Abscence of identity in Skyrim!

Skyrim är vad en dölli engelsman skulle kalla; "bloody gorgeous". Jag är nu på min typ 4:e gubbe, kallad Blackthorne. Han är en kallhamrad ensamvarg(bokstavligen ibland) med en förkärlek till tunga rustningar och sköld. Varför 4:a gubbar tänker du?

Ja dom var kanske 5 eller 6 egentligen om vi nu ska gå på detaljer. Jag var ibörjan icke nöjd med mina nissar, inte pga utseendet, dom va bloody gorgeous dom med, men jag trivdes inte i deras roller de bar i mitt hufvud. Första var som sagt en orc kallad Tulum. Han var den som såg coolast ut av de gubbar jag gjort. Men det var den första gubben och jag blev förvirrad av Skyrims speldesign och gjorde en ny. Och sedan en ny osv osv.

Man ska tillägga att jag, till skillnad från Erica(me GF), inte behövt göra en ny gubbe pga buggar som förstört spelet.

Min har varit pga, den som sagt den förvirrande designen av skillsystemet. Det hela börjar med avsaknaden av klasser.
Det innebär att rollen din nisse har är endast existerande i hoed på dig sell. Och det var precis som jag misstänkte här det hela gick fel. Jag har inte gjort en enda gubbe som inte är en Jack of All Trades. Dvs en mångsysslande idiot som har tummen mitt i handen, men pillar på allt han kommer över ändå. Ett lås!? I'm on it! A well-filled pocket!? I'm on it! A brew!? I'm on it! A dragon!? It's miinnne! Med andra ord, spelandet får liede ketchup effect och lider som många lir idag gör av "do it all without effort"-itis. En släkting till bonitus.

Resultatet blir att man blir en aning besviken över att man kan allt (konstigt nog) men nu ska vi ta en titt på andra delar så detta inte blir en överdrivet negativ text. För Skyrim är ett enastående spel. Dess brister blir outnumbered, 40-1 av good shit. Jag ser fel nästan varje gång jag lirar men jag överkomms med awesomkänslor minst lika ofta.

Exempelvis dödade jag min första drake igår. Det var en save-load process som hette duga men jag fick han. En blood dragon som passade på att döda ett gäng jättar, en mammut och ett dussin vargar och wildlife samtidigt som jag väntade mellan en taverna och en klippa på den jäkeln skulle uppmärksamma mig igen. Mitt i striden kommer en orc npc vandrande lugnt och fint in i stridzonen och in i tavernan utan ett bekymmer i världen medan jag slungar min sköld i skallen på 30 ton drake. Efteråt när draken är död upptäcker jag att man får en dragon soul(duh) och kan aktivera ytterligare en shout. Så nu är drakarnas tid räknad sålänge jag har shouts att lära mig.

För övrigt simmade jag runt i nordöstra delarna av Skyrim för att göra första questet för Stormcloaks(nords fuck yeah!) vilket visade sig vara långt o gå men en piece of cake när man väl var framme.

Jag "snabbtravlade" inte tillbaks utan utforskade den vackra landskapet och såg i fjärran ett mastodont fort på en klippa över isen. Coolt tänkte jag och navigerade ditbortomhedan. När jag väl kom dit så visade det sig vara den plats där trollkarlsskolan låg(med harrypotter wibes).
Så nu är jag stuck i wizardcountry ett tag, för även om Blackthorne skulle följa min ursprungliga plan som en fetgrym nord warrior med sneaking abilties så hindrar ju inte spelet en att göra allt(pga class restrictions).

Så då får de bli det, min Blackthorne ska bli en sneaky, fireballwielding, death knight medic med långbåge. Fuckoff n die casual fuckerz.

#blogg