God of War Ragnarök är nionde spelet i en serie som sträcker sig från PS2 till PS5, och därmed varit en stapelvara i Sonys bibliotek under lejonparten av Playstation-eran. Det är en serie med förbluffande hög formkurva, och även om samtliga nio titlar inte är mästerverk finns inget som är sämre än bra. En imponerande lägstanivå.

För att fira releasen av Ragnarök backar vi bandet och tar oss igenom (snudd på) hela det mytologiska actionspektaklet, och rankar serien. En saga som började i blodbad den grekiska mytologin, som tagit oss fram till en ocean av känslor och fornnordiska vidunder.

Mobilspelet God of War: Betrayal rankas inte den här gången. Vi har inte spelat det. Dessutom lyfter vi ännu inte in Ragnarök. Tiden får utvisa dess plats på God of Wars väldiga stjärnhimmel.

8. God of War: Ascension (2013)

Mellan Ascension och nästa kapitel i sagan dröjde det fem år. En välbehövlig paus, för i och med andra och sista PS3-spelet hade en trötthet smugit sig på Santa Monica Studios. Inte hjälptes spelet av det faktum att trean på ett så slutgiltigt vis tagit farväl (och livet av) hela den grekiska mytologin. I prequel-spelet finns några riktigt maffiga spelpjäser, som den bana som utgörs av kroppen hos giganten Aegaeon. Mäktigt! Vad multiplayer gjorde i spelet kan man dock fråga sig.

7. God of War: Chains of Olympus (2008)

Ready at Dawn-teamet gjorde underverk med PSP:n, men det gick inte helt smärtfritt att klämma in den svulstiga PS2-känslan i Sonys bärbara. De försökte, och försöka duger – även om det här och där spricker i sömmarna. Det går aldrig riktigt att skaka av sig att Chains of Olympus är en budgetvariant av den äkta varan, även om PS3-remastern gjorde spelet mer rättvisa. Berättelsen om de sovande gudarna och solens försvinnande är spännande. Haken är att det är två äpplen högt bredvid giganterna God of War 1 och 2.

6. God of War: A Call from the Wilds (2018)

Kanske den svåraste titeln av alla att ranka, för var placerar man ett textbaserat spel i Messenger i en lista som består av rent gameplay-guld och visuella kolosser? Oväntat högt, visar det sig. A Call from the Wilds sätter tonen för 2018 års mjuka reboot med små medel men med gripande resultat och markerar därmed starten på en ny era för serien. Vi spelar inte heller som Kratos, utan som Atreus som för första gången i sitt pojk-boy-liv kliver in i den nordiska vildmarken.

5. God of War: Ghost of Sparta (2010)

Visst, det återuppfinner inte det mytologiska hjulet, men i sitt andra God of War till PSP hittade Ready at Dawn ett recept som kändes mer eget, med bättre flyt. Framför allt är det inramningen som drar i en på ett annat sätt än i Chains of Olympus. Atlantis är en magisk, blixtrande skådeplats och berättelsen om Kratos bror gör oväntat djupa intryck. Finns precis som PSP-brorsan också på PS3. Det gör sig bäst där.

4. God of War (2005)

Spelet som startade allt hamnar knappt utanför topp tre, men är trots detta listans första verkliga fullträff. Kratos gick ut benhårt redan från start när han gjorde upp med krigsguden själv, Ares. Resan tog honom genom blodstänkta gator, in i sandstormar och uppför en titans väldiga kropp. Santa Monica-teamet pressade PS2:an och satte grunderna till vad som skulle bli seriens framgångsrecept i nästan 15 år. Det är inte svårt att förstå varför det kunde hålla så länge.

3. God of War III (2010)

Den enda egentliga (och kronologiska) uppföljaren till Playstation 3 är framför allt annat en spektakulär showdown mellan Kratos och snart sagt hela den grekiska mytologin. Den forne krigsguden bestiger Olympen och på vägen gör han upp med gudar, titaner och vidunder. En modig och hejdundrande final för trilogin som inte höll någonting tillbaka.

2. God of War II (2007)

Större, bättre, mer. God of War II är en uppföljare i ordets sanna bemärkelse. Det släpptes fascinerande nog till PS2:an efter releasen av Playstation 3, men Cory Barlogs regidebut kändes varken mossig eller gjord. Tvärtom. Om originalet pressade PS2:an tog andra spelet upplevelsen bortom vad som borde vara rimligt för en titel till åldrande Playstation 2. En storslagen upplevelse som ändå lyckas vara intim. Det borde inte gå. Det gick.

1. God of War (2018)

Efter fem års stiltje kom den tysta, bistra revolutionen. Det är en reboot. Det går utmärkt att börja här. Å andra sidan: det är en mjuk reboot. Om du upplevt alla redan nämnda titlar blir känslorna ännu större, och då är God of War redan en lika gripande som karg nystart av sagan. Skiftet till den nordiska mytologin är stort, likaså skiftet till kameran bakom Kratos axel. Störst av allt är kanske att Kratos är far. Arvsynden väger blytungt på hans axlar.