Ger vi inte spel en chans längre?
Jag känner igen mig absolut. Och många gånger har det fått mig att begå stora misstag.
Som när jag testade Bloodborne och Darksouls första gångerna, tyckte spelen var skit stela och svin tråkiga.
Gav dem max 1 timme sen la jag ner dem och lirade något annat, likt man gjort med 100 tals Netflix serier...
Som tur var så gav jag spelen en andra chans och vilka guldkorn jag hade missat pågrund av min egna blasé...
Samtidigt så vill man ju inte slösa sin tid när backloggen är fullpackad med både spel och serier. men samtidigt så är det många spel och serier som inte visar upp sin kvalite förens man investerat lite tid i dem...I lands problem
Känner ni igen er? Och gör ni i så fall något åt det?
Till viss del. Att vara kräsen är inte nödvändigtvis något dåligt. Som vuxen har man helt enkelt mindre fritid, och då blir man kanske (jag blir) mycket mer kräsen med var man lägger sin tid.
Jag sållar bort väldigt mycket som vid första ögonkastet eller skumläsningen inte verkar bra nog (enl. mig) men saker jag gillar kan jag återanvända om och om igen, tex inne på 3dje genomspelningen av Days Gone. Spelat genom XCOM 1 och 2 med DLC minst 3ggr stycket. Sett om vissa filmer över 20 ggr(!) (Hej Starship Troopers!). Inne på andra genomtittningen av GoT, sett genom Breaking Bad och Sons of Anarchy 2 ggr.
Så ja, jag är väldigt mycket mer kräsen på saker jag tycker om, och saker som är "meh" ägnar jag inte ens en sekund åt.
I drank what?
Jag känner igen mig absolut. Och många gånger har det fått mig att begå stora misstag.
Som när jag testade Bloodborne och Darksouls första gångerna, tyckte spelen var skit stela och svin tråkiga.
Gav dem max 1 timme sen la jag ner dem och lirade något annat, likt man gjort med 100 tals Netflix serier...
Som tur var så gav jag spelen en andra chans och vilka guldkorn jag hade missat pågrund av min egna blasé...
Samtidigt så vill man ju inte slösa sin tid när backloggen är fullpackad med både spel och serier. men samtidigt så är det många spel och serier som inte visar upp sin kvalite förens man investerat lite tid i dem...I lands problem
Se där. Att ge spel en andra chans kan vara en bra idé. Själv märker jag att det ibland är lite av en humörfråga. Jag gav upp The Witcher 3 till PS4 för flera år sedan men visste ju att det var ett spel jag ville uppleva så jag började om på min Xbox One X, skruvade ned svårigheten i striderna (som bidrog till att jag lade ned det till PS4) och fick upp intresset för det igen.
Det är som du skriver en avvägning man får göra, vilka spel som är värda lite mer tid och vilka som man faktiskt gör rätt i att ge upp på ett tidigt stadium. Man lär ju känna sin egen spelsmak också.
Kul tråd själv skaffade man barn för 5 år sedan vilket gjort att back loggen är enorm tiden finns helt enkelt inte längre ,missat i stort sett alla spel som släppts sista 5 åren
Som många säger är spel för långa (för mig)och tillgången för bra
Spelade klart Witcher 3 nyligen helt fantastisk spel men det tog månader för mig att klara av.
Samtidigt känslan "missade jag nu 5-10 andra helt underbara spel som jag kunde klarat av under samma tid".
samma anledning som jag drar mig för att starta Red dead redemption 2
Har man bara 1-3 timmar per kväll tar ett vanligt 15 timmars spel veckor att klara av om man samtidigt vill blanda med lite netflix och inte bara spela spel all ledig tid.
I lands problem jag vet men frustrerande
Gav Red dead redemption 2 den tid spelet förtjänar nyss och wow.. VILKET SPEL !! Spelet var mer än ett spel, var en upplevelse. Svårt för andra open world -spel att ens komma i närheten.
Instämmer. Rdr2 är magiskt, framförallt de första timmarna. Filmisk känsla. Därefter blir det tyvärr som vanligt upprepningar. Storyn är riktigt bra men Cyberpunks story har nu tagit över första platsen.
För övrigt tror jag vi ser en revansch för de små spelen. Spelade Hades när det kom och det var riktigt kul för att vara ett litet spel med små resurser. Egentligen lika underhållande som AAA-spelen.
Lenovo Legion Slim 5 R7-7/16/512/4060/165Hz 16"
Har inga problem med detta. Jag har begränsat mig till ett par specifika genrer av spel som jag spelar främst. Gärna feta story baserade spel, ju fler timmar content desto bättre. Jag ser heller inte allt i form av TV serier utan siktar in mig på serier med en sammanhängande story. Jag lägger även mycket tid på att läsa böcker. Då helst så tjocka som möjligt och helst i stora långa serier. Jag utövar tålamod istället för att stressa över utbudet så jag har en ganska ansenlig backlogg som jag betar av efter vad som känns mest angeläget. Kommer nog aldrig komma igenom backloggen innan pensionen men då har jag desto mer att göra då. För min del handlar det om att njuta av resan, inte stressa över målgång.
Förövrigt har jag familj, 2 barn och fast jobb. Tid finns alltid. Det beror på vad man gör av den. Spel, böcker och serier är det sätt jag stressar av efter högt tempo på jobb eller hemma. Mycket effektiv antistress metod för min del.
Klart om man följt utvecklingen/varit med i spelet en lång tid så blir man mer kritisk än en som precis börjat.
Man har byggt upp förväntningar av vad som är "normalt" och förväntas så man har mindre acceptans, sånt händer ofta när man blir äldre och mer slipad/erfaren. Man känner lättare igen mönster och klichéer som man kan se vart de går.
Du har väl hittat några favoritgenrer tänker jag?
Sen har du förhoppningsvis en annorlunda syn på tid då när du blir äldre än när du var barn/tonåring och hade hur mycket tid framför dig som helst. Du vill inte "slösa" på tiden, så är det för mig iaf.
Ett "tips" är att byta genre ett tag, hitta något "nytt" toppspel som bryter lite det mönstret du vant dig av och som du känner för att ge en chans. För att sen återkomma till det du gillade.
Om vi utgår från öppen värld spel som Assassin Creed så har de ändå en enkel och repeterande formula som varit likadan ganska länge och är extremt långa, att klara det tar väl minst 50 timmar.
Jag ger många spel chanser, men när jag hittar några spelmekaniker som jag verkligen avskyr så är det svårt för mig att fortsätta då jag har tillgång till så många spel.
Spel är väldigt repetitiva och har alltid varit, efter 3-4 timmar brukar man märka om man verkligen gillar det man spelar eller om man orkar offra det för storyn. Det är en ärlig chans enligt mig.
2021 ser ut att bli jubiléernas år. Xbox och Gamecube fyller 20 år, Nintendo 64 fyller 25 år, Resident Evil likaså och igelkotten Sonic fyller 30 jäkla år. Det sista fick mig att inte bara konstatera mitt eget åldrande, eftersom mitt spelande började med Sonic en gång i tiden, utan också reflektera över hur vårt förhållande till spel har förändrats i takt med att utbudet har exploderat och tillgången till spel gått från shopping i butik och över postorder till ögonblicklig tillgång digitalt.
Jag märker att Netflix gjort mig blasé när det kommer till film och serier. Jag måste fastna nästan på en gång för att inte ge upp och söka något annat. Detta beteende retar mig, för det skapar någon sorts inre stress och gör det svårare att faktiskt sitta och njuta av den där filmen eller serien som kanske egentligen är ganska bra.
Har vi blivit för kräsna? Förväntar vi oss för mycket av underhållning nuförtiden? När det kommer till spel tycker jag egentligen inte det, det finns trots allt rätt goda skäl att ha högt ställda förväntningar på en produkt som kostar 600 kr. Nu kan jag förstås bara prata för mig själv, men jag tror att vår samtids ständiga jakt på omedelbar tillfredsställelse även påverkar vårt förhållande till spel.
Där i mitt spelandes begynnelse nötte jag samma fem spel om och om och om igen. Jag hade inte råd att köpa några andra, och översåg med alla uppenbara brister. I dag har jag hyllmeter med delvis avklarade titlar som egentligen förtjänar mer tid men som inte gav mig den där närmast euforiska känslan och därför hamnade i "kanske senare"-högen. En hög som ofta är en dom att aldrig bli spelade igen. Jag ger helt enkelt inte spel en ärlig chans på samma sätt som jag gjorde förr.
Så nu när jag håller på med Assassin's Creed Valhalla har jag gett mig tusan på att faktiskt plöja ned en del tid. För detta är ett roligt spel, egentligen. Bara inte det roligaste jag spelat, och varje nytt spel kan ju inte vara det.
Känner ni igen er? Och gör ni i så fall något åt det?
Du glömde nämna att bingolotto fyller 30 år!
Så får vi med något svenskt på listan med.
Spel med alldeles för långa tutorials om helt självklara funktioner, såsom att gå, sikta och plocka upp items orkar jag nästan aldrig med längre. Annars tycker jag att jag ger spel alldeles för många chanser. Det är sällan jag klarar ut ett spel och inte känner att jag borde lagt ner det långt innan.
Har vi blivit för kräsna? Förväntar vi oss för mycket av underhållning nuförtiden? När det kommer till spel tycker jag egentligen inte det, det finns trots allt rätt goda skäl att ha högt ställda förväntningar på en produkt som kostar 600 kr. Nu kan jag förstås bara prata för mig själv, men jag tror att vår samtids ständiga jakt på omedelbar tillfredsställelse även påverkar vårt förhållande till spel.
Orkar inte läsa igenom hela tråden just nu, men jag ser mer att det blivit tvärtemot detta. Folk har är verkligen inte kräsna nog.
Spel accepteras att de släpps i ofärdiga stadier idag, men ändå ska kosta mer och mer. De fylls med onödig fyllnad för att göra dem längre och längre bara för att de ska hålla spelare en längre tid, eller för att spelare ska istället spendera extra pengar för att slippa göra det ena eller det andra.
Spel släpps och är i horribla skick (Se cyberpunks release som senaste exempel, assassins creed har flertalet gånger släppts trasiga) och folk hittar alltid något sätt att försvara det. "Har alltid varit såhär, du kan inte förvänta dig att ett så stort spel ska fungera" osvosv. Listan är lång.
Folk behöver bli mer kritiska på vad de betalar för, då det mer ofta än sällan betalar folk för något som är ett år eller mer från att vara klart och de får spela en dålig version av ett spel som tålmodigt folk sedan får spela för halva priset då de väntat och köpt ett patchat och fixat spel på en rea.
Ja och nej. Jag kör definitivt igenom färre spel nu än förr, men det har också med att jag köper många fler spel nu. Förr när man studerade så hade man en väldigt liten kassa vilket gjorde att antalet spel var ganska lite. Nu för tiden så är pengar aldrig ett problem vilket gör att jag kan unna mig själv att köpa mer "kanske" spel. Spel som jag annars inte hade köpt. Samtidigt så har jag också köpt för många spel samtidigt ibland vilket blev att man körde någon timme bara för att slänga dom åt sidan i jakten på den känslan man alltid jagar.
Jag behöver bara FromSoftware spel att gå igenom om och om igen, så ett dåligt spelår är inget som kommer straffa mig särskilt hårt då jag gillar att gå tillbaka till spel jag inte spelat på ett par år.
Dock är det trevligt med spel som imponerar när du inte hade särskilt stora förväntningar. Gillar alla möjliga sorts spel, men inget håller mig intresserad tillräckligt länge tyvärr i ny spelväg.
Finns dock många spel som jag återkommer till som Doom 2016, Divinity Original Sin 1 och 2, Tyranny, Quake, Sin, The Witcher 3, Neir, Legacy of Kain, Vampire the masquerade, Total war spelen osv..
Ger nya spel en chans men väldigt ofta besviken nu för tiden.
Fallout New Vegas är ett gammalt spel som missades, är på min första genomspelning. Men det har det där som nya spel saknar. Tempot bestämmer jag själv. Vill jag ha ledtrådar måste jag fråga folk. Dialogerna känns meningsfulla och sidouppdragen kan lösas på mera än ett sätt. Det finns genvägar, bakvägar, hemligheter och lore. Hur man levlar sin gubbe spelade ganska stor roll, vilket jag känner är något som ofta lovas, men sen spelade det ingen roll alls. Men här kan man välja sida och det får konsekvenser, eller så är man diplomatisk och utnyttjar sin goda karma till fredliga lösningar. Väljer man en hund eller en robot som följeslagare går det att uppgradera dom med, men bara det är sidouppdrag som kräver att man gjort rätt från början. De som spelat vet ju vad jag menar, de som missat borde testa, trots risig grafik, då det är lite så här ett spel ska vara och lite det jag trodde Cyberpunk skulle vara.
Vissa spel har det där som gör de enormt omspelbara, andra har netflix-känslan där man bara ångrar sig efteråt. Lägger hellre min tid på ett bra spel och låter det ta månader innan jag är klar än hetsar efter nya spel. Nu går jag till och med bakåt i tiden och letar spel för att slippa den här testa och gå vidare med en massa skräp.
Ett problem är ju tillgängligheten. Pratade med det här med en vän bara för några dagar sen. Back in the days när man hade hyrt en film på videobutiken, då var man commitad till att se den. Kanske till och med 2 eller 3 gånger.
Numera är ju ”nästa” bara ett klick bort. Fasen till och med mina barn, hemskt nog, har lärt sig att dom vill se ”nått annat” mitt i ett avsnitt på Netflix. Inte bra.
Spel har blivit så onödigt långa och har sällan en stabil och mer intressant gameplay-loop.
Shadow of mordor, du springer från A till B och dödar orcher. tröttnade så fort.
Assassins creed origin, kul till en början tills du måste rida 50 min efter varje mission som är 5 minuter, låt mig bara spela storyn!
-||- odessey, samma här, kul i början, nice grafik, nice värld, 4h senare är det bara rida och döda, så tråkigt
Dessa spel behöver ett story mode, så man slipper "pausen" mellan varje mission. Tröttnade på samma sak i black flag, åk ditt fucking skepp till andra sidan världen, gör ett mission på 5 min och nu ska man segla till andra sidan.
Jag tror vi ställer för lite krav och accepterar alldeles för mycket när det gäller spel.
Bara en liten detalj som att ställa ljudet på 50% klarar inte utvecklare av idag, så alla spela startar genom att förstöra min hörsel.
Problemet är väl att om någon gör ett single player spel med bra story som man spelar igenom på 15-20 timmar eller mindre brukar det klagas på spelets längd. Jag vet inte hur många gånger jag har sett användare på den här sidan sägar att dom inte tänker betala 600 kr om dom inte får 100 timmars speltid och liknande.
Och angående spelen kanske du borde satsa på indie spel istället? Både billigare och ofta mer intressanta idéer. Och inte lika långa heller.
PSN: MrOakenborn
Ett av dom spelen som fångat mig mycket på sistonde är Noita, rekommenderas varmt.
Välgjord och rolig fysik, svårt, många hemligheter, beroendeframkallande gameloop överlag, permadöd.
Står ut mycket för att det är väldigt eget, och där någonstans tror jag dom flesta spelen som kommer tappar bort sig.
Dom är inte speciellt egna eller nischade, jag saknar dom väldigt nischade spelen.
Jag är 42 år och vill inte lägga tid på halvbra spel. Jag känner helt enkelt att det inte är värt att offra 20-30 h på ett spel som ”bara” är godkänt. Jag märker ganska fort om det inte är något jag kommer fastna för. (Brukar kolla videos eller recensioner innan jag köper).
Men när jag väl hittar ett spel jag tycker är riktigt bra då är det precis lika fängslande som när jag var barn.
Spel har blivit så onödigt långa och har sällan en stabil och mer intressant gameplay-loop.
Shadow of mordor, du springer från A till B och dödar orcher. tröttnade så fort.
Assassins creed origin, kul till en början tills du måste rida 50 min efter varje mission som är 5 minuter, låt mig bara spela storyn!
-||- odessey, samma här, kul i början, nice grafik, nice värld, 4h senare är det bara rida och döda, så tråkigt
Dessa spel behöver ett story mode, så man slipper "pausen" mellan varje mission. Tröttnade på samma sak i black flag, åk ditt fucking skepp till andra sidan världen, gör ett mission på 5 min och nu ska man segla till andra sidan.
Jag tror vi ställer för lite krav och accepterar alldeles för mycket när det gäller spel.
Bara en liten detalj som att ställa ljudet på 50% klarar inte utvecklare av idag, så alla spela startar genom att förstöra min hörsel.
THIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIS. Klickade tummen upp efter de 6 första orden. Ett fåtal spel lyckas rättfärdiga sin spellängd men av någon idiotisk anledning tycks det i många fall blivit ett måste för att ett spel ska vara värt 600 kr att man då måste få minst 20-40+ timmar från det medans man så ofta önskar att spelet var kortare. Alla open-world Ubisoft-spel faller i denna kategori. Ca 10-20 timmar faktiskt bra gameplay sen en jävla uppsjö av upprepande och tråkiga uppgifter att utföra som utfyllnad. Filmer samma sak att många nu som kommer av nån anlening är 2 timmar och uppåt som att det är imponerande medan jag oftast känner att de kunnat tighta ner skiten lite.
Spel fylls ut med mycket skräp för att de är för stora för många tillverkare (får man anta) tror att det är det som efterfrågas. Cyberpunk sitter jag med nu och är inte alls superroad. Uppdragen trillar in bara du närmar dig ett utropstecken på kartan vilket är skitirriterande och ibland kommer det nåt halvkul men oftast så bryr jag mig inte. Huvudstoryns uppdrag kan roa lite men spelet har blivit så enkelt nu och jag är väl runt level 35/50 och har bara gjort 30% av storyn så jag känner mig friskt överlevlad.
Sitter och är mer road av ett budgetspel som Narcos istället för att spela Cyberpunk vilket är synd.
Batman Arkham Asylum får jag anse vara ett perfekt spel. Storyn följer ett tydligt spår. Det är logiskt vart du skall nånstans, det finns lite backtracking om man vill fylla på alla Riddlers gåtor vid varje spelomgång och det är så pass kort och koncist att nu när man kan det utan och innan så kan man spela igenom det 100% på en lång eller två halvlånga eller varför inte tre kortare sittningar.
Sen blir man lite sugen på mer och startar därför Arkham City och ja... i början är det kul men nånstans efter att man besökt Penguin och skall jaga efter ninjatjejerna så är det slut.
Spelet är lite FÖR spretigt och har lite för mycket Riddlergåtor utspridda. Varje gång du gått in i en dörr och gjort minsta lilla i storyn så har alla fiender vaknat så man får flyga förbi dem istället för att ta sig fram till fots (lite samma misstag WoW gjorde när de introducerade flyganfe mounts, det fanns ingen anledning att lära sig hittan på marken) och därmed så missar man själva SPELVÄRLDEN som byggts upp.
Metroid 3 är ett annat perfekt avvägt spel att köra igenom när man blir sugen.
Dark Souls 1 o 3 är även de grymt avvägda längd jmf innehåll.
Witcher 3 är långt OCH intressant nästan hela tiden, även alla småuppdrag är intressanta för det är inget som är det andra likt nånstansoch man kan lulla runt i sin egna takt och bara vara... en Witcher. Här har de verkligen lyckats även om huvuduppdraget och de tre stora storysarna per karta inte är överdrivet roliga att spela om.
Jag älskar rpg men de borde korta ner ett spel till ett antal mindre episka huvuduppdrag (utan inbördes koppling) som har mer innehåll på mindre yta och kortare tid så att man faktiskt minns varför man gör vad man gör. Världen och kartan kan vara densamma men saker som hände din grupp i story 1 kan påverka småsaker i story 2 och 3 osv. Du kanske blir igenkänd som tjuv eller så har ett värdshus bytt ägare osv. Fler kortare huvudstorys gör att man kan hålla storyn fräsch.
Baldurs Gate är ganska bra på att hålla dig i styr. BGII blev lite för stort för sitt egna bästa. Divinity 1 o 2 har så ointressant story att jag inte ens minns huvuddetaljerna ur den även om jag gillar spelmekaniken och världen i stort.
Hoppas BGIII inte försöker vara FÖR episkt men jag misstänker att det kan göra samma misstag.
Om spelen inte försöker vara löjligt stora som CB2077, valfritt AssCreed, FarCry, så hade de kanske fyllts med mer innehåll i slutändan trots allt. Yta är ju inte allt även om jag motsäger mig själv genom att trots allt älska Witcher 3 men jag kommer aldrig spela det lika många ggr som Batman Arkham Asylum, Metroid 3 eller Dark Souls som på nåt sätt är ... lagom stora.
2021 ser ut att bli jubiléernas år. Xbox och Gamecube fyller 20 år, Nintendo 64 fyller 25 år, Resident Evil likaså och igelkotten Sonic fyller 30 jäkla år. Det sista fick mig att inte bara konstatera mitt eget åldrande, eftersom mitt spelande började med Sonic en gång i tiden, utan också reflektera över hur vårt förhållande till spel har förändrats i takt med att utbudet har exploderat och tillgången till spel gått från shopping i butik och över postorder till ögonblicklig tillgång digitalt.
Jag märker att Netflix gjort mig blasé när det kommer till film och serier. Jag måste fastna nästan på en gång för att inte ge upp och söka något annat. Detta beteende retar mig, för det skapar någon sorts inre stress och gör det svårare att faktiskt sitta och njuta av den där filmen eller serien som kanske egentligen är ganska bra.
Har vi blivit för kräsna? Förväntar vi oss för mycket av underhållning nuförtiden? När det kommer till spel tycker jag egentligen inte det, det finns trots allt rätt goda skäl att ha högt ställda förväntningar på en produkt som kostar 600 kr. Nu kan jag förstås bara prata för mig själv, men jag tror att vår samtids ständiga jakt på omedelbar tillfredsställelse även påverkar vårt förhållande till spel.
Där i mitt spelandes begynnelse nötte jag samma fem spel om och om och om igen. Jag hade inte råd att köpa några andra, och översåg med alla uppenbara brister. I dag har jag hyllmeter med delvis avklarade titlar som egentligen förtjänar mer tid men som inte gav mig den där närmast euforiska känslan och därför hamnade i "kanske senare"-högen. En hög som ofta är en dom att aldrig bli spelade igen. Jag ger helt enkelt inte spel en ärlig chans på samma sätt som jag gjorde förr.
Så nu när jag håller på med Assassin's Creed Valhalla har jag gett mig tusan på att faktiskt plöja ned en del tid. För detta är ett roligt spel, egentligen. Bara inte det roligaste jag spelat, och varje nytt spel kan ju inte vara det.
Känner ni igen er? Och gör ni i så fall något åt det?
Beror väl lite på vem som gör spelen är det ett känt så kallad tripple A utvecklare så blir det fan mig ett nack skott direkt. Står och blå ljuger för sina fans och kör med falskmarknadsföring och säljer spelen för 600 kr och uppåt för deluxe hit och super dit. sen så är spelen så buggiga, dålig story. glitchiga. gameplayen yuck. Är det ett nytt företag, lr indie spel så kan man inte förvänta sig ett mästerverk. Så då kan jag tycka att dom kan få en chans till.
[quote postid="4085092" userid="329948" name="Lightning"]
Jag tror inte att det handlar om att vi inte ger en chans, utan att spel faktiskt blivit sämre med tiden. Utvecklare försöker imponera med bättre musik, bättre grafik, och även om det hjälper lite grann så blir vi inte imponerade. Men vi var väldigt imponerade av Sonic och andra titlar förr i tiden. Spel som inte hade så värst grafik och musik osv. Sanningen är ju att utvecklare inte längre har bra idéer.
Många spel är idag tomma på innehåll.
Jag minns när många var så hypade över Diablo 3, och när man väl blev klar med spelet fanns ingenting att göra. Det sa även en av de anställda från teamet. Det är därför jag nu tror att de lägger en massa sidequests, som gör saken värre.
Jag hittade bra filmer på netflix i början, inte nu längre. Jag ger en chans och försöker kolla åtminstone 30-45 min så att handlingen hinner fördjupas, men tyvärr är många filmer jättedåliga. Även de jag sett klart är dåliga. De har ingen mening. Tex många komedi filmer är så dåliga, skämten så torra, att man inte skrattar. Jag har ärligt talat svårt att förstå hur folk kan gå på bio så ofta trots så många dåliga filmer. Jag kan förstå att man gärna vill gå ut och få lite underhållning, även om en film är dålig. För mig i alla fall vore det slöseri med pengar att kolla på en film som inte är bra. Det är som att köpa en byxa som sitter trångt, det köper man inte för att antingen kommer man inte kunna andas eller så kommer man få ont i magen.
Jag tycker samma sak om tex barnprogram. Förr var det coolt att se tex Sonic eller Tom & Jerry. Idag är alla barnserier/filmer/program konstiga och knäppa. Man undrar, är det här barn kollar på?
[/quote
Vi lider av åldersångest, vi 30-35+? Vi verkar ha svårt att inse att det mesta vi tuggade igenom var helt nytt när det släpptes och att vi var med från start från Amiga/commodore/Nintendo/sega tiderna från tidiga 80-talet och att vi är tydligen väldigt mätta och ställer krav på något som egentligen ligger hos oss själva...Det görs fortfarande riktigt bra spel, bättre än jävla dos dagarna vill ja lova å alla halfassed produktioner som gjordes under 90-talet verkar folk ha glömt?
Nä de va verkligen inte bättre förr, de va VI som var bättre på att spela förr och betydligt mer förlåtande och nu mäter vi allt med vår vuxna syn på spelen, ex de e för långa?Du som inte har tid längre och hur många sitter ni å spelar tillsammans nuförtiden då ni tycker de e för tråkiga?,de e vi som gör de tråkigt eller spelar ett spel som inte e i smak enkelt men ska ändå gnälla på skiten för de e ju din rätt i dagens åsiktstävling och alla är nu experter på alla små ämnen vi har en tanke om... Nä vi är en produkt av internets ständiga åsiktsmaskineri och glömt att det finns fler spel än någonsin och massivt billigare än förr och därför har vi fler val...
Har alla glömt vad ett mediokert spel kostade på 90-talet? 500 spänn för pixlar,buggar som ALDRIG fixades och ej kompatibla system, minneskort för 400 :- mm och storylines på 2-3 timmar ....vill alla tillbaka dit? Nä spel var inte bättre förr de var bara nya idéer och vi va försökskaninerna som gav feedback, nu är det nya generationer som driver hur de vill spela och vi behöver inte gilla de men vi får sluta att titta tillbaka med en sorts gyllene glasögon på "glansdagar" med blockbusters på bio och alla "bra spel" och klaga med bitterhet, om några år kan jag avnjuta vr i sin rätta skrud istället för att spela Double Dragon på sladdriga sticks ?
Finns såklart spel och filmer som förtjänar kritiken, min kommentar appliceras mer åt det psykologiska som ibland kan infinna sig då vi ibland kan bli lite bortskämda, dock så tror jag att kvalitén utav spel som du säger väger mer än våran bortskämdhet i de flesta fallen.
Precis :). Livet handlar om balans, försök undvika att missbruka. Lagom är alltid bäst.
Precis, samt att om man spelar mer så blir man mer kritisk till fel i spelen osv. Har en del vänner som är öl finsmakare och kan mycket om öl, de uppskattar inte den enklare öl som jag dricker. Men jag njuter ju av min, i deras ögon, enklare öl lika mycket som de njuter av sin ”finare” öl, så båda har väl rätt, men de betalar ju mycket mer för sin finöl
Det handlar såklart inte bara om spel. För att använda speltermer så har jag en massiv backlog även på mitt bokläsande och mitt Netflix/Prime tittande. Och dessa backloggar bara växer, eftersom man aldrig tycks ha tillräckligt med tid för att verkligen grotta ner sig i någonting nuförtiden.
Men i ärlighetens namn så har jag också en tendens att återvända till vissa favoriter.
Tre exempel:
Babylon 5, En serie som jag har hela på DVD Har plöjt igenom, i sin helhet, minst fyra gånger.(Inklusive alla filmerna)
Draken böckerna, (Robert Jordan) har jag läst igenom hela serien minst tre gånger.
Stellaris - Just nu 1218 timmar.
Det är svårt att engagera sig för nya spel/böcker/filmer/serier när man hela tiden jämför dem mot sina favoriter, som man tycker är så mycket bättre.
Jag tröttnade på min gamla signatur, men kom inte på något vitsigt att skriva som inte kändes fånigt, så det blev den här harangen i stället.
Det handlar såklart inte bara om spel. För att använda speltermer så har jag en massiv backlog även på mitt bokläsande och mitt Netflix/Prime tittande. Och dessa backloggar bara växer, eftersom man aldrig tycks ha tillräckligt med tid för att verkligen grotta ner sig i någonting nuförtiden.
Men i ärlighetens namn så har jag också en tendens att återvända till vissa favoriter.
Tre exempel:
Babylon 5, En serie som jag har hela på DVD Har plöjt igenom, i sin helhet, minst fyra gånger.(Inklusive alla filmerna)
Draken böckerna, (Robert Jordan) har jag läst igenom hela serien minst tre gånger.
Stellaris - Just nu 1218 timmar.
Det är svårt att engagera sig för nya spel/böcker/filmer/serier när man hela tiden jämför dem mot sina favoriter, som man tycker är så mycket bättre.
Ja de där e en riktig fantasy-samling(Robert Jordan) tyvärr kom jag bara till bok 8 men fick hela serien i en låda till jul så nu ska man bara få tid att njuta, och bara en tidsfråga innan någon filmatiserats den men oj va de inte kommer klara den uppgiften känner ja redan nu då det blir måååånga karaktärer att hålla igång