På ett visst plan förstår jag Maria Dufva, kriminolog och föreläsare som tidigt imorse fick sin åsikter publicerade på Aftonbladet. I debattinlägget får vi läsa hennes förklaring till varför vi läser allt fler rubriker kring sexuellt ofredande och rena våldtäkter på svenska festivaler. Händelser som såklart får oss alla att känna ett djupt obehag.

Oavsett vilken politisk övertygelse eller ideologisk livsåskådning man har söker man ofta syndabockar, en förklaring till varför sådana vidrigheter förekommer. För Dufva, som i tolv år arbetat med unga brottsutsatta och elever i årskurs 4 och uppåt, är svaret tydligen enkelt.

Jag hör lärarnas desperation, kanske främst fritidsledarnas, när de berättar om hur elever redan i förskoleklass leker GTA-inspirerade lekar på rasterna. Lekar där de lärt sig av ett spel med rekommenderad 18-årsgräns i Sverige, ett spel de spelar med antingen sina föräldrar (läs sin pappa), äldre syskon eller hos en kompis.

Detta är såklart värt att diskutera. Hon får själv höra ursäkter från föräldrar i stil med att man inte behöver besöka porrklubbarna. Samtidigt får hennes egen dotter på åtta år lära sig om sex genom en klasskamrat som berättar om de prostituerade i GTA, vilka man kan döda med en yxa när man är klar.

Utan att vara moraliserade undrar jag hur vissa föräldrar resonerar när en åttaåring uppenbarligen fått uppleva de mest tvivelaktiga inslagen i Rockstars spelserie. Eller för den delen ett barn som går i fyran. Jag är genuint nyfiken.

Jag förstår också hur någon kan dra paralleller till vad du kan göra i vissa spel till den skeva människosyn som ligger grund för att utnyttja någon annan sexuellt. Det är den simpla, greppbara ursäkten som finns precis framför oss. Den enkla måltavlan som alla kan se och förfasas över. Men jag skriver inte under på den.

"Den enkla måltavlan som alla kan se och förfasas över"

Tyvärr har sexuella ofredanden alltid förekommit på festivaler. Läser man SVT:s nyhet om Hultsfred från 2008 med rubriken "Lugnaste festivalen sedan starten" får man veta att antalet brottsanmälningar var rekordlågt, 101 stycken. Av dessa var två våldtäkter och två våldtäktsförsök. Vidare gör nyheten en grej av att just Hultsfred blivit lugnare för varje år, redan år 2000 skrev TT att festivalen var "Lugnare än vanligt". Just 2008 års upplaga lockade 23 000 personer, mot Bråvallas över 50 000.

Med det i bakhuvudet kan vi såklart inte skylla den senaste tiden händelser på att barn idag spelar ett spel de faktiskt inte borde. Visst kan man påstå att barn alltid har spelat spel med våldsamma inslag, sett filmer utan att respektera åldersgränsen. Och så vidare.

Kanske får man ta ett steg tillbaka. Kanske är det inte de våldsamma spelen, filmerna eller böckerna som skapar våldtäktsmän utan de föräldrar som står vid sidlinjen och fullkomligt struntar i vad deras barn gör på fritiden. Negligerar det där vi kallar uppfostran. Kan man inte sätta gränser för något så simpelt som vilka spel de är mogna nog att konsumera, vilka gränser sätter man då?

För hur man än vrider och vänder på det blir man inte våldtäktsman av att spela GTA. Det är fömodligen inte ens det som tar en över gränsen att våldföra sig på en annan människa. Den rötan beror på andra, betydligt mer komplicerade orsaker.