Spel med snopna eller dåliga slut.
Alla RE har väl det problemet, att det börja på topp, sen går det utför. Slutar alltid i en labbmiljö.
Själv så älskar jag labben. Svåra fiender och skojiga pussel.
Alla RE har väl det problemet, att det börja på topp, sen går det utför. Slutar alltid i en labbmiljö.
Utom RE7 som slutar på båtjäveln...
"Writer and Fighter"
Metal Gear Solid V för min del. Tråkigt vad som hände mellan Kojima och Konami, och slutet lär ha blivit så mycket mer omfattande om det som hände inte hände. Det känns som att storyn bara tar slut, men inte för att historian är berättad utan för att de inte hade mer tid på sig, eller visste vad de skulle göra, eller båda.
"A lie is truth, until you recognize it as a lie. To see the truth behind those lies is probably the right thing to do. However, it may not necessarily bring happiness. Lies are Happiness."
PC-spelare
Dator: TUF Gaming B550 Pro, Ryzen 5600G, 16GB RAM, Sapphire Radeon RX 5600 XT
Ghost n Goblins till NES är en annan klassiker. Där första genomspelningen slutar med en text att allt bara var en illusion av slutbossen, nu var det dags att göra det på riktigt.
Så det är först efter NG+ eller två genomspelningar som man faktiskt klarat av spelet... och många som inte ens klarade av första banan. 😅
Spelet Chaser (äldre B-Spel) har ett udda slut. Minns att jag bara satt och tänkte "Wtf?!?!"
Spelet slutar med att man efter kämpat igenom hela spelet. Så får du veta att den person du jagat och hela tiden försökt döda är du själv. Du blir skjuten och ditt lik släpas bort ur skärm.
Don't argue with Idiots. They drag you down to their level and beat you with experience.
Håller med Smuts om Metal Gear Solid V. Jag upplever också att på grund av omständigheterna mellan Kojima och Konami så blev det helt enkelt inget slut. Massor med saker introducerades men som Volgin, Psyco Mantis, unga Liquid Snake men bara ett par grejer blev i slutet. Och då ofta knapphändigt.
Annars tycker jag Assassins Creed Valhalla hade ett snöpligt slut. Spelet hat många bra kvalitéer men halvvägs så börja handlingen och karaktärer balla ur och jag vet inte om det stora avslöjandet av kulten var värt det i slutänden.
För övrigt, bägga dom här spelen är kanonspel jag lagt massor med tid på men som jag ändå inte fullfölja fullt ut då sluten är för trakterade och dåliga. MGSV har dock sämst slut.
Through smoke and fire and shot and shell and to the very walls of hell, But we shall stand and we shall stay. Over the hills and far away.
