro, men Yesterday löper linan fullt ut i alla avseenden för att ge oss en doft av 90-talet men med modern grafik. Klicka på något för att interagera med prylen eller personen, funkar inte det så testa att kombinera prylar du har hittat så kanske du får något du kan använda. Inbilla dig inte att du kan improvisera, allting är förutbestämt. Det enda du kan göra är att hitta rätt kombination – precis som på den gamla goda äventyrstiden. Lyckligtvis är de flesta kombinationerna okomplicerade och ganska logiska, vilket minskar frustrationsgraden ordentligt.
Scouthandboken har ett kapitel som inte många känner till.
Men trots den lyckade historien och det faktum att kreatörerna lyckats skapa ett värdigt peka-klicka-äventyr så är det en detalj som stör mig ohyggligt mycket, och det är längden på spelet. Det verkar nästan som om utvecklarna planerat att släppa spelet i mars 2013 men läst fel och plötsligt insett att det var mars 2012, varvid större delen av spelet kastats ut för att man ska hinna till deadline. Storyn som finns är som sagt vettig och riktigt intressant, men hela spelet är för kort. Jag klarade det på under tre timmar.
Det är dessutom så larvigt fullt med ledtrådar att det är omöjligt att köra fast. Klicka på en knapp och spelet visar alla områden på skärmen du kan interagera med. Hjälper inte det? Klicka på ledtrådsknappen och spelet säger i princip vad du ska göra. Äventyret har en rekommenderad ålder på 16 år på grund av våld och svordomar, men jag har spelat edutainment-titlar för småbarn som varit mer utmanande än detta.
Mindre än tre timmars underhållning, ingen utmaning och ingen som helst anledning att spela det igen (eftersom det är samma historia utan variation som berättas varje gång). Varför ska man kasta bort 250 spänn på detta? Vänta tills det säljs med 80 procents rabatt någonstans, då kan det kanske vara prisvärt.
