Det känns fortfarande inte som om jag och The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom känner varandra, och det är förmodligen precis enligt Nintendos plan. Det återstår 44 dagar till release och det känns fortfarande som om vi famlar i mörkret. Visst, himlaöarna (Sky Islands) är ett tydligt kännetecken. Men vad finns på dem? Varför finns de över huvud taget?

Igår höll Eiji Aonuma gameplay-hov utan att göra den stora bilden av nya Zelda särskilt mycket tydligare, men vars gameplay-glimtar gav oss nya bitar till pusslet. Att handsken är mäktigare än svärdet är tydligt. Dess sci-fi-lika förmågor ger Link en helt ny verktygslåda.

Hiss till himlen.

Hyrule känns bekant. På markplan, det vill säga.

Himlaöarna varierar i form och storlek.

Himlaöarna kan nås på flera vis, slår Aonuma fast, och vi får se en av dem. I demons begynnelse galopperar Link över bekanta Hyrule-nejder, men genom att vinkla kameran mot skyn anar vi en helt ny värld. Öarna är många, av olika storlekar, och är... oj, vad händer?

"Att handsken är mäktigare än svärdet är tydligt"

En "meteorit" faller från en av dem men visar sig vid närmare undersökning vara stenblock som ser ut att ha slitits från en byggnad. Hur eller hur, via "Recall"-förmågan kan Link spola tillbaka dess rörelser och därmed skapa en expresshiss rakt upp i skyn. Jag har hyst en oro (och den är inte helt väck) över att Tears of the Kingdom kommer kännas som en Breath of the Wild-modd, men ur ett högtflygande perspektiv känns det med ens mer syrerikt.

Och såklart känner man en bris från Skyward Sword och dess svävande öar. Jag vägrar tro att det var en slump att Nintendo ganska nyligen remastrade det. Construct-fienderna Link stöter på här minner starkt om en typ av varelser därifrån. Teorierna börjar staplas på hög.

Det är emellertid modigt och/eller dumt att Aonuma-san därefter riktar strålkastarljuset mot föregångarens kanske ömmaste punkt: vapenslitaget. Tillhyggen som brast bara du tittade på dem. En gren plockas upp i demon, bankas på en fiende, och går – just det – sönder.

Det "wosh" du hör är ljudet av bankkort som flyger tillbaka ner i plånböckerna.

Zelda-maestern petade dock i såret bara för att kunna visa ny grej: "Fuse". Link kan via sin fantastiska handske klippa och klistra sig genom äventyret. Om Breath of the Wild omfamnade frihet lär Tears of the Kingdom bli spelet då Zelda kliver ur crafting-garderoben.

En skral pinne parad med en stenbumling blir en hemmasnickrad hammare som både slår hårdare och lever längre. Exakt hur mycket längre återstår att se, och lär vara en faktor som kommer skärskådas noga. Vad som dock är roligare att undersöka är den kreativa lek systemet öppnar upp till. En pinne och en högaffel blir ett vapen med galen räckvidd, medan de ögonklot vissa fiender lämnar efter sig kan skapa målsökande pilar. Det finns ett frö till en kreativ skattkista här och jag både hoppas och tror att den kommer öppnas på vid gavel.

"Zelda kliver ur crafting-garderoben"

Det återstår att se hur Zelda-ivrarna tar craftingen till sig, men med tanke på vilka kreationer som redan skapades i föregångaren talar mycket för att snickarglädjen är stor.

Epona får ursäkta men i tidiga trailers har vi fått se hur Link korsar Hyrule medelst vräkig bil och luftballong. Fordon som inte finns, men som du kan bygga. I demon smälte Aonuma ihop en enkel motorbåt med några stockar och ett par fläktar. Det ser okomplicerat kul ut men gissningsvis finns en större komplexitet i byggandet.

Link och hans motorbåt.

Link och hans luftballong.

Ultrahand (handsken igen, japp) gör det smidigt att kunna lossa på sammansmälta saker och bygga om dem. En annan förmåga, "Ascend", gör att Link kan lyfta genom tak, oavsett hur tjocka de är. Kliver du in i en grotta kan du således ta genvägen till toppen genom att "simma" genom berget. Av förmågorna jag får se är det denna som skaver mest. Att slippa klättra och oroa sig över uthålligheten är förvisso befriande men det känns lite, ja, fuskigt.

Alltför stora slutsatser ska jag inte dra, men klart är att handsken tar med en på äventyr.

Tears of the Kingdom ser ut att hålla hårt i friheten som fanns i Breath of the Wild: gå dit du vill. Nu har friheten ytterligare ett syfte: bygg vad du vill. En udda men kittlande Zelda-känsla. Jag kan vänja mig vid den.

Det är absolut vägen som är mödan värd, inte minst i Zelda-spel. Men jag skulle ljuga om jag inte trånade efter målet med Links färd. Vad har hänt i Hyrule? Varför svävar öarna? Är de revor i kungadömet? Var är prinsessan Zelda? Finns dungeons? Vilken roll spelar Ganon?

44 dagar återstår till releasen men mina frågor är kanske fler än någonsin. Väl spelat, Nintendo.