Brink

Jag kastas rakt in i händelsernas centrum. Utan att ens få välja mellan en av spelets standardklasser spawnar jag bakom ett skjul i en hamn, och #Bethesda-killen bakom min rygg börjar frenetiskt ge mig instruktioner om hur jag ska reda ut det kaos som omedelbart tar form när AI-fiender tränger ut från sin bas och börjar meja ner mina kamrater. Vi är fyra journalister på ena sidan av bordet och fyra på den andra. Bethesda-killarna har något slags tävling i vem som kan guida sin sida av bordet till segern före den andre. Resultatet? En intensiv coachning i krigskonster såsom de framställs i denna multiplayerbaserade förstapersons-shooter.

Men jag upptäcker ganska snart att utvecklaren #Splash Damage gjort sin hemläxa – och lite till – när det gäller gränssnittet. Jag får se den cirkelformade ordermenyn och får veta att jag kan byta klass och vapen när jag vill – om jag bara hittar vår bas. Därefter börjar ordning framträda i kaoset. Med en enkel knapptryckning väljer jag ett uppdrag som ser intressant ut. Det som gör mest nytta för mitt lag för tillfället är gulmarkerat men jag kan fritt välja mellan tre-fyra olika när jag vill. Jag väljer att eskortera en robot fram till fiendebasens port, medan alla andra i laget verkar ha valt huvuduppdraget: att spränga nämnda port innan roboten kommer fram.

Vår stackars robot krälar sakta fram mot porten och mina vänner dör i drivor medan de försöker plantera en sprängladdning som ska låta roboten ta sig vidare mot målet. Erfarenhetspoäng som låter mig levla upp och köpa nya kläder, vapen och uppgraderingar tickar stadigt in. Jag upptäcker snabbt att man som Engineer kan uppgradera sina vänners vapen och att man får rejält med erfarenhet om man gör det. Medics kan hela och återuppliva drabbade kollegor och Soldiers kan dela ut ammunition. Så även om man struntar i hur det går för laget resulterar erfarenhetsbonusarna i att alla omedvetet jobbar tillsammans mot det gemensamma målet. Det är enkelt, genialt och resulterar i ett spel som belönar samarbete och koordination utan att någonsin kännas tvingande.

Rena rama röran

Grafiken går i tecknad film-stil, med starkt överdrivna hakor och lemmar. Allt är tydligt och färgerna är rena, även när man rör sig i de smutsigare nedgångna delarna av staden. Eller kolonin, om jag ska vara noga. Striderna utspelar sig i den flytande staden Ark, ett försök att bygga en perfekt stad som gått åt skogen. Två grupper slåss om herraväldet över den överbefolkade staden, den ena gruppen vill förstöra den och den andra strider till dess försvar. Du väljer sida – kan förstås byta så ofta du vill – och slår dig sedan igenom små minikampanjer som sträcker sig över ett par kartor tillsammans med andra. Om du föredrar enbart co-op kan du slåss med vänner mot AI-fiender, eller så kan ni matchas mot några spelare från ”fel” sida och slåss mot betydligt kompetentare mänskliga fiender istället.

Oavsett vilket så slåss du över tighta, väldesignade kartor (såvitt jag kan bedöma efter att ha provat två av dem) som är precis lagom stora. Det är inga jätteavstånd à la Battlefield-spelen, men inte heller klaustrofobiska walk-in-garderobsstora kartor som i Call of Duty, utan någonstans mitt emellan. Du spawnar för det mesta nära stridens hjärta och kan direkt kasta dig in i den om du så vill. Men det finns alternativa vägar att gå, och tämligen ofta leder dessa till ett sidouppdrag som hjälper din sida på något sätt. Det kan handla om att bygga upp en trappa om du är Engineer, eller att inta en mindre sidobas som ger hela ditt lag vissa fördelar så länge ni håller den. Det finns alltid något att göra i #Brink, och sakerna som står till buds är alltid extremt lättillgängliga, det är lätt att anpassa din klass och sätta igång.

Det är också mycket lätt att ta sig fram i spelet. Vänster trigger på handkontrollen (om du spelar på konsol) aktiverar ”parkour-läget” så länge du håller in den. Sedan är det bara att springa dit du vill. Spelet listar automatiskt ut att du vill hoppa över låga staket, klättra upp på lådor och kasta dig handlöst ut från avsatser och landa med ett snyggt rullande. Det är, precis som nästan allt jag får se under min korta tid med Brink, smart, enkelt och fartfyllt. Jag vet att #Battlefield 3 är på väg, men i väntan på det kommer jag ändå avsätta lite tid till ett par Brink-matcher.