Diskutera – Vem är tidernas spelskurk?
Du älskar att hata dem, och det är ömsesidigt. Vilken antagonist är bäst?
Liquid Snake!
Älskar scenerna när man möter Liquid Snake när han flyger en Hind D.
Svårt att hitta de specifika scenerna men tog några videos med scenerna plus gameplay.
Scenerna som jag älskar mest:
(Snake tar sig upp på taket på det första tornet och ska ta sig över till det andra tornet när ett flertal missiler kommer och spränger bron mellan de båda tvillingtornen.)
Snake: ”Damn!”
(Plötsligt dyker Liquid upp i sin Hind D.)
Liquid: ”Snaaaaake!! I'm afraid I can't let you get past here!”
Snake: ”Liquid?”
Liquid: ”You're not going any farther. Die!!!”
(Snake springer fram till räcket på tornet.)
Snake: ”It's a long way down. If only I had a rope. I should be able to use that rope I got...”
Liquid: ”What are you going to do? Take on a Hind with your bare hands? Now you're mine!”
Snake: ”If I stay here, I'm finished.”
Den andra scenen som jag älskar här är när Snake blir tvungen att ta sig upp till taket även på det andra tornet för att stoppa Liquid.
(Snake springer ut på taket när Liquid dyker upp igen)
Liquid: ”So the Snake's finally come out of his hole? Are you ready now... my brother?”
Snake: ”Why are you calling me brother? Who the hell are you!?”
Liquid: ”I'm you. I'm your shadow.”
Snake: ”What!?”
Liquid: ”Ask the father that you killed! I'll send you to hell to meet him!!”
Fights och wipes på: Shade of Aran, följt av clicky Magtheridon och Lady Vashj, sedan snurresprätt eventet Kael'Thas, för att komma mot slutmålet Black Temple. Visserligen efter en skördefest på Mount Hyjal, som inte utmärkte sig så där särskilt som RAID.
BT attunement var en minnesvärd upplevelse då livet kretsade omkring ett WoW-raidande, en tid då jag hoppade mellan 4-5 olika kompetenta guilder, och det var spännande att slutligen stå inför jobbet att knacka ned kolossen Illidan. Efter all grind upp till eventet tillsammans med 24 andra olikheter och allt övrigt folk man mött på vägen.
Sunwell som följde, var svårt och kul i sitt esse, men jag upplevde ingen begeistrad handling inför upplåsningen av RAID-instancen, med Kil'Jaeden som slutboss.
En riktigt rolig tid som krävde timtals med fiske och herbing. Å andra sidan är G-man en snubbe jag vill få tag på.
Krelian från Xenogears. En från början god man som efter en tragedi förlorar sin tro och empati och som med sin oerhörda intelligens och kunskap inom nanoteknologi börjar att ta ut sin agg mot omvärlden och, även de som trodde sig stå över honom i makthierarkin.
Så långt ifrån ”Mwuahahahaha I’m Eeeeeviiiil!!” karaktärer som man kan komma, sådana karaktärer diggar jag personligen.
Hade ingen ”agenda” när jag började tänka men de som slog mig direkt var ändå Lich King, Illidan och Sarah Kerrigan, tätt följt av Sepiroth. Det var något med Blizzard förr som gjorde att deras karaktärer var trovärdiga, sympatiska och tragiska innan de gick över till ren ondska. Möjligtvis som en konsekvens av att de sällan introducerades och besegrades inom ett och samma åtta timmar långa spel.
ActiVision . . .
Oj, ni menar i ett spel?
ActiVision.
Sovereign från Mass Effect är i en klass för sig, tycker jag. Gåshud.
Spelade inte Mass Effect förrän sent och hade aldrig en tanke på att göra det, men så råkade jag börja kolla på lite klipp, inklusive detta, vilket jag blev helt såld på. Superond, superarrogant och supercool. Perfekta skurkkombinationen. Även de flesta gamla gudarna från World of Warcraft på samma kriterier.
Inte en person men Nazister är alltid perfekta skurkar både i spel och film. Man får ju ändå säga att de har fått något slags "mytomspunnet" över sig i underhållningsbranshen. De är ju såklart alltid genomonda men kan ändå göras mystiska och de har ju alla legendariska vapen och fordon som man kan göra olika varianter på och man kan hitta på diverse grejer med alla konspirationsteorier som finns. Estetiken sitter också alltid som en smäck. Jag tröttnar nog aldrig på att kriga mot dessa eller smyga omkring i kusliga nazistbunkrar.
Jon Irenicus från Baldurs Gate II Shadows of Amn. Än idag tycker jag dom lyckades med väldigt enkla medel och fantastiskt manus fånga denna karraktär och förklara varför han gör det han gör. Man förstår hur han blev ond, man håller också med i vad han säger och har en förstålse från hans synpunkt men inte tillräkligt nog för att man inte ska stoppa honom för att sedan ha lite skuldkänslor för att man gör det. En av dom bästa enligt mig även om jag jag höjer Planescape Torement som spel högre än Baldurs Gate II.
Visserligen inte en karaktär från källmaterialet (böckerna), men en utmärk skurk i spelet Witcher 3 (en av expansionerna): Gaunter O'Dimm. Minns att han var en riktigt otäck typ.
https://static1.thegamerimages.com/wordpress/wp-content/uploa...
Tokgillar han också, en som etsat sig fast i minnet
Visserligen inte en karaktär från källmaterialet (böckerna), men en utmärk skurk i spelet Witcher 3 (en av expansionerna): Gaunter O'Dimm. Minns att han var en riktigt otäck typ.
https://static1.thegamerimages.com/wordpress/wp-content/uploa...
Tokgillar han också, en som etsat sig fast i minnet
Jag håller också med, fantastisk karaktär. Obehaglig på precis rätt sätt.
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Dark Valefor i FFX.
Kompletterade inte Besaid Temple (destruction sphere etc) på första försöket och nu står den där muppen i vägen för Celestial-vapnet.
Blev ett par hundra timmars grindande tack vare/på grund av Dark Valefor. Både ett hatobjekt och underbar på samma gång.
Först blev man smiskad av Dark Valefor och ville hiva PS2:an genom betongväggen men till slut så klarade man asen. Blev sen ett par tusen Penance-armar för Ribbon/Break Damage Limit utrustning till alla karaktärer. Skoj 150-timmars detour om inget annat, hah.