Classic-tåget för World of Warcraft fortsätter när vi rullar in på den frusna perrongen där det står år 2008 på avgångsskyltarna. Wrath of the Lich King är på flera sätt det allra bästa av gamla WoW, så som det såg ut och fungerade innan Cataclysm förändrade världen. Innan alltför många nymodigheter sakta men säkert förstörde spelet, enligt Classic-anhängarna.

"Den här tiden var den stora gulderan för Blizzards mmorpg."

WotLK gjorde mycket rätt. Redan själva grunden utgjorde riktigt bra förutsättningar för framgång. Kontinenten Northrend var sedan tidigare känd för Warcraft-fansen. Möjligheten att utforska landskapen inom WoW piskade upp massor av hype. För första gången kunde vi spela som klassen death knight, använda inscription som tradeskill samt köra alla raids i både 10- och 25-mannautförande. Att ta sig an spelets raids och slutligen ställas mot en för spelserien så ikonisk slutboss som självaste Lich King var riktigt mäktigt. Lägg därtill alla former av trivsam polering från vaniljutförandet och The Burning Crusade-expansionen. WoW blev med WotLK ännu mer pedagogiskt för nybörjaren än vad det någonsin varit förut, vilket innebar att glada vänner till hardcore-fansen också kunde haka på.

Och haka på gjorde de. Den här tiden var den stora gulderan för Blizzards mmorpg. När vi befann oss på toppen var vi ungefär 12 miljoner spelare med aktiva konton, något som uppnåddes år 2010, i slutet av expansionens livstid. Många faktorer bidrog så klart till att WoW var så otroligt populärt, men den största tror jag är att WotLK helt enkelt var en förbaskat bra expansion.

När vi först begav oss till Northrend fick vi välja mellan två områden att påbörja äventyret i. Borean tundra är ett vidsträckt landskap i kontinentens sydvästa hörn, där valrossrasen tuskar håller till, men här finns även blå drakar och den miljömedvetna organisationen DEHTA (Druids for the Ethical and Humane Treatment of Animals). Jag föredrog dock alltid den andra zonen, Howling Fjords, där jag som horde först anlände i undead-besättningen Vengeance Landing. Den här nya pampiga stilen på undead-byggnader blev senare standard i hela Azeroth (tidigare hade de odöda mest bott i sönderslagna ruckel).

"Hisnande förväntningar på spännande äventyr"

Jag tar de här första stegen ut på kontinenten igen i WotLK Classic, för att se hur det känns idag. Jag ränner iväg till zeppelinaren utanför Undercity och väntar medan flygfarkosten tar mig norrut. Mitt minne av den här flygturen är en riktigt mäktig resa. Och när jag återupplever alltihop förstår jag varför jag tyckte det. Att se de där ståtliga bergväggarna borta i landskapet, notera att det går hissar upp dit, skapade en gång i tiden hisnande förväntningar på spännande äventyr. I arbetet med WotLK blev Blizzard mycket bättre på att skapa både intressanta och estetiskt tilltalande landskap. Varje zon har större variation och skarvarna mellan de olika områdena har finare övergångar än tidigare, med kuperad terräng och andra smarta lösningar.

Min flygtur tillbaka till Northrend väcker fina minnen till liv. Mitt liv som hardcore-spelare, med raiding flera kvällar i veckan med en trevlig guild, och all grind som hör därtill, var på sin topp i WotLK. Ur det perspektivet var det min mest framgångsrika tid i spelet. Jag levde och andades WoW.

Ändå är min egna hype inför WotLK Classic återhållsamt tyglad. Dels för att jag inte längre har några som helst ambitionen är att raida. Men också av samma anledning som jag aldrig taggade till inför The Burning Crusade Classic – kontinenten ligger närmast helt orörd kvar i spelet än idag. Genom åren har jag återvänt flera gånger, framförallt för att levla upp otaliga alts, men också för att grinda upp professions, samla achievements och mounts. Eftersom jag fortsatt att spela WoW regelbundet genom åren har jag aldrig heller riktigt lämnat Northrend.

Samtidig fattar jag grejen med nyöppnade servrar, nyformade guilds och att göra resan igen. Eller för första gången, för all del. Men det är ju inte heller en exakt kopia av det förflutna. Det går att köpa en leveling-boost per battle.net-konto, och den som förbokar kan lägga vantarna på mounts och pets. Dungeon finder-verktyget, som ursprungligen gjorde entré i en uppdatering under expansionens livstid, kommer inte med alls den här gången, för att bevara de sociala aspekterna av Classic. Inte helt orimliga förändringar kan jag tycka, men det finns förstås de som tycker annorlunda.

"Jag levde och andades WoW."

Efter WotLK kommer Cataclysm – den expansion som förändrade vaniljzonerna och gjorde om stora delar av spelet till vad det är idag. Blizzard har skickat ut en undersökning om intresset för ett Cataclysm Classic, så mycket pekar på att resan så småningom kan få en fortsättning in i det allt modernare WoW. Men hur det än blir med den saken så är det här, i Northrend, som vi åter kan uppleva en version av WoW:s riktiga storhetstid.

---
Wrath of the Lich King Classic släpps vid midnatt mellan den 26 och 27 september.