Fastän jag tittat på tutorialen två gånger tog det ett tag innan jag faktiskt började spela “rätt”. Precis hur man vinner i The Finals är inte helt intuitivt. All min FPS-erfarenhet säger att om jag bara mejar ner alla motståndare kommer mitt namn stå högst upp på leaderboarden i slutändan. Inte här.
The Finals är en ny team shooter, fastän utvecklarna hellre kallar det en “combat game show”. Kort går det ut på att tillsammans med sina två lagkompisar leta reda på en nyckel, ta sig till ett kassaskåp och hålla sig vid liv i närheten av det medan ens poäng tickar uppåt. Samtidigt försöker alla andra ha ihjäl en, ivrigt påhejade av publik och kommentatorer. Tankarna går lite till The Hunger Games.
Det hjälper om man lyckas utnyttja alla verktyg som finns till förfogande. De tre olika klasserna, av någon anledning baserade på kroppshydda, har lite olika möjligheter och färdigheter: från en vanlig försvarsturret man kan placera ut till temporär osynlighet för den snabbfotade lättviktaren. Kanske intressantast är ett slags vapen som låter dig omedelbart spruta ut en sorts bubbelcement där du siktar, och det kan användas till flera saker: täppa igen sprängda väggar, göra ett skyddshölje kring dig och ditt lag eller bygga en improviserad bro. Själv lyckas jag använda den lika effektivt som en treåring med en brandsläckare, men gissningsvis får vi se den ena galna idén efter den andra när spelet släpps på riktigt.
"Det kanske viktigaste är att bemästra kaoset som uppstår"
Utvecklarna Embark Studios menar att man måste behärska sina vapen och sina omgivningar, och ta rätt taktiska beslut för att vinna. De har absolut inte fel, men jag känner att de missar att nämna att det kanske viktigaste är att bemästra kaoset som uppstår, till exempel när en squad attackerar en annan på en svävande plattform, och en tredje beskjuter dem båda med raketgevär.
Precis när man tror att man själv ska få tag på nyckellådan skjuter en fiender ut bubbelcementet mitt i vägen. Strax därefter aktiveras en mod och allt sker i låg gravitation, eller så exploderar eliminerade spelare och tar motståndare och väggar med sig in i graven. Och i allt detta audiovisuella fyrverkeri ska man dessutom komma ihåg att hålla koll på att den en lurig squad snott med sig nyckeln och smitit iväg med hjälp av sin grappling hook. Till min skam får jag erkänna att jag ofta glömmer det, och istället fastnar i eldstrid med fiender och i botten på poänglistan.
Den stora nackdelen är att när man väl dör kan det blir en del ensamt springande tillbaka till all action - ni som spelat Battlefield vet vad jag menar. Samtidigt är det lite problem med spawnplatserna och flera gånger spawnar jag inom direkt synhåll för mina fiender, vilket alltid är lika frustrerande. Förhoppningsvis något som åtgärdas tills släpp.
Embark – en ny katt i stan
Embark bildades 2018 av Patrick Söderlund och en handfull Dice-veteraner, däribland Johan Andersson som var en av krafterna bakom Battlefield-spelmotorn Frostbite. Studions första spel var tänkt att bli Ark Raiders, co-op-action i tredjeperson, men i höstas meddelade man att The Finals blir först ut. Den japanska/sydkoreanska free to play-jätten Nexon äger en betydande del av Embark, vilket förklarar varför båda studions spel är just free to play.
De två arenorna i betan är helt olika varandra - höghustak i Seoul, och en trång gammal stad. Det de har gemensamt är att båda är väldigt tredimensionella - fiender kan dyka upp från alla håll och kanter, och man lär sig snabbt att en trång gränd snabbt blir en dödsfälla när en squad ligger i bakhåll på taken ovanför. Då är det tur att jag har ett granatgevär med mig och lyckas (omedvetet, ska erkännas) spränga hål i väggen och flyr den vägen.
Dock tappar jag bort mina lagkamrater i kaoset, och när vi alla tre kort därefter är döda rasar vi i poängställningen och lyckas aldrig komma ikapp. För att komma tillbaka till arenorna så finns det variation genom att banorna kan ha olika förutsättningar - det som en omgång är en vacker skyskrapemiljö är i nästa match höljt i grådimmiga regnmoln, vilket ska minska känslan av upprepade banor.
Det hela är som sagt uppbyggt som en del av en tv-produkt, och det påtalas hela tiden att jag ska låsa upp kläder och föremål för att anpassa min karaktär (man kan ha flera olika “karaktärer” att välja bland innan matcher, ungefär som loadouts) med hjälp av de pengar man vinner i matcherna. Den cyniska sidan i mig säger att det verkar väldigt uttänkt för att kunna sälja på mig skinnjackor, hästhuvuden eller kycklingdräkter längre fram, eventuellt som del av ett Battle Pass.
"Det verkar väldigt uttänkt för att kunna sälja på mig skinnjackor"
Den lite uttröttade, nednötta sidan hos mig suckar och tänker att det är ju så här free to play-spel är nuförtiden. I grund och botten var det spännande att få testa en ny shooter, och fastän mycket känns igen så finns här en del nya idéer som kanske kan bli till något kul. Men jag känner inte heller det där suget att återvända. Kanske är detta helt enkelt inte min typ av shooter, men kanske är det en frisk fläkt för dig som tröttnat på Apex Legends och liknande shooters.
