Vilket uteblivet spelköp sörjer ni mest?
I tråden om vilket som är ens sämsta spelköp kom det fram många riktigt dåliga köp som man har ångrat, men en sak som man ångrar än mer är ju de köpen som aldrig blev av. Det kan vara en extremt limiterad version av ett spel som sedan steg i värde och idag värderas i klass med en Rolex-klocka. Det kan vara ett samlarobjekt som snabbt såldes slut eller något annat uteblivet köp som man sedan har ångrat.
Min största spelrelaterad sorg består av att jag aldrig importerade Conker's Bad Fur Day när det kom ut. Jag älskade Rares plattformsäventyr över allt annat, och just det här spelet hade jag sett fram emot sedan det först visades upp (då i form av ett glättigt, färggrant och överdrivet gulligt plattformsspel). Jag hade lusläst recensioner, dräglat över bilder och fantiserat om spelet i månader. När spelet äntligen skulle släppas valde Bergsala att inte släppa spelet i Sverige på grund av den råa och barnförbjudna framtoningen (jag kommer aldrig förlåta dem för det).
Det enda sättet att få ett exemplar var att antingen åka över gränsen till något av våra grannländer, eller att importera spelet från något europeiskt land (PAL). Jag ansåg då att det var för krångligt, så jag valde att avstå. Sedan den dagen har jag grämt mig, i princip gråtit mig till sömns, över mitt värdelösa beslut. Ett ex av bara kassetten går idag för tusentals kronor, och om du vill ha med kartongen och manualen får du lägga till det dubbla.
Vilket uteblivet spelrelaterat köp har du ångrat mest?
Kunskapsförmedlare.
Inget, lyckligtvis
En intressant sak i det här sammanhanget är att din sorg/smärta som du känner ifrån att ha missat spelet är sannolikt dubbel så stor som hur pass nöjd/lycklig du skulle bli om du faktiskt fick tag på spelet.
Det är ett fenomen som kallas för Loss aversion.
Vad tror du?
Hur länge skulle du vara lycklig egentligen?
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Inget, lyckligtvis
En intressant sak i det här sammanhanget är att din sorg/smärta som du känner ifrån att ha missat spelet är sannolikt dubbel så stor som hur pass nöjd/lycklig du skulle bli om du faktiskt fick tag på spelet.
Det är ett fenomen som kallas för Loss aversion.
Vad tror du?
Hur länge skulle du vara lycklig egentligen?
Så kan det säkert vara, men med tanke på hur mycket jag älskar/älskade Rares titlar till N64 hade spelet säkerligen bjudit på många timmars spelglädje.
Kunskapsförmedlare.
Inget som tur är. Köper endast standardutgåvorna utav spel då det bara är spelupplevelsen som lockar. Massa plastfigurer och annat som står och samlar damm lockar inte.
Nog hade man kunnat köpt mera spel under åren då man lirade C64 men det får man ta igen nu (många spel har blivit abandonware och det finns en handfull ställen att tanka ner spelen ifrån).