Inlägg av yoloswaggins

Jag befann mig i Japan under inledningen av pandemin och fick in liten inblick i den Japanska spel-kulturen, som till synes verkar vara enorm vad gäller arkad/pachinko-hallarna. Väldigt impad minst sagt! Och jag uppskattar verkligen att Sega försökte, på ett oerhört passionerat och uppfinningsrikt sätt, föra in den speciella arkad-känslan i människors egna hem. Och man kan i viss utsträckning hävda att de faktiskt lyckades med detta, men tyvärr är det just för nischat för att just nå ut till den breda massan som krävs i de här konsolkrigen. Samtidigt var Dreamcasten var före sin tid med så många funktioner och unika upplevelser att konsumenter inte riktigt var redo för det.

Dreamcasten är och kommer att förbli min favoritkonsol genom tiderna och det ska mycket till för att den ska lämna sin plats på tvbänken. Än idag är det den konsol som ger mig (och vänner) mest spelglädje när man bjuder hem till spelkväll, med alla dess flippiga kontrollers och udda spelupplevelser, då man får så mycket mer än bara en känsla av nostalgi.

Ingen större chock att de säljs med förlust, men det är inte längre lika intressant och det driver inte på försäljningen nämnvärt eftersom de inte kan användas för att bygga kostnadseffektiva servers som man kunde gör med PS3an.

Prissättningen är ju satt av rena konkurrensskäl för "vinna kampen" om den nya generationen.

Sen kan man undra varför de inte lanserade med en svart version som garanterat hade varit än mer efterfrågad. Jag har inget emot vitt i sig, Dreamcasten är min favorit genom tiderna och står alltid framme här hemma, men jag vägrar att ha en jätterouter i min tv-bänk. Jag kanske är ensam om detta, men jag tror att det finns en relativt stor skara människor som sitter med tex PS4or som avvaktar, eller kanske rentav väljer bort PS5an just nu på grund av nuvarande färgkombination. Sony visste ju om att de ändå inte skulle kunna möta efterfrågan nu första halvåret efter lansering oavsett färgval, så det kanske var ett taktiskt beslut att dämpa efterfrågan något genom sitt färgval och se till att så många entusiaster som möjligt blir glada och får köpa lanseringsmodellen inledningsvis, och att man i ett senare skede (rimligtvis i höst/vinter) lanserar en svart model som en svensson faktiskt kan ha framme i vardagsrummet utan att skämmas över. Först då tror jag att man verkligen kan nå fram till den bredare skaran, och man kommer på sikt även se en merförsäljning av konsoler från de entusiaster som "byter upp sig". Detta är i alla fall min gissning.

Detta är bara ett av många exempel på hur fel det kan bli när man låter marknaden styra för mycket utan någon reglering, där USA ständigt ligger i framkant, men där Sverige också rör sig i samma riktning.

Att driva företag och att anställa personal är en risk, och det är rimligt att det finns en uppsägningstid som sträcker sig under en period som är tillräckligt lång för att ge företaget en möjlighet att hitta en potentiell ersättare.

Med det sagt, är det en farlig tendens vi har i samhället där uppsägningstiden blir längre och längre, så att alla arbetssökande måste gå med på en uppsägningstid om 3+ månader för att ens erbjudas ett jobb. Samtidigt har utvecklingen lett till att företag erbjuder provanställning i ett par månader som standard, innan potentiell omvandling till fast anställning, vilket ofta målas upp som en klausul som ”gynnar både företaget och anställd så att båda parter trivs med varandra”, men egentligen bara innebär att företaget har sista ordet.

Effekten av ovan är en trög arbetsmarknad där det är företag får ett kraftigt förhandlingsläge mot anställda, genom att inte behöva ta särskilt stora risker i form av: Större möjligheter att säga upp personal som inte håller måttet, lättare att långsiktigt binda upp övrig personal med mindre förmånliga löner och villkor i övrigt (som arbetssökande inte har mycket att säga om). Observera att jag pratar generellt sett här, inte nödvändigtvis om CEOn i artikeln. Jag vet själv att en del större företag här i Sverige ställer frågan (och kanske tom erbjuder) efter att man sagt upp sig ”om en högre lön eller bättre villkor skulle fått dig att stanna kvar”, detta med vetskapen att de underbetalar sina anställda p.g.a. sitt starka förhandlingsläge.

Rådande läge gör det väldigt svårt för någon som sitter på en lång uppsägningstid (i detta flera år) att söka sig vidare till andra företag eftersom det inte finns många företag som rekryterar för en position med en så lång framförhållning som t.ex. 2 år, utan i många fall finns i ju behovet omgående. Att behöva hamna i en situation där det är så svårt att byta jobb att man ska behöva tvingas bryta mot sitt avtal, ja då är det något som är fel. Och det gäller oavsett om man är en knegare med låg inkomst eller tjänsteman med multum i lön.

Vem är det då som har gjort fel? Ja det är ju den anställde och arbetsgivaren som ingått ett avtal, och den anställde som brutit mot sitt avtal med arbetsgivaren genom att lämna tidigare än avtalat och ingått avtal med en ny part, och CEOn borde rimligtvis vara den som ställs till svars, det låter ju inte helt främmande, eller hur?

Man kan också fråga sig, varför skrev han på ett avtal med två års uppsägning utan att vara beredd på att fullfölja det? Ja när man ska krita på är det nog inte helt enkelt att säga ”Nä alltså, jag vill ha en kortare uppsägningstid, för jag kan inte vara helt säker att jag kommer trivas och även om jag gör det kommer jag troligtvis byta till ett jobb på ett annat företag någon gång i framtiden ändå, och då vill jag inte behöva jobba kvar hela uppsägningstiden när jag bestämmer mig för att göra detta.” Det kanske inte är helt enkelt att säga detta när många av de här större företagen har en företagskultur som går ut på att de anställda förväntas älska att vara en del av, för evigt.

Detta syns ju ännu tydligare i sportbranschen när klubbar ofta försöker binda upp vissa nyckelspelare på livstid med villkor som missgynnar spelarna kraftigt. Här har man transfer-fees, av avgift en klubb betalar för att ta över anställningskontraktet över en spelare från en annan klubb, men klubben är inte tvingad att ”sälja” sin spelare. Kommer inte klubbarna överens om ett pris finns ibland en utköpsklausul som reglerar vad klubben måste betala för att ta över ägandet av en spelare, ofta skyhöga belopp mycket högre än värdet spelaren. Dessa regler syftar till för att göra det svårare för spelare att byta klubb, och för andra klubbar att förvärva spelare. Detta är allmänt accepterat inom sportens värld idag, men det är oroväckande om detta också skulle börja appliceras på den resterande arbetsmarknaden. Detta gör arbetsmarknaden trög, på arbetstagarnas bekostnad med sämre villkor som följd. Företag ska inte kunna ha det övertaget gentemot den anställde att de kan binda upp personal i flera år och äga rätten till deras tjänster och kunna sälja dessa vidare. Men det verkar som att Activision tycker att de har denna rätt:

”Nej där finns nog inte så mycket pengar att hämta hos CEOn, utan vi försöker se om det finns någon tredje part som har mer pengar och dragit ekonomisk nytta. Nämen se här - Netflix! Inte nog med de ”poachade” vår CEO, de har fått oss att framstå som en inkompetent arbetsgivare som inte lyckas få sin egen personal att vilja stanna kvar, och de visade hur lågt vi värderade vår CEO genom att dels erbjuda honom en högre lön men också genom att täcka hans rättegångskostnader för hans avtalsbrott med oss. Netflix må ha följt spelets regler men de har belyst våra egna brister genom att erbjuda vår personal bättre villkor än oss vilket lett till att de lämnat oss, så därför stämmer vi dem!”

Den återkommande frågan som alltid ställs i USA när det är någon som drabbats ekonomiskt (eller på annat sätt) - vem är boven i dramat? Man frågar ju sig aldrig, vem är INTE boven? För skada har uppstått och någon måste ju betala. Det är ju förstås inte systemet som är boven (det är ju systemet som gjort USA så ekonomiskt framgångsrikt, det kan vi ju inte ändra på).

Lich King 25 Man Heroic

Så många wipes att man inte kunde hålla räkningen... Jag hade varit med på mer eller mindre varje försök, men just den dagen då det skedde, den första och enda gången guilden lyckades få ner honom, så var jag var jag inte hemma. Och det kanske låter konstigt, men jag kände mig faktiskt inte bitter för det. Utan jag kände bara glädje, lättnad och stolthet. Det hela var en stor team-effort från början och det spelade mindre roll vem som satt bakom skärmarna just den kvällen. Ser det som min största spelseger med vetskapen vad jag bidragit under tidigare försök.

Rätt patetiskt är det hela egentligen för den som tänker efter, ungefär som med alla fotbollsfans som ska hata andra lag och deras supportrar. Det hela handlar om att man vill känna en grupptillhörighet, för vi är ju i grund och botten alla stamfolk, och alla utanför sin egen stam var ett direkt hot för ens eget liv och därmed en fiende. Men världen ser lite annorlunda ut idag, och det är dags att folk får lite perspektiv på vad man håller på med. Klart att man ska få hålla på sin spelplattform eller på sitt fotbollslag, men är hatet till konkurrenterna verkligen befogat?

Kärlek framför hat <3

Ärligt talat är ingen av dem särskilt tilltalande i deras nuvarande form. Formerna på PS5an är klart snyggare, men färgkombinationen funkar inte för mig. Inte för att designen är direkt avgörande för val av konsol, eller eventuellt köp för den delen. Men jag kommer faktiskt att avvakta upp mot ett-två år efter release tills att det släpps en mer presentabel färgkombination av PS5an innan jag slår till...

Ser ju bra ut utifrån det lilla jag såg, är inte superkänslig för spoilers men tycker personligen att det rätt snabbt blev för mycket avslöjanden när han berättade om handlingen, vilka parter som är involverade i storyn och vilka ställen det kommer utspelas m.m. Eftersom detta liksom ettan sannolikt kommer vara en slags interaktiv film-upplevelse så vill jag helst lära sådana detaljer i takt med att jag spelar. Det var ju mycket tack var den mystiken som gjorde det första spelet så fängslande. Man går ju inte direkt in på wikipedia och läser en sida om en films handling precis innan man går och ser den på bio...

Många åsikter hit och dit om vad spelet är värt, men i slutändan är det just vad vi som individer är beredda är att betala som bestämmer hur mycket vi tycker något är värt, och i den kalkylen ingår en viss riskaspekt i att man inte vet hur mycket man kommer tycka om spelet etc, så det är oftast i efterhand som vi faktiskt kan göra en ärlig bedömning vad vi tycker ett spel är värt.

Nu råkar det vara så att jag hade siktat in mig på att köpa Witcher 3 nu i dagarna med rabattkupongen för 50-lappen, så nu med den här ändringen så bestämde jag mig inte för att köpa spelet, så jag antar att värdet för mig i nuläget ligger någonstans under 150 kr och över 50 kr, men att det kan komma att ändras när jag väl spelat igenom det.

Att man ständigt får förfrågningar om att följa med och bowla.

Precis min tanke efter att ha ögnat igenom tråden.

Så för att ge ett exempel. Everquest och Dark Age of Camelot är två spel som kan anses vara före sin tid. Och senare kom World of Warcraft som använde flera komponenter från dessa två spel, vilket i sin tur blev banbrytande.

Om du frågar mig så hade UC2 den bästa MPn jag upplevt på konsol.

Ment allt gott har ju ett slut.

Själva "wow"-faktorn av wow som spelupplevelse avtog ju naturligt med tiden så det är lätt att säga vanilla eller tbc, men jag tycker att wotlk var den tidpunkt då spelet var som mest komplett i många olika avseenden, framför allt gällande abilities och mechanics. Hade man kunnat lyckats få allt detta i TBC-världen hade det varit en dröm för mig.

Men om det inte blir lönsamt för epic att betala här så kommer de upphöra med det, samma sak gäller för utvecklarna. Jag pratar om utvecklingen på lång sikt, alltså flera år. Då bör det vara positivt med fler aktörer än Steam på marknaden

Epics metoder kanske inte vid första anblick framstår som konsumentvänliga, men på sikt borde det i teorin gynna konsumenterna. Att de lyckas få exklusivitetsdeals beror med stor sannolikhet just på att Steam tar klart högre avgifter, varför utvecklarna väljer Epic framför steam då de tror att de kommer få bättre betalt. Steam tappar marknadsandelar och vinster och småningom kanske de justerar sina avgifter så att de utvecklare väljer att släppa på både Epic och Steam. Sen blir det en priskonkurrens mellan plattformarna när väl spelen finns på båda ställena. Det är nog sunt med lite utmanare så att Steam får tänka om vässa sin produkt. I längden borde det bli bättre för både utvecklare och konsumenter

Låter förvånande hur många här som försvarar steam - är detta någon form av fanboyism? Nu är jag inte särskilt insatt i situationen men ökad konkurrens är sällan dåligt i längden för konsumenterna. Så småningom kanske Steam ger vika och sänker sina avgifter, alldeles oavsett borde priserna på spel falla.

firefox
vpn-program
qbittorent
vlc
itunes

Artikeln fick mig faktiskt att ta beslutet att köpa en Vita, oled-varianten. Kan tyckas sent, men det finns ändå förhållandevis goda argument att hoppa på tåget än idag i min mening. Har länge velat prova på en handhållen spelkonsol och tänkte det var dags då min senaste var en gameboy color, och det finns inte så mycket alternativ idag och lär inte dyka upp mycket alternativ framledes tänker jag. Switchen intresserar mig inte riktigt, mobiler är hopplösa att spela på och lär inte bli mycket bättre, och det lär dröja innan det finns bra mobila VR-alternativ. Vitan har idag tack vare sin ålder ett förhållandevis brett utbud av titlar till skillnad från när den släpptes, och handhållna konsoler åldras inte heller så värst snabbt i jämförelse med vanliga konsoler. Jag tror att jag blir nöjd!

Kan inte rekommendera någon att investera i enskilda spelbolag, åtminstone i syfte att förvalta sina pengar och i ett försök att göra stora vinster. Att kunna hitta rätt läge att köpa en aktie och sedan hitta rätt läge att sälja aktien, det är extremt svårt det är bara fåtal, ca 5-10 procent av alla handlare vill jag minnas, som är framgångsrika med denna metoden, och då tro att man tillhör denna skaran utan att jobba inom värdepappershandeln, ja då har man ju ett bra självförtroende om man säger så.

Vill man tjäna pengar på aktier så är rådet att investera på ett sådant sätt som är långsiktigt hållbart. En generell idé för placeringar är att investera i stabila bolag med affärsidéer som är hållbara på lång sikt. Om vi tittar på spelbranschen som sådan så är den väldigt volatil och spelbolag är ofta väldigt beroende av enskilda spels framgångar. Det gör det svårt att på sikt kunna bedöma hur företagets vinster kommer bli, vilket ligger till grund för värderingen av själva aktien. Ska man tvunget investera i spelföretag för att man tror på branschen skulle jag rekommendera fonder som investerar brett i bolag på marknaden, för att sprida riskerna och samtidigt ta del av branschens tillväxt.

Utan mikrotransaktioner!? Wow!

Teevee