#Final Fantasy XIV är, som du kanske gissat redan, ett onlinespel i den stora och variationsrika Final Fantasy-familjen. Här handlar det om att questa sig igenom en episk story, men till skillnad från de onlinerollspel som satt standarden idag (läs: #World of Warcraft) håller Final Fantasy XIV dig i handen betydligt mer än vi är vana vid, på gott och ont. Dels leder det här förstås till en viss frustration, men det gör det också lättare att fatta vad som försiggår och du leds på ett naturligt sätt in i den pågående storyn.

Välkommen till staden *generiskt fantasynamn*, *spelarnamn*!!!

Vem? Vad? Var?

Första intrycket är dock mest förvirrande. Efter en lång (lång!) filmsekvens får jag kontrollen över min karaktär i någon minut för att lära mig stridssystemets grunder. Vilka består av att klicka på en fiende och sedan på en attack. Så långt allt normalt. Sedan vidtar fler filmsekvenser, då och då avbrutna av en liten snutt spelande. Viktiga konversationer äger förresten också rum i filmsekvenser, av någon anledning som jag inte begriper, eftersom all dialog ändå bara är text och filmerna tar onödig tid att ladda. Och när jag väl får spela är kontrollerna så konstiga och bakvända att det tar en stund innan jag fattar att det är meningen att man ska spela det här spelet på en Playstation 3, inte på PC. Eller åtminstone med en handkontroll. Så om du spelar på PC med mus och tangentbord, och vill kunna förflytta dig utan att skrika av frustration så får du tillbringa första tiden med Final Fantasy XIV i menyerna för att göra spelet spelbart.

Chocobos!

När du har gjort det hittar du dock ett spel som har sin egen charm, särskilt om du gillar andra spel i serien – om man kan kalla det gigantiska Final Fantasy-lapptäcket av närbesläktade spel för en ”serie”. Världen är stor och full av antydd historia och grafiskt är det här ett av de vackrare spelen i genren. Dessutom innehåller det några riktigt intressanta idéer, som det här med separata ”jobb”, och möjligheten att byta mellan jobbroller genom att helt enkelt byta vapen i högerhanden, utan att behöva specificera om något eller besöka tränare och betala en massa guld. Därför har du också två nivåer att höja, en allmän och en för varje jobbtyp. Men mer om detta i recensionen när jag hunnit spela lite mer.

Precis som i Star Trek skiljer man på de olika raserna via öronform.

Jag nöjer mig med att säga att det här är ett spel som håller Final Fantasy-fanan högt, på gott och ont. Tyvärr ärar man också den gamla Final Fantasy-traditionen att inte förklara ett enda dugg, så det tar ett tag innan man fattar grunderna, och de mer komplicerade systemen är jag inte säker på att jag kommer att förstå alls. Och även om jag inte tänker gå in på detaljer här, så krävs det (åtminstone i skrivande stund) så komplicerade och svårbegripliga manipulationer av konton, prenumerationer och tjänster för att faktiskt få spela spelet att jag ett tag var nära att brista ut i gråt innan jag äntligen fick ordning på det. Betyg, och såklart en djupare inblick i spelet, levereras i slutet av veckan.