The Misadventures of PB Winterbottom
När tvåmannaföretaget The Odd Gentlemen släpper sitt första spel är tongångarna närmast surrealistiska och snarare inslag i en abstrakt pjäs än ett problembaserat plattformsspel. Följ med FZ på en resa mellan pajer, klocktor och viktoriansk fauxkonst.
#the-misadventures-of-p-b-winterbottom, #the-odd-gentlemen, #braid
Va?! 2 av 5! Nog för att jag förstår och verkligen respekterar det fantastiska med att folk har olika smak och tycke. Världen hade varit en förbannat tråkig plats om alla tyckte och tänkte likadant, men på något plan känns det som recensenten missat någonting extremt viktigt här. Jag skulle ge spelet 4 eller så, och de recensioner jag sett har överlag varit helt fantastiska.
Nåväl, recensionen är bra skriven och det finns inget att klaga på där, men jag känner mig ändå något besviken och förvirrad. Kan inte sätta fingret på varför.
Edward Gorey kunde teckna, det kan inte dessa utvecklare. Spelet ser mer ut som en skiss inför ett spel än ett färdigt spel, det kommer inte många gilla.
Jag kan bara tänka på Braid - inte lika många nivåer men ack så mycket mer innehåll. World of Goo? Jo många nivåer och mycket innehåll och det känns som att varje bana tillför något unikt.
Kan dock försäkra er om att jag vet att det är skillnad på spelen när det gäller till genre. Det är det som verkar göra det så tråkigt.
Detta är mer indieplatforming med lite små hinder. De andra speler är mer indiepussel där det ena har platforming i utförandet.
Glad att jag inte impulsköpte spelet så länge inte någon kan intyga över att det är ett mästerverk där repetivitet är en del av charmen.
(PS. Detta inlägg har ingenting med sympatier mot sovietunionen, gamla nazityskland eller något annat politiskt styre att göra. DS.)
